Påskfirande med böljande start…

29 mars, 2018

Då var det dags för Påskhelg. I år kommer inte undertecknad traditionsenligt att flyga till Blåkulla.

Nä, det blev motsatta kusten och sen vidare ut över öppet hav – mot Danmark. Där ska påsken firas med bästa fastern och hennes man. En liten visit till vännen Hanne ska också hinnas med.

20150404_174002_resized

Påskbukett by Deercat

Även om själva starten på resan nog kan benämnas tortyr.

Det är ju numera ett välkänt faktum att eder skribent här inte är någon morgonmänniska. Dessutom behöver hon sina 8 timmars sömn, sina två timmars startsträcka med latten och hela-fånga-dagen-köret.

Tortyr är det att stiga upp vid 3-tiden, kasta på vattenkokaren för att fixa en termoskopp med kaffe att ha med under de dryga två timmarna i bilen mot Varberg.

Tortyr är det att inte få vettig hjälp av hjärnkontoret som nästan arbetsvägrar mitt i natten.  Framför allt som vägrar vara strukturerad. Ni vet, göra allt i en sorts vettig ordning.

Tankarna yr, vad ska göras? Var börjar jag? Jo visst ja, skynda – sätt i motorvärmaren på bilen. Iskallt ute, jodå det är många minusgrader, bilen är gammal och behöver ta mig långt idag. På med lite kläder, stora dunjackan på, iskallt ute, ut på gården i morgontofflorna, yrvaken sömngångare sätter i sladden i bilen och sen i husväggen, skynda in igen, huttrande, fortfarande chockskadad av väckarklockans obarmhärtiga och burdusa väckning nyss.

Var var jag? Jo, sätt upp håret, snabba dig. Senast klockan 04.00 måste du åka. Vem vet, det kan vara vinterväglag. Slänga på sig resten av kläderna, borsta tänderna, skynda, skynda, ned med necessären i ryggsäcken,  hälla mer vatten via kaffetratten i termosen, samtidigt på väg mot hallen för att packa in det sista i bilen, tänker, kom ihåg hämta flädersaften i frysen i källaren! Kom också ihåg mackorna i kylen som ska bli frukost när kvinna väl kliver ur denna stund av tortyr! Skynda nu, mata katterna så de klarar sig tills Bittan kommer.

SKYYYYNDA! Skyyynda! För helsike skynda…!!!

20130806 By Deercat IMAG0755

Inget uppvaknande för den som ofta sätter smärtgränsen vid 7 timmars sömn numera. Vad blev det i natt? Kan inte tänka, när somnade jag? 23-tiden? 24-tiden? Tre timmars söm? What? Nu känns det ju genast bättre, eller hur? Tre timmar, alltså. HUR SKA DET GÅ, ylar nu Höna-Pönan i mig?

Äntligen på väg i nattens mörker. Sippande på mitt termosmuggkaffe. Pulsen sjunker sakta medan jag avverkar milen mot Varberg. Största lugnet kommer efter Smålandsstenar och jag svängt av mot Varberg. Jag inser – jag är ÄR ute i god tid. Det ÄR inte det vinterväglag jag var orolig för. Men inte helt lugn förrän jag kommer fram, det vet jag.

OCH hjärnkontoret börjar sakta hämta sig igen och repa sig efter nattens kaos. Där kommer också tanken om det orimliga i att OM jag skulle fått mina 8 timmar, så hade jag behövt slockna vid 19-tiden i går kväll. Det funkar väldigt uselt för en som normalt sett lägger sig runt 22-tiden.

Nåja, en gång toklite sömn går väl an, det fanns inget bra tidsalternativ för utresan i alla fall. Trösterikt är att hemfärden så småningom kommer bli mitt på dagen.

Nu blir det välbehövliga dagar i det ”dejlige Danmark”.

Den senaste månaden har ju kantats av snorig näsa, skrällhosta samt influensa och soffläge. Nåja, inte hela månaden, men väl en vecka i dunet blev det och därefter en oändlig räcka av eftersymtom, som en obeskrivlig trötthet, hosta och snuva.

Tack och lov var jag inte ensam i familjen om att härbärgera bacceluskerna, äldsta sonen suckade tungt häromdagen när han konstaterade att de aldrig vabbat så mycket som de gjort i år. Barnbarnen är nämligen ovanligt friska överlag.  Men situationen blev påtaglig när tre veckor gick där de två småttingarna avlöste varandra i febertoppar. Nåja, även föräldrarna fick en släng av sleven. Inte för det gjorde mig gladare när jag snöt mig eller suckade över tröttheten. Men det fick mig att känna mig mindre ensam och framför allt inte så klen om man nu ska jämföra sig.

Dessutom visade det sig, när jag lite blek om nosen och allmän matt, återgick till arbetet. Vi var många som varit, var eller blivit sjuka. Den där influensan som härjat i år var allt lite giftig. Och inte hjälpte det att vaccinera sig heller. Dels blev det allmänt känt i bekantskapskretsen att de vaccinerade blev sjukare än oss andra. När sedan medierna meddelade att årets influensaspruta var inget vidare verksam, så ville en antivaxare som mig utbrista…VAD var det jag sa…Bluff och båg är vad det är –  alltså det där med flera vacciner.

Nåja, nu är det inte vacciner jag vill skriva om idag.

Egentligen ville jag bara, kort och gott, önska er läsare en riktigt trevlig påskhelg.

I skrivande stund sitter jag längst fram i fören på färjan. Det böljar ganska kraftigt. Kaffet är urdrucket och de medhavda mackorna uppätna. Min utsikt är fantastisk. Stora vågor som dignar av vita gäss möter oss på vår färd. Ett öppet hav mellan Sverige och Danmark. Nästan inget annat än hav framför oss förutom då vindkraftverken som dyker upp på min högra sida. De snurrar för fullt i den kalla vinden.

Nyss bröt dock solen genom det tidigare tjocka molntäcket. Det kommer bli en vacker förmiddag. Inte så värst vårlikt temperaturmässigt. Än är ju inte våren redo att göra full entré på scenen.

Men den är nog nära nu. Jag kände trots allt dess välbekanta doft när jag för en liten stund sedan trotsade de där kyliga vindarna, och stod lite i lä ute på soldäcket. Allt för att låta solen, tillsammans med vinden och havsdoften landa i mitt ansikte.

20140417 Bloggen Deercat DSC_5029 - Kopia

*firar påsk och inväntar vår gör*

Deercat©

 

 

Annonser

%d bloggare gillar detta: