Archive for the ‘Deercat filosoferar’ Category

Jag är en idiot….

18 februari, 2018

Jag är en idiot….

Ja, en katastrofal Höna-Pöna av stora mått då och då….

Höna-Pöna

Som ägnar massor av tid och energi åt att oroa mig för saker som inte existerar. (massor av tid i orons tecken =  all tid över två minuter)

Men jag har då rakt inga problem med att förhålla mig lugn när det gäller andra, eller till på köpet slänga ur mig förhastade slutsatser OM det gäller andra som uttrycker oro eller andra farhågor.

Allt började med ett brev ett par dagar innan jul. Min bonusbror berättade då att han ramlat på en isfläck och hade ont-ont i ett ben, en muskel eller något hade fått stryk i fallet.  Han hade svårt att gå. Det lät ju inte bra alls men jag litade på att han hade konsulterat diverse experter kring skadan och att de uttryckt sig om skadan och att vila var bästa meducinen….

Efter ett antal brev mellan oss framkommer det att den där muskel eller benskadan eller what ever som bonusbrorsan plågade sig genom inte alls var bra. Då tog bonussyrran här sig ton…

Men det var egentligen först efter brorsan meddelat att det kanske inte var en muskelsträckning i alla fall, och det nu var dags för röntgen och läkarbesök, för han befarade en spricka i lårbenet eller höftbenet…eller…

haddock-2

Och jag morrade högt änna frå.. Småland till Stockholm…det där om inkompetenta jubelidioter och…VAD var DET FÖR INKOMPETENT IDIOT till läkare som inte kollat honom för länge sedan….?

JEEEESUUUUS!

HUR länge hade han lidit?????

Och var då också så in i helv…förbannad OM det nu skulle vara så som han befarade…

Och han svarade..

– Det är jag som skjutit på beslut om koll. Läkaren min har velat, andra väl insatta har sagt ifrån…osv…DET ÄR JAG SOM ÄR IDIOTEN HÄR…

Så för brorsan blev det då ett besök hos farbror doktorn i fredags. Det till min stora lättnad och jag tänkte, satan i gatan vilket överlevare och tjurskalle som väntat så länge och lidit alla jädrans kval, OM vi nu snackade benbrott, spricka i höften eller annat värre. Jag höll så klart med om idiotin i det att han bara väntat för att se om det inte gick över av sig självt…..

Och på det hela taget tyckte jag var i min fulla rätt att hålla med om idiotin när resultatet från läkarbesöket ventilerades. Akutmottagningen direkt efter röntgen, akut operation stod på agendan.

Själv var jag sådär självgod som man kan vara när det gäller andra och ens tankar om att veta bättre fick vatten på sin kvarn. För själv är man ju noga med att båda kolla tingen direkt och för all del, ett så långt lidande skulle jag ju aldrig gå med på…eller hur?

Kiss my as…!

Jag är ju också en idiot. I alla fall på vissa områden…Och kanske är det ett rent av mänskligt drag…Vad vet jag?

För själv har jag gått i minst ett år, kanske undermedvetet i tre år, och tänkt ringa det där samtalet till Försäkringskassan.

Ett samtal om en stressfaktor som jag liksom bara lärt mig leva med, och stå ut med. Nåja, inte i samma division som brorsans lidande rent fysiskt, men ändå ett onödigt mentalt lidande som jag åsamkade mig själv.

Ett omotiverat lidande som sugit energi och gett ett visst mått av stress varje gång hjärnan dristade sig till att ta upp saken…

Min oro handlade om den sjukersättning jag efter många om och men till slut valde att tacka ja till för tre år sedan. Det efter att i åratal tjurat, velat bibehålla min inställning om att vara inbillningfrisk…DET trots en allvarlig diagnos år 2002 och där man redan då var inne på hel sjukersättning.

Aldrig i livet, morrade jag då. Jag ska komma igen. Jag ska minsann jobba heltid och detta är bara en fas, en tid jag måste genom som sjukling. Fram tills att det hade gått ett antal tjuriga år där jag jobbade en tid, kroppen tog slut, jag blev sjukare än sjuk, låg nere för räkning en tid, och sen påét igen. My way or no way at all – vilket troligen var mitt motto då.

Spår i is by DC 6944

Till slut sa en snubbe på Försäkringskassan de väl valda orden…

– Kolla nu här på din statistik! Så ser du fakta om att din inställning inte håller. Jag kisade med ögonen och tänkte att hans statiskt ljuger!

– Fem långa sjukskrivningar har du, det efter några mellanlånga (ett halvår – helår) arbetsperioder med heltid. Titta på tiderna och datumen, sa han vänligt och vände pappret med statistiken mot mig, så jag slapp läsa papperna stående på huvudet…..

Jag insåg, han hade rätt. Det kändes tjurigt att medge att fakta här talade ett tydligt språk och statistiken framför mig var korrekt…

Det tog också en väldans lång tid innan jag släppte rodret om hur mycket jag skulle jobba och vad kroppen orkade. Men som sagt, 2015 hade jag, i ett superbra projekt, gett över rodret till två kvinnor som samarbetade mellan AF och FK. Det mynnade då ut i en halv sjukersättning och jobb på halvtid. Det har sedan dess fungerat superbra att skapa balans mellan jobb och fritid och slippa sjukskrivningar.

Förutom en sak…

När beslutet kom år 2015, det om halv sjukersättning uppfattade jag det som att det var tidsbegränsat till 3 år.

Inledningsvis tänkte jag…tre år är lååång tid, på den tiden kan ju mycket hända…Jag kanske blir frisk igen…Men efter två år medgav jag, om än motvilligt, konceptet fungerade.  Men med alla skriverier om FK, och att man fattade beslut om än det ena och än det andra som satte fungerande beslut i gungning, började min Höna-Pöna yla…HUR SKA DET GÅ när det är dags för nytt beslut då?

Och senaste året närmade jag mig det tänkta deadlinedatumet med stormsteg.

Jag oroade mig för att min läkare slutade sin anställning på sjukhuset förra året, hen som kände mig bäst och som var med på min motsträviga resa och hela tiden höll med FK om halvtidsjobb. På det hela taget hade ju livet hamnat i balans. Men HUR SKA DET GÅ om det ska till nya utredningar och annat, ylade Höna-Pöna?

kopia-av-galenpanna

Ringde jag samtalet till FK för att ta reda på fakta under den här tiden?

NEJ!

Jag oroade mig i stället, medvetet eller omedvetet.

Drog mig för samtalet med tusen ursäkter…

Sjöng ”Knowbody knows the trubble I see” (säkert falskt)

Men dock, i den energi som frigjordes efter min tirad om inkompetenta idioter kring brorsan och så klart lättnaden över att där nu gällde kompetent vård, ringdes så FK för egen räkning.

En hygglig man svarar på mitt samtal…

— Nej, nej, du har missförstått….säger mannen på kundtjänst…

— Din sjukersättning kan inte tidsbegränsas, vid allvarligare sjuktillstånd så tidsbegränsar man inte sjukersättning….Den kommer vara fram till din vanliga pension…Treårskollen du pratar om, den är bara en koll vi på FK gör, så att allting funkar som det ska..

Jag sitter med luren framför mig, har högtalarfunktionen på, rodnar skamset och inser i en stund av tystnad att munnen format sig till ingången av en fågelholk….

— WHAT….? Jag säger det inte högt. Man vill ju inte verka för dum…så

— Eeeeh, YOU made my day….Trevlig helg!, säger jag till den trevliga, men jag känner mig som en stor idiot…Och strax efteråt är jag fullt stridberedd för att ge Höna-Pöna en rejäl omgång fjäderavplockning…

Varför hade jag inte ringt det där samtalet för länge sedan?…Varför lät jag Höna-Pöna och hennes kacklande katastroftänkande ta över i stället?

Jag skrev till brorsan…Jag sällar mig solidariskt till idioternas skara idag. Berättade om det trevliga samtalet som fick oron att dö på fläcken.

20150213 Deercats snödroppar DSC_5599

Och så klart. Nu önskade jag honom all lycka till med sin operation, och hoppas så klart att lugnet även där snart kan lägga sig tillrätta igen..

*Inser än en gång sina mänskliga brister gör*

Deercat©

 

 

 

Annonser

%d bloggare gillar detta: