Fajt med döden, del 1, del 2 och del 3

Glad Påsk kära läsare…

Ja,ja…jag vet för bövelen att det inte är påsk nu...men jag hann inte riktigt med årets påsk. Och det kändes ärligt som om den kom alltför tidigt också, jämfört med förra årets påsk som faktiskt inföll denna helgen, om jag inte missminner mig.

Påskbukett by Deercat

Hur som helst. Deercatens liv under påsken var inte det roligaste.Ingenting var sig likt och har inte heller varit sig likt förrän de senaste dagarna.

Det har sedan ett antal veckor tillbaka pågått en kamp mellan liv och död. Zion, den ena av mina två katter har kämpat febrilt för överlevnad.

Han är den något yngre av de två kattherrarna som gör livet rätt angenämt i hemmet.

Han har hängt rejält med snoken. Han har gömt sig på allehanda ställen såsom katter gör när de bara vill dö. Han har varit aptitlös, vilket jag inledningsvis inte såg som en katastrof då han senaste halvåret lagt rejält på hullet. Men dessa veckor verkade han mer eller mindre inställd på att dö och blev mager som ett vandrande skelett.

Zion by Deercat

Till slut fick vi uppsöka veterinären. Eller rättare sagt ett veterinärpar som båda två stod med rynkade pannor när man undersökt skruttkatten på korsan och tvärsan. Man konstaterade att han led av allvarlig leversvikt. Han hade även ett rejält grumligt urinprov. Han var gul i munnen och i allmänhet. Allvarligt läge eftersom en katt med leversvikt är inget att leka med. Orsaken var omöjlig att sia om. Antingen led han av en leverinfektion eller så hade han en tumör på levern.

Men de båda fantastiska veterinärerna tyckte vi skulle ge honom en chans trots allt. Själv var jag inställd på att detta var vår sista bilresa ihop men fick lite hopp.

Efter lite uppiggande näringsvätska i droppform, lite extra påfyllning av vitaminer och mineraler så for vi hem för att börja fajten mot döden del 2.

Väl hemma igen med en kasse från apoteket med diverse medikamenter för överlevnad av katt, samt behandlingsföreskrifter som jag insåg skulle leda till strid mellan mig och Zion, så ställde jag mig in på en påsk i skuggan av döden som just fortsatte stå på lur hela tiden.

Zion By Deercat

Zion visade då inga tecken på att vilja annat än somna in.

Men då känner han troligen inte matte alltför väl. För se nu blev det näringslösning, modersmjölkersättning – alltså tvångsmatning av stora mått. Likaså blev det penicillin två gånger om dagen.

Ibland hamnade denna meducin i halsen på katten, men lika ofta uppåt väggarna, och på golven i form av gallgula uppkastningar. Och så började vi om processen tills jag med säkerhet visste han svalt sina piller.

Framför allt var medicinen som skulle boosta levern av den värsta sorten för att reta magen. Plus en annan sötsliskig sörja som skulle underlätta för att inga gifter låg kvar i tarmarna.
Efter en vecka och inga större tecken på att vi kom någonstans bestämde jag mig. Jag var också rätt trött på nattvak och dessa sjukpass som inte verkade leda framåt.

Det kändes inte heller värdigt för vare sig katten eller mig med dessa ständiga strider. Jag började förbereda mig för en sista resa till veterinären när de båda var tillbaka efter påskledigheten.

Så då övergick vi till fajten mot döden del 3, med rubrik – Överlev eller skit i det!

Jag satte mig med Zion i famnen och tog alltså ett långt allvarligt snack om livet och döden.

Jag sa, nu stoppar vi Zion. Antingen kommer du igen och får några goda år till eller så får du gå till katthimlen. Jag kan inte tvinga dig att leva. Jag lovar, inga mer sprutor med medicin, ingen mer tvångsmatning. Ingen mer vatten genom sprutorna ned i halsen. Du slipper.
Sen lät jag honom gå till sitt gömställe och där fundera över om han verkligen ville dö.

Det visade sig att det ville han visst inte.

Zion By Deercat

För någon dag senare gjorde han något han inte gjort på veckor. Jag hade införskaffat ett svindyrt kattgodis och la framför honom. Han tuggade med stor möda i sig några av de där bitarna. Sen tog visst orken slut. För mig var det dock ändå ett framsteg.

Några timmar senare hörde jag hur han, som bara just Zion kan, krafsade i sin kattlåda så det ekade i hela den toalett som mina katter har som sin.
Därefter tog han en liiiiten sipp med vatten för att sedan somna igen.
Jag försatte att hålla andan. Varje morgon tassade jag upp och vågade knappt andas förrän jag hittat honom och kunde se att han faktiskt levde. Sådär höll det på hela påsken och även veckan därpå.

Då var jag hyfsad säker på att det fanns en vändpunkt, fast det gick verkligen upp och ned, timme för timme.

Men, saken var den att jag skulle tillverka en köttgryta en av de där dagarna. En av grytbitarna skar jag lövtunt och så gick jag till Zions gömställe och la det där lövköttet framför honom.

DET kunde han inte motstå.

Han åt ”lövet”. Och för första gången på veckor följde han nu med till köket och ställde sig nedanför köksbänken som han brukar göra. Lite vinglig, lite tussig i pälsen men väl där så fick han i sig en hel grytbit, skuren i lövtunna skivor för han verkade lite för trött för att tugga.

Zion by Deercat

Jag fylldes av vördnad inför hans överlevnadsförmåga. Jag drog mig till minnes veterinärens ord att Zion troligen förbrukat en större mängd av sina nio liv med denna mystiska åkomma.
Under veckan som gått har han sovit långt mer än han brukar. Men han har också blivit lite starkare för var dag som gått.

Förhoppningsvis klarade vi krisen. Han verkar att ha valt livet och att komma igen. Jag är tacksam när jag nu sitter med honom i knäet igen och han spinner förnöjsamt. Fortfarande lite tunn och liiite medtagen. Kanske ännu inte helt på gång…men långt bättre än på länge.

Och jag inser hur sårbara vi djurägare är när det liksom drar ihop sig till en fajt med döden. Man blir sig liksom inte lik då. Man glömmer vilken dag det är, om det är påsk eller what ever. Och man blir allt annat än alert kring vad som sker omkring en.

20150418 By Deercat DSC_5667

Och som kompensation för den sena påskhälsningen passar jag också på att önska en förnöjsam vår. Själv njuter jag av varje liten solstrimma som det nu bjuds på. Hoppas ni läsare också hinner stanna upp och bara vara i vårsolen.

*Fajtas på och andas ut gör*

Deercat©

Annonser

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s