Återvänder med ny energi

Det är ingen hemlighet att undertecknad hamnade i en rejäl svacka i slutet av förra året och en liten bit in på detta.

Så vad gör man när livet skaver?

20150104 Sikudden by Deercat DSC_0026

Jo, i mitt fall så blev det helt enkelt att gå i ide. Väl där begrunda alltings jävlighet, hämta andan och stirra fläck ett tag. Det sistnämnda är något som en klok hjärtebroder till mig rekommenderar varmt.

Denna gång var det dock värre än någonsin. Jag blev faktiskt lite överraskad över att vinterdeppigheten tog hårdare än någonsin. Samtidigt fanns det ju också flera bra förklaringar till att det var rätt ok att känna sig under isen. Det hade ju trots allt varit några tuffa livshändelser under hösten som skulle kunnat få vem som helst ur balans…

Men ändå….Sååå irriterande att inte känna någon glädje alls, ingen tillförsikt, ingen tro på något, och att i det sammanhanget inte hitta ett enda vettigt verktyg som kunnat blidka tillståndet.

För normalt sett när livet suger så brukar det ju kunna avhjälpas med diverse förströelser. Som att läsa något bra och klokt. Kolla på en må-bra-film. Prata med någon närstående om det man tycker är svårt. Skriva av sig. Eller måla. Men lusten fanns bara inte där alls. Jag tappade sugen helt enkelt.

Så det där ”stirra fläck” blev bästa alternativet. Och så suckandet förstås…Suckandet över tingens tillstånd i världen. Ting som jag visserligen ändå inte kunde ändra på, men som ändå på något vis tyngde just mina axlar.

20150129 Vinterfiske by Deercat DSC_0075

Till slut så kom ett ljus in i bilden.

Mitt i all den där ”ämligheten” så hände något som fick snoken att släppa taget om den dyiga botten som näsan fastnat i.

Det var egentligen något ganska litet i det stora sammanhanget, eller för all del, något stort i det lilla sammanhanget.

Ett brev anlände som rekommenderades att ta en dag med barnbarnet.

Bra förslag och faktiskt en ganska enkel lösning. Lilla pärlan bor ju bara några kilometer bort och det är inte alls ovanligt att vi kan ses ofta. Men umgänge hela dagar är ju mera då när föräldrarna ska iväg på något större.

Som bekant, när man umgås med en liten ängel på drygt tre år, och som har så mycket livslust och livsglädje i sig att det räcker för ett helt kompani, då är det svårt att inte bli påverkad.

Allt är ju roligt i en treårings värld. Nåja, om man inte halkar och slår sig förstås. Men då går ju plågan över så snart något annat intressant får fäste. Som att farmor råkade ha lite gammal bröd hemma och vi kunde pulsa bort till dammen för att mata ankorna.

20150114 Ankdammen by Deercat DSC_0137

Dagen efter energipåfyllningen från lilla ängeln började alltså synen på det mörka hålet förändras. Staffliet och paletten gjordes i ordning. Det skulle målas en gladtavla. En fantasi – en limefantasi. En målning vars syfte just var att man skulle bli lite glad…Det går visst åt mindre energi för ett leende än för att rynka pannan…

I samma veva meddelar svärdottern att hon klarat tentan och äntligen kan titulera sig som lärare. Hjärtat skuttade till av glädje. Jag vet hur hon kämpat och delade utan tvekan hennes lyckorus.

Och så där fortsatte det…Den ena lilla vardagliga ljusglimten efter den andra gjorde entré och lite i smyg så tassade återigen tron in om att det kommer en vår.

Det kommer ljusna därborta i horisonten. Det där mörka, mörka vintergrumliga tinar bort. Livet kommer igen. Det ordnar sig alltid. Det vill ju liksom gärna göra det.

20140309  Vårdag Rusareboäng by Deercat DSC_0166

* kommer igen och känner ny energi gör*

Deercat©

Annonser

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s