Det är slut…Det är över nu…

Exakt så är det.

Med kraft och styrka, och möjligen med ett stänk av sorg, gör jag slut…

Slut på många års förhållande…

Vår kärleksaffär som var så bra när vi en gång i tiden möttes. Jisses, jag var ju bara barnet då.

Två hjärtan konstnärligt - Kopia (2)

Men du, vi gnistrade då, du och jag. Och visst, vi hade så många förväntningar, då när vi drevs av en vansinnig kärlek i regnbågens alla färger.
År ut och år in har vi kämpat, du och jag.

Vissa år var egentligen inte bra alls. Då drog du mest sorg, ensamhet och förstämning över mitt liv.
Du lovade ju ett, och det blev ALLT annat. Oftast var det med stora svepande armrörelser som du ritade upp drömmar som tog andan ur mig. Jag trodde på dig. Jag ville låta mig svepas med i allt du sa vi skulle åstadkomma tillsammans.

Det fanns så klart tider när det där ”ALLT” nästan var perfekt. Och himmel så romantiska vi var då. Men ärligt, det berodde nog till viss del på att jag slet som en toka, för att det skulle vara just så där fullkomligt för oss. Kanske också på att jag liksom spelade med av en massa olika skäl.

Förlåt mig för jag låtsades, men jag hade bara inte hjärta till annat.

Och du, det är inte så mycket att orda om nu…Gjort är gjort.

424578_10151225034573784_310579569_n

Och jag vill nog påstå vi gjort vårt. Vem som gjort rätt eller fel ska vi inte heller tjafsa om nu. Det är färdigt, det är slut, det är över nu.

Just nu lyssnar jag på stormen därute. Det viner i de små springorna i fönstren och regnet smattrar då och då på fönstren. Det drar stundtals spöklikt kallt kring fötterna. Jag som älskar barfotaliv måste ha fårskinnstofflorna på idag. Men det känns så rätt med den vindpinande stormen. Blås ut och vädra bort detta avslut. Precis så känns det. Blås ut, sopa bort, vädra ut.
När jag nu rensar bland de sista ägodelarna som tillhör dig känner jag mig fri. Jag kan andas igen.

Jag funderar på om jag borde gjort uppbrottet tidigare?
Kanske…Det kanhända hade varit bättre. Men nu blev det inte så. Och vet du, det har aldrig känts så rätt som det gör just nu.

Jag lovar dig också att uppbrottet blir helt odramatiskt. Helt utan nostalgiska eftertankar från min sida. Du vet det där med om att vi kanske ska ses igen, eller för all del, försöka igen.
Lappa och laga, ta nya tag.

Nej, jag vill inte det mer…

Vi har provat allt, vi har misslyckats, vi har överbryggat, vi har klippt och klistrat, vi har stundtals bestigit berg och visserligen segrat ibland. Men du, det räcker nu.

Och vi vet båda två…Det måste till två ja för att det skulle vara möjligt. Ett enda ynka nej saboterar alla möjligheter till en fortsättning.

Så låt mig gå nu…

Fullmåne och fåglar

Mitt uppbrott är genomtänkt…

Jag lägger en sista hand på lådan med allt som är ditt…

Jag säger tack för det du lärt mig och för den glittrande tiden som flytt…
Jag vänder sen ryggen till det som är du….Det blir inga blickar bakåt när jag går…

Det är slut, det är över nu…

Och jag måste blicka framåt, det finns annat bakom knuten – ett annat liv som jag lovat mitt hjärta.

Du, Jul, jag hoppas du förstår…

*Blickar framåt gör*

Deercat ©

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s