En termos i gryningen

Idag vaknade jag av tystnaden. Tiden på den batteridrivna klockan visade 07.03.

Jag tassade upp i skumrasket och kände på mig att något inte stämde. Tystnaden var oroväckande tyst.

När jag tände badrumslampan förstod jag direkt. Ingen reaktion. Ingen lampa som fick sömniga kattögon att kisa mot mig.

Eftersom jag inte hade kontroll över vad som hänt lät jag bli att spola i toaletten. En kvarleva sedan tiden på landet och där många strömlösa dagar ledde till att vattensystemet utarmades och vatten fick hämtas i hinkar direkt från brunnen för att kunna sköta de sanitära bekymren som strömlöst ger.

På diskbänken stod en karaff med vatten. Jag blängde lite mot vattenkokaren som hånflinade lite mot mig med en frågande blick,
– Hehe, hur ska du nu klara dig utan din kaffe latte?

20141022 Blogg strömlöst by Deercat IMG_2443

Jag hällde upp ett glas vatten, beslutsam om att inte låta ett litet tekniskt bekymmer ta bort mitt normalt sett goda morgonhumör. Och absolut inte låta en ynklig hjärndöd vattenkokare provocera mig.

Genom mobilen fick jag mig veta att felsökning pågår hos Eon. Man beräknade strömmen åter till 8-tiden.

Vi nutidsmänniskor är ju som bekant väldans beroende av ström för vår vardag. Alltså gällde det att låta tålamodet tala. Och i den där tystnaden där inga maskiner som normalt brummar i hushållet, bara vara.

Braständaren togs fram och en runda bland hemmets ljuslyktor gav ett behagligt morgonsken i boet.

20141022 Blogg strömlöst by Deercat DSC_0093En timme gick, och nu kom tanken på att jag borde införskaffa ett litet campingkök. Det är svårtänkt i gryningen utan kaffe.

Det är näst intill outhärdligt att tänka tanken om att det kanske blir långvarigt med strömavbrottet.

Genom mobilen ojade jag mig lätt i min statusuppdatering på Facebook om det strömlösa tillståndet. En närboende väninna som vet vad kaffeabstinens innebär, i synnerhet på morgonen, erbjöd sig raskt att komma förbi med en termos i gryningen, då när hon strax var på väg till jobbet.

I den där tystnaden och skumrasket fanns inte så mycket annat att roa sig med än att vänta och fundera över världens sårbarhet med strömlöshet.
Jag kikade runt lite och absolut att jag kunde uppskatta det milda skenet. Men inte kaffelösheten.

Min blick föll på den stora ljuslyktan som lyste upp allra mest.

20141022 Blogg strömlöst by Deercat DSC_0078Det gjorde också Glen Morays, nu med lite mer öppna ögon. Han är ju morgontrött min gamla kisse, och han insåg också att matte inte är lika fördragsam utan kaffe, men blicken på den stora ljuslyktan skulle säkerligen göra henne lite mör i pälsen.

För den införskaffades faktiskt efter en förfärlig händelse som ingen av oss glömt.
Det var för ett antal år sedan. Matte hade en väninna på middag och för att göra hela tillställningen extra mysig hade små värmeljushållare tänts både här och där. I synnerhet på ett långsmalt sidobord.
Och mitt i den där middagen, och när Glen Moray hade en sådan obeskrivlig lust att ansluta sällskapet och gosa lite, och det då genom att ta en genväg över sidobordet, bröts allt trevligt den kvällen. Med en rejäl chockartad upplevelse för alla inblandade, ska tilläggas.

Ett värmeljus fångade Glens långa päls. Det börjar gnistra och spraka runt katten när han snabbt hoppade ned på golvet.
Tack och lov fann undertecknad sig snabbt.

Efter diverse släckningsarbete, med bultande och skräckslaget hjärta, och en katt som normalt sett är superlånghårig men nu visade upp hela ena sidan av kroppen med bara underpälsen kvar, släcktes alla ljuslyktor omedelbart.

Det var ingen större skada skedd. Men vi var rejält tagna av det inträffade Glen och jag.

Några dagar senare hittade jag den kattsäkra ljuslyktan och senare har enbart säkra mysljuskällor fått komma in i mitt hem. Och andra levande ljus bevakas med hökögon.

20141022 Blogg strömlöst by Deercat IMAG1019

Men idag mindes vi den där förfärliga händelsen, Glen och jag, och alltför väl. Och när vi lät gryningsljuset växa sig allt starkare och strömmen plötsligt återkom efter två timmars väntan insåg jag, man ska ändå vara tacksam över att elen faktiskt fungerar näst intill alla årets timmar. Att Glen bara blev lite hårlös den där kvällen..

Men så klart – tacksamheten visste väl inga gränser när tystnaden bröts kring 9-tiden i morse och allt normalt surrande i hemmet återgick till just ett välbekant surrande. Och när undertecknad med ett snabbt finger tryckte på startknappen till den återupplivade vattenkokaren, jag menar, det gäller ju vara snabb och inte bli tagen på sängen en gång till, utifall att det inte skulle vara stabilt med strömtillförseln. Då skulle jag i alla fall ha fått mitt morgonkaffe.

För nog är det en himmelsk skillnad mellan ett glas ljummet karaffvatten och en stor kopp kaffe latte.

*Känner sig tacksam gör*

Deercat©

Annonser

Etiketter: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s