Badkrukan has left The Building

Förra måndagen var det ju som bekant riktig bastuvarmt, en sommarvärme som också fortsatte några dagar. Dagar som många plaskar runt i sjö och hav. Så inte undertecknad som behöver uppåt 30 graders värme i månader, innan jag ens kommer på tanken att kasta på mig baddräkten för ett dopp.

Och samtidigt, denna måndag, när jag tittade ut genom fönstret så var gräset bedrövligt långt.

Redan vid morgonkaffet anade jag att det skulle bli en ovanligt het dag. Termometern visade redan runt 26 grader. SMHI hade också förvarnat om bomber och granater under eftermiddagen – vilket enbart skulle kännas som en befrielse.

Men så var det ju gräset dårå…?

20140714 Deercats Bravader DSC_0142

Jag brukar avråda åh det bestämdaste att min gamla mor, som nyss fyllt 76 år, att ens tänka tanken om gräsklippning när termometern kastar sig uppåt 25 grader.

Tror ni hon lyssnar?

Nej så klart inte.

Tror ni då jag kunde motstå en gräsklippning denna måndag, trots att svetten redan lackade i pannan och solen brände vid tio på förmiddagen?

Nej.

Så den gamla skraltiga gräsklipparen startades upp. På med spellistan från Spotify som finns i mobilen, i med de turkosa hörsnäckorna och utanpå det hörselskydden med plasthölje som sluter tätt. Det är för det ska bli extra varmt om öronen…eller nått.

Efter nästan en och en halv timme, fyra vattenpauser (där det dracks som om en kamel tankade pucklarna) och väl förskansad till trädgårdens skuggigaste hörn, kunde det blickas ut över en doftande och välansad grön matta. Där de där plastmuffarna till hörselskydd suttit bildades rännilar i strid ström.

Galet, vansinne, röt kroppen som nu nått kokpunkten. Jag tänkte, om någon tidigare ansett mig skvatt galen, och alltid haft en oemotståndlig lust att uttrycka detta, så skulle jag gärna öppna dörren och vara den första med samma påstående:

– Du ÄR SVATT GALEN!

20140714 Deercats Bravader DSC_0305

Hjärtat bultade, liksom dropparna forsade nedför pannan och nacken och sen utmed ryggraden.

När jag satt där i skuggan insåg jag – närmare ett solsting kommer man inte och detta måste åtgärdas snabbt.

Så badkrukan ”number one”, left the building och för ut till närmaste badbrygga, så klart i en kokhet bil där AC,n för länge sedan dragit sin sista suck. Blodtrycket slog troligen i taket men vem är så dum att man kollar sådant under färd?

20140714 Deercats Bravader DSC_0150

När så tårna nådde vattenbrynet, och båda fötterna stod stabilt på den lena sandbotten, började samma schizofrena visa som upprepas varje år inför sommarens första dopp.

Inre rösten gnisslar:

– asch, du är nog inte så kokhet…Asch, det är för kallt det här, isen har ju knappt gått upp i sjön (fast då vet jag ju att jag ljuger rejält för mig själv)

Nåväl, den överhettade kroppen stod på andra sidan i den inre konflikten och bara skrek åt badkrukans jämmer.

För faaan släng dig direkt i plurret…jädrans fegis…!

Och badkrukan som hatar att bli tillsagd, eller än värre etiketteras som fegis, tassar ut i vattnet, millimeter för millimeter. Inte utan stora yviga protester förstås…

– Iiiiih och Ooooooh!!! Blev det inte lite kramp i vaderna i alla fall?

– TRAMS, röt den överhettade, TRAMS! Kasta dig nu i för sat…!

Varpå badkrukan förnärmat tog ytterligare några 2 centimeters steg och liksom höll om sig själv lite krampaktigt.

20140714 Deercats Bravader DSC_0022

Sen backade hon snabbt tillbaka i alla fall. Tänkte också att det säkerligen var bättre att åka hem och ta en dusch. Inte en varm dusch men i alla fall inte en frostnupen sådan.

Men hur det nu var, så hade man ju i alla fall åkt de där 9 kilometerna. Och AC,n fungerade ju inte bättre för den haft 10 minuter på sig att ändra på det. Och solen gassade än mer och det där värmeslaget hade väl gjort sitt.

Så innan Deercat visste vad som hände, så stod hon återigen i det iskalla vattnet, nu i alla fall till knäna, och tyckte nog det sved i skinnet som om någon lagt ett frostblock direkt på huden.

Men vips!  Så låg badkrukan raklång i vattnet och sprattlade sig kallare.

Jag hävdar nog så här i efterhand att någon måste ha knuffat mig från det lodräta läget till ett magplask.

När hjärnan klarnat efter en stund, och handduken gjort sitt, fick man dock ändå tillstå att det där var ett välbehövligt dopp…Det där årets första.

Avsvalkad i bilen, på väg hemåt igen, återkom en märklig känsla, eller rättare sagt ett minne av ett litet frasande ljud som när vatten möter en varm spisplatta.

Och undertecknad fick en märklig känsla av att det var exakt så det lät när kroppen kastades ut i sommarens första bad. Alldeles säkert….  😉

20140714 Deercats Bravader IMG_5515

Så med detta kan man säga, vill man bli av med drällande badkrukor? Klipp då gräset i nästan 30 graders värme.

Då återstå nämligen inget annat än att ta det isande kallt.

 
*Gett upp årets badkrukefasoner har*

Deercat©

 

 

Annonser

Etiketter: , , , , ,

2 svar to “Badkrukan has left The Building”

  1. Anonym Says:

    Hej Deercat-syrran
    till helgen kan du kanske fira 100.000 hits med ett inlägg!
    Rubrik – kanske: Bloggkrukan has left a text 😉
    Brorsan

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s