En kluven relation…

Knappt hade mitt förra semesterbesök avslutats förrän en ny sommargäst anlände.

En ung herre som Deercat har ett något kluvet förhållande till…Åh den ena sidan gillar hon honom skarpt, å den andra kan han vara läskigt irriterande.

Det märkliga är dock att hon alltid försvarat och förklarat hans något slyngelaktiga och tillika tjuvaktiga  existens. Liksom hans charmiga men dock egensinniga drag,  och försvaret har skett på bästa Perry Mason-vis…Ni vet stjärnadvokaten från 50-60-talet som fick vem som helst att bryta ihop i vittnesbåset.

Deercat är som bekant en hängiven försvarare när det gäller de flesta varelser. Man måste ju få vara den man är.

Gästen som nu tillfälligt semestrar hos Deercat är både charmig, rolig, snabbtänkt, naturintresserad och en grym fotbollsspelare. På det hela taget besitter han flera härliga egenskaper som det är lätt att dras till…

Men alla mynt har som bekant två sidor….

Så har alltså även Mr Q som vi kallar honom.

20130504 Mr Q by Deercat DSC_0114 - Kopia

Han kan vara odrägligt egocentriskt, han kan släpa mig runt på allt som mest intresserar honom. Han knuffas och buffas, visserligen kärleksfullt, men det kan vara ohyggligt irriterande ibland, när man är mitt uppe i något som man vill göra för egen räkning.

Han kan väcka mig alltför tidigt om morgonen med att slicka mina tår….Alltså vem fasen gillar sådant?

Han frågar sällan om lov om han vill ha något. Som exempel kan nämnas att Deercat har två hyggligt gamla, men sköna solstolar. Den ena är något otillförlitlig eftersom den spruckit i det ena armstödet. Alltså sitter Deercat mest i den andra. Q som också upptäckt fördelarna med att njuta i en solstol snor utan att blinka den bästa. Vilket i sin tur innebär att jag får sitta med mitt eftermiddagskaffe i den trasiga stolen. Han frågar inte ens om lov. Han tar liksom vad han vill ha.

Han rotar friskt i min handväska om det finns något att stjäla. Och han är sedan länge känd, i vida kretsar, för sina stölder av burkar med bivaxsalva. Hans riktiga matte har skrivit en och annan rad om detta fenomen.

Men framför allt, han skrämmer gärna skiten ur mina två kattherrar, som jag för övrigt känner mig otrogen emot, nu när Q tar en stor del av min tid.

Glen Moray har gjort sin ståndpunkt helt klar. Q är ingen varelse han ens funderar på att bli vän med.  Zion, Glens bästa kompis, gör och tycker inte alltid som Glen. Men på denna punkt är de rykande överens.

20130504 Mr Q by Deercat IMAG0977

De anser att Q inte har ett uns av folkvett (läs kattvett). Inte kan föra sig, är ouppfostrad och på det hela taget tar han alltför mycket plats.

Glen har tydligt markerat att de där burdusa kontaktförsök som Q praktiserat är i hans tycke just det som gör att man portförbjuds i hans rike.

Glens regler för att bli hans vän innehåller respekt, stil och klass.

– Den där slyngeln har lååång väg kvar, väste Glen Moray i örat på Zion strax efter den första sammandrabbningen.

Jag har försökt blidka situationen, försvara med att Q bara inte är så kattvan, eller att det är hans stadigvarande ungdomsfasoner som visar sig, och därav hans burdusa sätt.

Glen replikerar med ett, Nänäää.. studsar man bryskt på folk…öh katter, så svaras det med väs och klor. Vi, VI BÅDA, tar avstånd från slyngelaktigt  beteende, morrar han, och nickar mot Zion, som i sin tur viftar instämmande med sin täta uppsättning morrhår. Det då samtidigt med att han vässar klorna i min bästa öronlappsfåtölj, och som en förberedelse inför en eventuell fight.

Det rådde alltså total anarki dessa första dagar och jag släckte mest bränder mellan varven. Alltså min fina fåtölj…Tycker dom verkligen det är vett och etikett?

Nåväl, vår tillfälliga gäst låter sig inte alls nedslås och är heller inte med på några protester från kattherrar, som han i sin tur anser är snuskigt fisförnäma. Därför tog han också inledningsvis varje tillfälle i akt att jaga runt dem tills tussarna flög runt i hela boet.

Det i sin tur ledde till att Deercat var tvungen att införa en sorts vapenvila i den krigszon som rådde.

Avspärrningar fick det bli.

20130724 Mr Q by Deercat _144541

En barngrind lånades från äldsta sonens bo och en  superlång bordsskiva fick bygga mur till en annan del av lägenheten.

Alla åtgärder till Q,s stora förtret, och med ett missnöjt gnyende la han huvudet på sned. Det där sättet som kan göra mig rätt svag för honom. Men i detta läget var det lugnast att upprätthålla vapenvila. Q ska ju åka hem igen snart och undertecknad då reparera förhållandet till sina kattherrar, och det sägs ju att en katt aldrig glömmer…Huva.

Under de få dagar Q nu varit vår gäst har han också hunnit visa upp en del egenskaper som naturligtvis får min kärlek till honom att naggas i kanten…

Bland annat har jag upptäckt hans selektiva förhållningssätt till vad han kan och inte kan. Det får mig att gå i taket.

Hoppa in i bilen exempelvis. Det vägrar han. Och vi börjar om från början med hopp in, han tvärvägrar, jag vägrar likaså lyfta detta kraftpaket. Så håller vi på tills vi gör en kompromiss, han slänger in första halvan av sin kropp, jag lyfter sista delen.

Först trodde jag han blev åksjuk för hans vägran och i det att han låter så underlig i bilen. En sorts murrrrr, med skorrande R. Men se, åksjuka handlar det inte om.

Det vet jag nu. Han vill inte underordna sig de regler som gäller för bilåkning helt enkelt.

Och han har då rakt inga svårigheter att göra stora skutt. Det är bevisat när han med ett snabbt svisch studsar upp i solstolen eller i min säng och ligger sen där och ser segerviss ut.

20130723 Mr Q by Deercat _152101

Det har alltså pågått en maktkamp mellan mig och Q om VEM som bestämmer takten. Första dagen vi var ute på en härlig sommarpromenad blev jag formligen hivad runt kvarteret.

DET var helt oacceptabelt att bli släpad runt som en annan trasa.

Alltså blev det en maktkupp under gårdagen som gav resultat. En närmare sex kilometer lång promenad, varav 3 av dessa var träning i uppförande utmed vägen. Likaså övades takten för att gå i ett koppel. Det gav senare en supertrött Q som redan vid 21-tiden buffade och knuffade för sänggående.

Nåja, han var dock inte tröttare än att han snabbare än en formel-1-bil axade upp i sängen och tog MIN plats.

Nu fick då Deercaten förtälja med allvar i rösten vad hennes gästvänlighet innebar för små muskelpaket till Lagottohundar. I gästvänligheten ingick INTE att hon offrade sin sängplats. Så,det,så

Dock kunde han få ta sängen bredvid.

Efter en stund kampande om var gränsen i mitten av sängen går, om täcket, och om kuddarna, slocknade så Mr Q och jag började förberedda mig mentalt inför morgondagens nya kamp. Jag skulle bara vinna.

Döm om min förvåning när vi nyss gick vår kvällspromenad. Mr Q gick i min takt med undantag för två tillfällen när jag ryckte lite nätt i kopplet och han återgick till det JAG bestämt, alltså en takt som gör vandringen bekvämare. Då också med tanke på värmeböljan som får varje andetag att bli en ansträngning. OM det är supervärmens påverkan på folk och fä som fått min viljestarka gäst att ha gett upp kampen, eller om det är mina ansträngningar om vett och etikett, det återstår att se.

Men om veckan med Mr Q kommer göra mina kattherrar mer medgörliga mot honom?

20130725 Glen Moray by Deercat IMAG0855 20130725 Zion by Deercat IMG_3363

Njaa…det är nog att ha för höga målsättningar. Jag ska nog vara glad om ingen av dem river galler och murar och raserar hemmet i sin fajt om makten.

Fortsätter sin hundvaktsvecka med disciplin i leden gör

Deecat©

Annonser

Etiketter: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s