Ovant och skakigt nervöst…

God söndag eftermiddag kära trogna bloggläsare!

Jordgubbar och  hemgjord glass by Deercat IMG_4507 - Kopia

Som rubriken säger, det känns mycket ovant och aningen nervöst att nu åter fatta greppet om bloggen och komma igång igen med det offentliga skrivandet.

Jag bleknade en aning när jag såg datumet på mitt förra inlägg. December 2011. Är det verkligen möjligt att tiden runnit iväg sådär?

Ja, det är klart och tydligt. Klart och tydligt är också att undertecknad haft en lång tid av skrivuppehåll. Så klart finns det många anledningar. Men en av dem var just att jag under nästan ett par års tid jobbade som webbredaktör och med det så var textskrivandet och foto den största delen av mina dygn. När en lång arbetsdag i den branschen tar slut så var liksom orden och de kreativa idéerna också slut.

Men anledningarna låter jag bli att orda så mycket om. I slutändan kan jag bara konstatera, det var nog livet självt och dess förändringar som stoppade mig.

Nu finns lusten och kreativiteten på plats igen. Det är det viktigaste.

Jag har under denna långa tid av frånvaro så klart tittat in på bloggens administrativa sida då och då. Lika förvånad har jag varit varje gång över att vissa inlägg lockar till sig läsare fortfarande. Det är främst alla inläggen om amalgam, sanering och tungmetallproblematiken.Det var också en kommentar där som gav mig en spark i gumpen om att jag behöver fortsätta mitt skrivande, inte bara i de uppräknade ämnena, utan även kring en hel del annat. För en sak är säker – idéer om skrivämnen lider jag inte brist på…..Modigare och äldre har jag också blivit. Jag lovar, jag kommer inte backa längre för det som troligen känns obekvämt för en del. Jag kommer så klart också beröra alla de goda ämnena som får oss att orka leva våra liv. Alltså, en salig blandning utlovas.

En tid tänkte jag sluta skriva om kvicksilverpåverkan, tungmetaller och vacciner. Det är för sorgliga ämnen helt enkelt. I synnerhet vaccinskandalen med alltför många unga som drabbats av narkolepsi. Nåja, för all del, det är många vuxna också som däckade i olika sjukdomar efter sprutan.För mig hänger nämligen alla dessa saker ihop. I Pandemrix fanns det bland annat Tiomersal, vilket är lika med ett konserveringsmedel bestående av 50 procent kvicksilver.

Photo S Prien DSC_0470

Ibland är bara vissa saker så vedervärdigt sorgliga att man tappar orden. Kanske var det därför jag övervägde att lägga ned pennan, jag orkade inte veta allt jag visste. Och jag orkade inte informera människor som knappt ville tro det jag sa kunde vara sant. Pandemrix och frågan om att ta sprutan var jag bland de drivande informatörerna som försökte förmå människor att INTE ta vaccinet. Det eftersom jag visste innehållet och riskerna. Men jisses som man blev bemött med sin information på den tiden….Det var som att svära högt i kyrkan. Jag kan dock inte förmå mig säga, vad var det vi sa? Det hjälper ju inte de som drabbades ändå. Möjligen vill jag kanske trycka det i fejset på vissa av våra politiker och förespråkare som med snusförnumstig min stod i teve och på andra ställen och sa…Det är ofarligt….En fet käftsmäll skulle jag också vilja ge den läkare som i radion gick ut och sa att gravida kvinnor skulle bestämt ta sprutan….

Men det är ändå i amalgamfrågan som jag mött flest människor som behövt hjälp och inputt och som man milt talat kan säga misshandlats i vården. Man tycks fortfarande inom vårdapparaten tro att kvicksilver och andra tungmetaller inte kan ge upphov till ett hav av olika symtom. Men det finns också en del som indikerar att även vårdpersonal börjar förstå mer än vad Socialstyrelsen tänker medge inom en oöverskådlig framtid. Alltför många läkare, sjuksköterskor plus många andra yrkesmänniskor förstås, rapporterar att de drabbats av någon neurologisk åkomma. Ärligt, jag vet snart sagt ingen som inte känner någon i sin omgivning som har antingen MS, Parkinson, ALS eller någon annan allvarlig diagnos.

Frågar jag så de äldre generationerna om hur det såg ut med den saken när de var unga, eller för all del när jag själv växte upp, så kommer de, eller jag, inte på annat än att då var det sällsynt att man hörde om dessa diagnoser. Bara det borde ju få alla alarmklockor att ringa för vår hälso- och sjukvårdsapparat.

Photo S Prien DSC_0450

Jag tänker inte gå in på detta just nu utan faktiskt försöka besvara den fråga som en läsare ställde i en kommentar i ett av amalgaminläggen för en tid sedan. Och framför allt, jag inser – jag kan inte sluta informera om ett sorgligt ämne som kom till mig utan jag bad om det…men som senare blev en intressefråga…Om det går så är det att hjälpa andra människor en bit på vägen en hjärtefråga och självklarhet.

Hur har det gått sedan?

Jodå, livet rullar liksom på fast man själv i perioder lever det i slow motion. Vissa tider mår jag ganska hyfsat. Det är i de perioder jag är noga med att förse kroppen med vitaminer, mineraler samt lyssna på vad kroppen orkar och kan. Det är också i dessa perioder jag sover som jag ska, rör på mig utan att pressa mer än vad kroppen förmår. För det är ju så beskaffat med kvicksilverpåverkan att ibland orkar man, tar ut en massa energi och dagen efter är man fullständigt urlakad. MS-en som lär vara en kronisk ryggmärgsinflammation som påverkar nervsystemet gnölar också vid sådana tillfällen. Så förrädiskt att sällan veta när man ska bromsa. Så man behöver hitta sin egen balans. DET är så svårt…Väldigt svårt vill jag påstå eftersom det gått en hel del år med snigelfart på livet så vill man (jag) liksom ha en sorts revansch.

Men se, det går inte alltid som man vill. Jag vill jobba, jag har ett hem, jag har en familj och vänner som jag vill umgås med. Ganska ofta orkar jag delar av det….Men oftast så klarar jag bäst livet i slow motion. Jag gör troligen allt vissa veckor för att då gå i ide de nästkommande veckorna.

En del som jag har kontakt med har i stort tillfrisknat efter utplockningen av amalgam och alla andra metaller de haft i munnen. Men många vittnar också om att de ändå inte blivit så bra som de hoppats på.

Jag tillhör dem som inte blev så bra som jag inbillade mig. Dels har jag den diagnos jag har – troligen en följd av för lång tids påverkan av olika metaller. (återkommer till det sistnämnda).

Meeeeen jag blev grymt mycket bättre än vad utgångsläget var efter att i åratal gått runt med amalgamplomber, fått min ms-diagnos 2002, och sedan ansågs befinna mig i riskgruppen och vaccinerade mig mot influensa några gånger och stöp fullkomligt ned i sjuksängen efter den sista vaccinsprutan år 2006.

20130526  By Deercat DSC_4333

Saneringen av tänderna gjorde absolut massor för min livskvalitet. Att jag då kom att intressera mig alltmer för vad som stressar kroppen negativt har gett kunskaper som lett till att jag idag kan leva hyggligt normalt. Då pratar jag alltså inte om den psykologiska stressen som jag under ett antal år inriktade mig på genom min verksamhet som föreläsare i stress och stresshantering. Nej, utan jag blev lika intresserad av att förstå hur kroppen stressas biologiskt. Där befinner jag mig idag.

Jag är alltså i mina ögon friskare än på många år. Det därför jag kan göra en hel del mellan varven som jag vissa tider inte kunnat de sjukaste åren. Dessutom jag har en tendens till att fokusera på det jag kan och inte på det jag inte kan. I superenergisk människas ögon kanske jag inte alls anses som frisk. Men det är min uppfattning som gäller – inte vad andra tycker och tänker.

Och jag jobbar hela tiden på att införskaffa mig mer och mer kunskap i ämnet om toxisk belastning av kroppen. Många böcker, möten med insatta läkare, tandläkare, professorer, forskare med mera, som själva varit drabbade, har också lett till att jag förstått alltmer. Numera har jag nyligen inlett en regelrätt avgiftning från just tungmetaller. Om den kan jag berätta mer vid annat tillfället. Men en sak är säker, i min kropp, har det nyligen konstaterats, bor inte bara kvicksilver utan också lite väl mycket bly, koppar, arsenik och aluminium.

Men jag vill fortsätta dagens inlägg med att inge hopp till alla dem som står på gränsen i sitt sökande efter kunskap om vad tandlagningsmaterial har för påverkan på hälsan. Det är väl värt alla timmar av sökande efter dokumenterad erfarenhet på området. Den finns, jag lovar. Du finner massor av länkar i mina tidigare inlägg i amalgamfrågan.

Och så vill jag också poängtera att jag till stora delar hållit mig till dem som varit skolade inom skolmedicinen. De som med egna erfarenheter förstått att det fanns ett avsnitt i läkarutbildningen som var för svag. Avsnittet om gifter i kroppen. De som både jobbade som forskare, professorer, läkare och tandläkare och som själva blev sjuka av sitt amalgam, guld eller vad de nu kunde tänkas ha i munnen och som också insåg att de hade samma symtom som sina patienter. Därför tog de tag i saken och skaffade sig kunskap till hjälp för oss andra som drabbades.

Jag är hyperförsiktig med en del förstå-sig-på-are.  De som tror sig veta hur min kropp ska behandlas med allehanda mer eller mindre suspekta metoder. Alltså är jag min journalistiska ådra trogen och är supervaksam, kritiskt granskande och ibland näsvist frågvis när någon försöker prångla på mig något som kostar skjortan för de tror det skulle hjälpa mig mot de symtom jag måste stå ut med.

För mig är gifter just gifter. Tungmetaller har en giftig inverkan på våra kroppar och gör skada långt in på cellnivå. De ska alltså inte vara i kroppen. De ska inte heller vara i naturen.

Photo S Prien DSC_0507

Det är ganska exakt fem år sedan jag fick ut min sista amalgamplomb. Under åren som gått har jag satt min tillit till att kroppen med stöd och hjälp från mig kommer repa sig, rena sig….mycket sakta förstås.

Kvicksilver har som bekant en nedbrytningstid på runt 90 år. Så gammal hinner jag inte bli. Men det har också en halveringstid i kroppen på cirka 20 år…Så med lite hjälp på traven kanske jag kan få ett riktigt gott pensionärsliv. Framför allt kanske min kropp blir mer tålig och immunförsvaret starkare än vad det är idag.

Alltså, att sanera kroppen från gifter är inget korttidsprojekt. Men det är ett projekt väl värt mödan.

Deercat avslutar med att önska en fortsatt skön söndag. I Småland kryper åskmolnen närmare och det är dags att låta elektroniken vila.

Tillbaka på bloggscenen är….

Deercat©

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , ,

8 svar to “Ovant och skakigt nervöst…”

  1. Anonym Says:

    Det är skönt, se dig tillbaka på den häära banan också!
    Meeen, jordgubbs-och-glass bilder är rena giftet 😉 – (även om de som vanligt är bra) – för en som ideligen försöker bli av med kilona!
    Brorsan

    Gilla

    • Deercat Says:

      Nåja….lite glass och jordgubbar må man väl ändå unna sig i dessa tider…Snart kommer vintern, då måste det finnas lite att ta av…
      Tycker SysterYster… 😉

      Gilla

  2. h-lady Says:

    Såååå otroligt härligt att ”se” dig igen. Varmt välkommen tillbaka!! 😀

    Gilla

  3. Kellercoach Says:

    Har tacksamt hittar din blogg. Är just nu i Samos och Studios Melamfilo. Anita pratar varmt om dig. Maken sanerar just nu hos Dagmar efter märkliga symptom (jag sanerade 1995) och kontakt med Dr Brunes. Inväntar nyfiket resultat av din regelrätta avgiftning av tungmetaller.Mvh Birgitta

    Gilla

    • Deercat Says:

      Åh så glad jag är för att ni får träffa dessa fantastiska människor. Håller en stor tumme för att det ska bli bra. Återkom gärna med fortsättningen. 😉

      Gilla

  4. Kellercoach Says:

    Du har rätt i att det är fantastiska människor vi mött. Dagmar är så noga och proffsig. Anita och Ross är helt underbara. Saneringen gick över förväntan. Bra förberedelser, proffsigt och omtänksamt omhändertagande och ljuvlig miljö underlättade. Efter två veckor med metallsanering och byte av stifttänder etc är min man lycklig och förvånad över hur bra det gick. Vi befarade starka symptom. Nu börjar detox. Det är därför vi är så nyfikna på hur din metall-detox går.
    Är övertygad om att metallförgiftningar o munnen kommer att bli 1900-talets stora samhällsskandal en dag! Och det fortsätter i stora delar av världen.
    P.S. Vi kommer att åka tillbaka nästa åt:)D.S

    Gilla

    • Deercat Says:

      Birgitta! Det fantastiska vädret i Sverige just nu, långväga gäster på veckolångt besök, och lite annat gör att skrivandet om detoxen inte kom igång. Det kommer snart för det är väl värt att berätta om… Och jag är så glad för er skull att allting gått så pass bra…Och för den som kan, råder jag dem att OM de ska sanera munnen och vill ha både semester och proffsig behandling – SAMOS nästa och låt Dagmar sköta jobbet… 😉 Men så klart…Det finns alternativ om man inte har råd eller ork med resan… 🙂 Tänker som du, detta kommer bli en historisk samhällsskandal….Gott att ligga i framkant 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s