Det kom ett brev…..ett av många..

…..och jag svarade även denna gång….Jag kan inget annat…..

8 december 09

Hej på dig, ”syster”, nu på väg till amalgamlandet!

Det är precis så, du kan börja se på det som du nu har framför dig!

Det är en sorglig resa! Den sorgligaste av dem alla!
Men det är också början på något nytt!

Och mitt i all den sorg….så kommer du att se ljusglimtar! Du kommer att få möta många nya människor som du tidigare trott var gnällspikar eller hypokondriker. Och som visar sig vara journalister, forskare, lärare, säljare, hästägare, sjukvårdspersonal, tandsköterskor…Jag kan inte räkna upp dem alla! Och de har alla liknande historier som din, de har alla fått diagnoser av det ena eller andra slaget…Och har de inte det så har de fått en etikett som stolle. Det är de inte…Jag lovar! Inte mer stolle än vad du och jag kan vara ibland!

På ett eller annat sätt kommer du också förstå, att du kan inte resa till amalgamlandet och komma tillbaka utan krigsskador.

Men du kommer på ett annat sätt att vara rikare än tidigare. Ja, alltså fattigare ekonomiskt, för en sanering kostar, men inte så himla mycket som en del gör gällande…

Om du vill, blir jag din  guide….? Vi bestämmer att höras ungefär en gång var fjortonde dag. Du får råd och stöd….puffning och kanske ibland en mental ”boxkudde” eller ”hink” att spy i, för att få ur dig orättvisan i det du nu måste genomleva…

Och för att få en guide som varit där, en som kan en del om det där landet, men som inte kan göra din resa åt dig….så kostar det så klart *L*

Du ska få betala samma pris som jag fick göra….*ler finurligt*

Min största ”ängel” som hjälpte och guidade mig genom det där fasansfulla landet och hem igen, heter Ulf…..
Han bor med sin fru i min stad. Jag är inte härifrån från början och känner så klart inte till alla….

Av någon underlig anledning, när jag letade amalgamguide, var jag i samma tillstånd som du är i just nu, sorgsen, medveten, slagen och allt på en gång….

Så ringde jag en före detta journalistkollega, och mycket nära väninna, grät mig genom telefonsamtalet. Snörvlade sen fram frågan: VAD vet du om amalgamförgiftning?

Ingenting, sa hon först….Sen fortsatte hon….
Ulf, han har varit jättesjuk, vi har skrivit en del om honom och han har varit aktiv i TF. Han bor snett över vägen från din lägenhet. Jag ringde upp honom direkt….
Ulf kom hit samma kväll….. hans fru följde sen med flera gånger under den kommande veckan. Jag var just sjukare än sjuk, utan vitaminer och mineraler, jag var förkrossad….Jag visste ärligt inte om jag skulle klara av den där amalgamresan…..

De båda är från övre Norrland… någonstans. Alltså pratar de den där norrländskan som jag bara älskar, som om jag varit norrlänning i mitt förra liv….Och varje gång de kom hit, släpade jag mig ur sängen, och så satt vi en stund vid köksbordet. Han hade med sig massor av information i form av filmer, böcker och annat….

Jag hängde mest med huvudet. När de såg det, ruskade de sorgset på sina huvuden och sa ofta….De´bli bra de´hä….De´bli bra…

Tror ni verkligen det….? Jag kunde för mitt liv inte fatta hur, just då!

Men huuuuur ska jag någonsin kunna ersätta er för all den hjälp ni ger mig…, undrade ju jag?

Ulf skjutsade mig till och med till mitt första läkarbesök….Och det var också han som fixade så att en läkare som själv varit sjuk tog emot mig.

Du ska in´t betal nå, sa dom….

Inte ett öre ville de ha!

Men de sa….

”pay it forward!”

Fast på norrländska då, förstås…..Skick´ et vidare!

Lova det….! Lova att bli frisk och skick´et vidare..!

På den skicka-vidare-resan är jag nu….Jag blöder i mitt hjärta inför varje människa jag möter, som måste till amalgamlandet…Ett land som för mig är likvärdigt med landet i Astrid Lindgrens bok, Mio min Mio….Där riddar Cato styr….

I min saga om Amalgamlandet styr Socialstyrelsen med stenhjärta i dessa frågor….

Be mig berätta om min farmor någon gång när vi pratas vid i telefon. Be mig berätta om den märkliga upplevelse jag var med om, då inledningsvis när jag var som sjukast…..Den handlar om en liknande story som med din mamma….Alltså om guld och amalgam i hela munnen…och en bortdomnad Alzheimershjärna hennes tio sista år….Kom ihåg att påminna mig!

Och vet nu också! Att du ska sluta med att be om ursäkt för att du skrev ett långt brev, eller att du kontaktade mig, eller som du uttrycker det, lastade på mig din olycka!
Det var meningen så, det var meningen att du skulle kontakta mig…Vet att det låter spooky….men jag kan inte tänka på annat vis…med tanke på min upplevelse med farmor…
Och det är en del av min uppgift i livet nu…..att ”skicka det vidare”…

Det är bara vissa dagar jag måste ligga lågt…och i går och förrgår var det riktigt illa med sköldkörteln….
Men snart kommer jag ha hittat en lösning…kanske inte från vår traditionella sjukvård…
För så är det att bli amalgamsjuk….man måste bli expert på sin egen kropp….Och en av alla saker jag lärt mig under resans gång är att sköldkörteln är en av de första instanserna som kvicksilver från tänderna deponerar sig i….Och så blir det krångel och kaos i kroppen…
Det vill inte vår sjukvård höra talas om…
Men jag har numera andra kanaler att dra i….OM det kan du få veta senare…

Nu gäller det ju att rädda dig genom amalgamlandet….*L*

Jag ska diskutera med en god vän jag har i Göteborg, som känner läkaren jag rekommenderade dig att söka upp….Han var förövrigt min läkares läkare, när min läkare blev amalgamsjuk..Det var när hans fru (alltså min läkares fru), som är polis, hade påpekat hans förändring och som tyckte att han fick sluta köra upp på cykelstigar, eller emot rött ljus i trafiken……

Min läkare, är alltså studiekamrat från läkarutbildningen med den läkare som jag nu hoppas du får fatt på…Så kan världen också se ut….*L*

Vet du!…Jag inser hur du känner det inför din mammas död i somras, och att hon fick Alzheimers redan i 50-årsåldern. I synnerhet nu när du börjar få upp ögonen för att det hade inte behövt bli så….

Det gör mycket ont…..Mycket ont att veta…allt det man får veta på sin resa i Amalgamlandet

I dag när jag gick ut från provtagningen, mötte jag en gammal bekant med fru, de var på väg in till samma ställe….De är båda runt 60-årsåldern. De stapplade fram båda två, han värst, som om han var rund under fötterna, och deras kroppar rörde sig som träfigurer. Jag hejade…men hans reaktion var såååå långt borta….Hans ögon var som om de sjunkit långt ned i en avgrund.

Jag tänkte intuitivt…satan i gatan! Parkinson!…..Precis så gick han…

Det är väl allmänt känt nu att Parkinson är ett utslag av tungmetallförgiftning…
När jag lämnade det där gamla paret bakom mig, och gick vidare ut till min bil på parkeringen, så började jag att gråta…
Det gör så ont när man börjar få upp ögonen, och inse hur många människor som har dött, som kommer att dö, och det utan att förstå amalgamproblematiken…

Och när jag torkade bort de där tårarna, så tröstade jag mig med att det finns också många människor som du, som törs förstå och anta utmaningen att resa till ”Amalgamlandet” och sen komma hem igen…Det är min tröst i all bedrövelse…

Självklart får du länka till min blogg….! Och så hörs vi framöver…

Du vet att du är välkommen med nya frågor och grubblerier som du kommer att få under din färd…Men var också trygg i att det finns många ”änglar” runt dig som vet vad du snackar om…

De som inte vet eller kan förstå ska du bara låta vara.
Det är ok…!Det finns ju annat också att snacka om eller hur *L*

Och sorgen kan vi bearbeta på många sätt, kanske låta den bli en drivkraft, låta den bli motorn, för att ”skicka-det-vidare!”

*Skickar budskapet vidare gör*

©Deercat

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , ,

8 svar to “Det kom ett brev…..ett av många..”

  1. Joakim Says:

    Mod är inte avsaknaden av rädsla !
    Mod är kunskapen att något är viktigare än rädslan !

    Frågan är om mod är att kunna ta sig in i amalgamlandet eller ta sig ur amalgamlandet.

    Gilla

  2. Skatan Says:

    Jag har uppenbarligen inte besökt dig på länge … inte visste jag att du hade såna besvär. Det är ett fantastiskt fint inlägg som berättar så mycket för oss ”som inget vet”.

    Jag har själv ont i kroppen … ibland väldigt ont … utan att ha fått någon diagnos trots provtagningar osv. Så det är Alvedon kombinerat med Ipren som jag får hanka mig fram med. Det jobbigaste är i alla fall att ”folk” tror man ”hittar på”, är tokig, hypokondriker … you name it.

    Du ääär modig som ger dig i kast med ditt ”gissel” nu … with a little help from your friends.

    Kram!

    Gilla

  3. sven Says:

    När ”folk tror att man hittar på och är hypokondriker” stödjer man sig ofta på att Socialstyrelsen säger att oönskade biverkningar av bl.a. kvicksilveramalgam inte finns. Värdet av detta påstående framgår om man Googlar på HOAX.
    Glad att du finns Deercat och att din blogg är så uppmärksammad.
    Önskar att vi vore fler som hade din förmåga. /Sven

    Gilla

  4. moniqas Says:

    Ja du, när jag läser här hos dig så får jag en hint, kanske därför man varit så sjuk och konstig de senaste 15 åren? Och min sköldkörtel har lämnat in. Har tagit bort en del lagningar allt eftersom de gamla rasat men har ju en hel del kvar sen börjamn på 60-talshysterin med att borra upp tänderna så fort det var en liten kariesfläck.
    Ska länka detta inlägg på min sida direkt!
    Jättebra skrivet och tänkvärt!!! Kraam önskar dig all lycka till på din resa!! 🙂

    Gilla

  5. Amalganresan av deercat « Lightyliving Says:

    […] Amalganresan av deercat https://terapeuten.wordpress.com/2009/12/08/det-kom-ett-brev/#comment-1038 […]

    Gilla

  6. Deercat Says:

    Joakim!!! Jag tror det är det största modet….att våga ta sig dit och hem igen…och våga stå för det man upplevt….och aldrig vika en tum från den sanning man upplever som sin…. 😉

    Skatan! Tackar, och du vet att du alltid är lika välkommen…. 😉

    Sven! Min stabila ”krigare” i ”landet som inte finns”…
    Puss i pannan på dig…. och tusen tack….
    😉

    Moniqas! Böjer mig ödmjukt inför dina fina ord… 🙂

    Gilla

  7. Joakim Says:

    De som varit en vända i amalgamlandet viker säkert inte en millimeter.

    Frågan är hur man får alla andra att ge upp sitt motstånd.

    Det är aldrig för sent att ge upp….

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s