Utsikt från ett fönster…

God morgon kära bloggläsare…..!

Det fanns en hel palett med nyuppstigen solfärg på himlen när undertecknad tassade upp på iskalla golv idag. Valet stod mellan nödhuset och leta reda på kameran. Det blev det förstnämnda, och sen en stund vid fönstret utan kameran, och njutningen av utsikten – och att morgonens färg är oslagbar när den läggs över höstens färglada trädtoppar. Framför allt kan bilden bara inte återges i sin helhet via en kameralins.

Soluppgång -Morgonrodnad

Den ska bara njutas….!

Sen åkte ändå kameran fram….och genom linsen påmindes jag än en gång…NEJ, jag vill se INTE se soluppgångar med hustak mellan mig och himlen…..Håhåjaja…!

Sonen har återvänt från ”vår” vackra ö Samos. Man kan väl säga att han bara tog sig en välbehövlig semester och jag tror faktiskt, nu med facit i hand, att det var det bästa han kunde göra. Att reda ut en del av alla tankar han tidigare inte fått rätt på. Att bara tillåta sig en liten tid och känna in hur det kändes, och konstatera att det är för tidigt för långresor, att de kanske ska göras på ett annat sätt var en vinst, enligt min mening.

Det är ju så enkelt att sitta i vardagen och tänka att allt är så mycket bättre någon annan stans. Men man tar med sig sin vilsenhet kring hur, vad och på vilket sätt man vill forma sitt liv. Alla delar av sig själv ta man med sig dit man far.

Nåja, kanske inte alla delar när man sticker iväg på egen hand för första gången i sitt liv…Alla nära och kära finns ju inte med för att dela de vackra upplevelser man får.

Det var lärdomen för sonen. Allt han upplevde njöt han av på alla de sätt han förmådde….men han saknade någon att dela sina upplevelser med. När han återvända till Landvetter förra onsdagen var det med den insikten…Nästa gång jag far ut ska jag ha med mig en reskamrat, sa han senare.

För mamman här känns det gott att han återvände. Jag hade haft mina aningar om att det kanske var för tidigt för den ”stora resan” ute i världen…Att man behöver formulera för sig själv vad man vill med sitt resande.

Så nu har vardagen återgått till det vanliga….med alla frågor som både sonen och jag brottas med. Han med tankar om VAD han ska göra med sitt liv….Ska han plugga, ska han resa igen…eller vad ska livet innehålla för att bli sådär gott intressant…?

Undertecknad som länge sneglat åt att flytta ut på landet, och enbart bott kvar i stan utifrån att sonen skulle avsluta gymnasiet, hade borstat av de gamla planerna och tittat över dem lite lätt nu när sonen för ut. Det var ju planer som var tänkt att kanske förverkligas förra hösten. Men av förklarliga skäl med vårt turbulenta år av rehabilitering och annat så var det bara inte läge för en flyttning.

Men som sagt…sommaren i paradiset vid Rymmen hade angett…Det är dags…! Liksom det faktum att sonen faktiskt tog sitt körkort i maj månad, och därför finns det inga stora hinder för att bosätta sig på vischan, och därmed tillfredställa min inre lantlolla som ylat länge, länge.

Min tanke nu är att behöver sonen ytterligare en tid hemma så är det ändå fullt möjligt att bo utanför stan. Särskilt eftersom det ser ut som om hans världsutflykter kommer att ske i mindre portioner ett tid framöver….Bostadsförändringen kan alltså göras oavsett hur han lägger upp sitt liv.

Vi har pratat ofta om det här med att välja landet före stan. Ynglingen själv är ganska säker på att det är så han också vill bo i framtiden. På landet med allt vad det kan innebära. Vi har ju gjort det för och längtan tillbaka har funnits med sedan dess.

Och äldsta sonen med sambo är på väg snart. Så snart husbygget är klart.

Smålandsgärdsgård copy

Själv vet jag att det är så mycket enklare att leva så för mig….Jag har aldrig gillat bullret utanför mitt fönster…eller allt annat som det innebär att leva mitt i en stad….

Jag har visserligen uppskattat min utsikt som sträcker sig långt över hustaken….Till långt bortanför staden….Ja faktiskt ända bort till sjöarna och markerna jag vistades i under sommaren…Där jag vill leva!…Där jag vill bo…!

 Det var kanske det solen ville säga mig i morse… när den så ivrigt pekade med sina nyuppstigna strålar ned mot landskapet där borta var vi njuter av att vara…..

Det är dags…..KOM HIT NU!

*njuter av hemkommen son och vackraste hösttiden gör*

©Deercat

Annonser

Etiketter: ,

5 svar to “Utsikt från ett fönster…”

  1. Sven Says:

    Ett råd. Planera för en flytt i vårsol. Våren är en bättre inkörsport för ett liv på landet än att inleda med höst och vinter som kan bli jobbigt.
    Din vilja är inget att ta fel på. Lycka till!! /Sven

    Gilla

  2. Deercat Says:

    Tusen tack vännen Sven! Ja du har så rätt och det kommer inte ske något under 2009 men väl en planering och undersökning av möjligheter….
    Tänker förresten inte heller flytta vid jultid…Då ska vi njuta av frid…Så det så 😉

    Gilla

  3. Cicki Says:

    Det verkar vara mycket planerande i huvudet just nu. Positiva tankar är aldrig fel. Och att längta. Då har man något att se fram emot.

    Gilla

  4. Deercat Says:

    Cicki!
    Ja faktiskt….det är ju dags att göra en del positiva förändringar….Det ser vi mycket fram emot….
    😉

    Gilla

  5. Znogge Says:

    Förstår att du är nöjd med att ha sonen hemma!

    Lycka till dessutom med ev flyttplaner. Var sak har sin tid…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s