Driven till elakhetens gräns…

Nästan varje dag bråkar jag en stund med våra båda fyrfotingar, Glen Moray och Zion. Fajten handlar om rätten till vårt köksbord…

Det pågår ett ställningskrig utan dess like….och jag vet att brott begås i samma minut som jag släpper bevakningen av ovannämnda möbel….

Vackert köksbord Foto: Deercat

Alltså, i grunden går konflikten ut på att jag på inga villkor vill ha katter på köksbordet…De har redan invaderat alla andra skrymslen i hemmet och där går min gräns…Inte på köksbord, köksbänkar eller kring spisen….Då ska det tilläggas att de trots det förhandlat sig till en liten del av bänken där mina älskade pelargonskott står på tillväxt….

Men de två vandalerna är av en heeeeelt annan uppfattning. De anser att ALLT mitt är deras….Att jag enbart ska vara glad OM jag får nyttja hemmet och för all del sitta vid DERAS köksbord…

Striden om köksbänk och spis är alltså sedan en tid avklarade. Den var i och för sig lite mera lättvunnen, med tanke på att brända katter luktar illa…Öööh!…Sorry! Det var ju lite elakt sagt…Men jag var bara tvungen att påminna Glen om saken, eftersom han en gång för länge sedan, kom åt ett värmeljus när han var tvungen att utforska just en köksbänk…Ljusen var tända, jag hade gäster till middag och vips!…plötsligt luktade det bränt katt…och jag fick snabbt släcka en gnistrande päls…Och det där glömmer Glen aldrig…INTE jag heller för den delen…Huva…!

Nåja, Jag vann i alla fall bataljen med förnuftsmässiga argument…..som just att bränd katt luktar illa….

Inte för att jag tror Glen Moray eller Zion anser att jag vunnit något…

Jag inbillar mig det……som en trösterik tanke om att jag kanske, kanske har lite kontroll kvar över mitt hem……

Och jag vill bara inte ge mig eller släppa taget om reglerna kring köksbordet….

Det ska vi bli tre om, jamas det oavbrutet, när jag vill hålla på min ståndpunkt utan förhandlingar……….

Det är ett evigt ääääääcccchhhh, NED FRÅN BORDET!!!!…chssss….assss! NÄR jag kommer på dem med att strosa runt bland underlägg, ljushållare och annat som jag finner glädje i att ha på bordsskivan, och självklart också ha en viss ordning på det hela….

När mitt äääcccchhhh! Och Sccchhh!!!….då uttrycks, numera nästan med en hysterisk generals söndersvurna stämma….tittar de båda ”herrarna” lite lojt och obstinat på mig…..

Rivstartar sen från duken och försvinner därifrån…..

Kvar blir ljushållare och duk – förvandlat till ett dragspel…..

Inte hjälper det heller att jag ständigt hotar med att stämma dom….Att kalla in Sveriges bästa advokat på husse och matte-rättigheter….Inte ett dyft….

Nänää….

Hela det här ställningskriget börjar driva mig till elakhetens gräns….!

Hmm…Ja jag bryter ihop och erkänner!

…..Häromdagen gick det så långt att jag vägrade servera den där skräpmaten jag har lovat de ska få ibland…men BARA OM och IFALL de sköter sig….!

Eftersom jag just den dagen ställt i ordning prylarna på köksbordet vid ett fleratal tillfällen, och efter kattherrarnas vilda härjningar, var jag först sur. Men så nådde vi en sorts vapenvila och därför ville jag vara snäll och handlade hem deras favvoskräpmat. Alltså den dom får utöver det svindyra helfodret, som ska vara deras husmanskost…….

Men…….och det är här jag blir lite elak…….

Jag öppnade bara burken lite på glänt sådär…så att förföriska dofter spred sig….utmed hela golvet…

 

Tänker du INTE öppna burken helt?

Hur tarvlig kan man bli?

Det var som fan flög i mig....jag ville på något sätt markera att jag har makten…Och få dem att förstå att UTAN mig öppnas INGA burkar….

Jodu!!!… mjauade Glen lite senare när han vilade efter maten i kökshyllan…..Det var då jag gick runt och kände mig lite misslyckad just för att jag tog till så taskiga maktmedel…..Fast jag vägrade envist, att just där och då, erkänna hur lågt jag tyckte mitt tilltag var…..

Det kan du ju drömma om!!!!…. Alltså om vem som har makten….Heheee…!!! Och så slickade han sin vänstra tass ingående…och tittade upp mot himlen…

Värdighet foto:Deercat

 

Håhå…jaja….!

Zion, som har en lite mer bakåtlutad stil….låter sig defintivit inte hunsas hur som helst….Han tar liksom krigen om köksbordet med ro…och vilar sällan från en strid…Utan samlar sig bara till nya påfund om HUR kriget ska vinnas……..Och på sitt eget lilla personliga vis….

Zion vilar inför nästa krig om köksbordet, foto: Deercat

 

Häromdagen hade vi vår värsta sammandrabbning på länge….Då hade jag tagit fram blomsprutan till slut. Har lärt mig någonstans att man ska spruta vatten på olydiga kattslynglar….

Om den kan jag bara säga….Jojo och tjaaa..det hjälper….Men bara för stunden….i slutändan så verkar det inte fungera alls….man liksom ligger steget efter hela tiden….

Nyss såg jag till och med att Zion var på kurs på köksbänken för blomsterodling, och där djupt inne i teorin om HUR man använder vapnet ”blomsprutan”…..Vet inte om han inte fattade, att jag fattade, att han försökte fatta hur man trycker av den där manicken som stod på micron…….ååååhh…..!!!! Är man steget före eller efter ibland….?

Zion 090609 - Foto Deercat

 

Det händer faktiskt att jag sätter båda dessa slynglar i karantän från köket….Då får de ligga snällt i sonens säng och begrunda sina synder….och det gör de ju….eller hur….?

Skönt att vila från gnället....

Skönt att vila från gnället....

Med tanke på att de nog snarare ser det hela tvärtom….

Nu kan HON få sitta ensam i köket och begrunda sina elakheter!

Nu ska hon straffas och känna på hur ledsamt det är UTAN oss charmiga kattgossar, som enbart tycker VI är underhållande….

Och HON ska få våndas utan vår tillgivna kärlek och våra busroliga dragspelsupptåg, i flera timmar ska hon få våndas….Så det såååå!

Och hon ska, oavsett hur trött hon är efter våra bravader i natten…och som straff, passa på att städa vårs matplats, dammsuga med stängd dörr, så VI slipper oljudet, städa rent från alla katthår och damma bort detsamma från möblerna…Och i största allmänhet kan hon få känna sig som Askungen…Och då och då suktande komma och smygtitta på oss två dunmjuka hjärtegryn som vilar ut och njuter av livet så mycket och ofta det går…….

Kanske ska hon också få ynka sig lite…och undra….VAD är väl en stund i dunet (en bal på slottet)…mot tystnaden, en slät duk och att sakerna står i ordning på köksbordet?….VAD?

Jo faktiskt….Det är ett svängande och jazzigt kattparadis….där hon får pussa våra silkeslena pälsar….Vara vår ödmjuka tjänare…och på det hela taget lära sig snabbt att ge upp kampen om makten i sitt eget hem….

Nåjaaaa….Köksbordskriget….tjaaa….DET GER JAG MIG ALDRIG PÅ!!!…..Bara så ni vet….muttrar jag till de där underbara huliganerna….

Det är inte den lilla detaljen om grejornas ordning som ligger till grund för det…Nope! Men det är faktiskt inget gott med katthår i maten….

Det argumentet tycker självklart inte Zion och Glen håller alls…(Såklart)

Katthår!!!…DET vänjer man sig vid, se på oss.. som dagligen slickar i oss en halv päls…!

Jisses….De har då svar på allt…!!!

Men njääää….Där går gränsen….!!! Det blir INGA eftergifter alls i frågan….och köksbordskriget fortgår….

Hörru! Inget tjafs nu! Vi bara nuddar köksbordet!

Hörru! Inget tjafs nu! Vi bara nuddar bordsskivan!

*laddar om vattenkanonen gör*
©Deercat
Annonser

Etiketter: , , , ,

11 svar to “Driven till elakhetens gräns…”

  1. Znogge Says:

    Ibland slåss man mot väderkvarnar! Jag har fortfarande inte fått Miss E att avstå från att sitta på köksbordet när vi inte är hemma. I dag åt hon dessutom upp två skor. Den ena var min nya sommarsko endast använd en gång och inte helt billig. Jepp, jag måste köpa nya skor i morgon. Lycka till med katternas bildning 😉

    Gilla

  2. Sven Says:

    Glöm inte att det bästa man har ställer man på bordet. /Sven

    Gilla

  3. Deercat Says:

    Znogge! Så sant, så sant….Ska genast lägga ned vapnen….och jag känner tacksamhet över att de två lurviga inte äter skor och annat… 😉

    Sven! du har ju också rätt…..Ska kanske till och med bädda åt dom där då? Fast…än vill jag inte ge upp slaget om köksbordet…Inte än…/kram på dig

    Gilla

  4. Cicki Says:

    Det vet du väl att hunden bor hos dig men katten är helt övertygad om att du bor hos honom….:-) Blomspruta funkar bra. Vi lärde en katt vi hade när barnen var små att undulaten fick man inte äta upp, tack vare en blomspruta. Efter några duschar behövde jag bara skaka sprutan så stack katten. Effektivt som attan……:-)

    Gilla

  5. Annela Says:

    Haha, det var det roligaste jag läst på länge! Katter är för härliga och man ska tydligen vara glad att man överhuvudtaget får bo hos dem.

    Gilla

  6. Märtagreta Says:

    Håller med dig fullständigt, INGA KATTER PÅ KÖKSBORD OCH BÄNKAR! Som tur är har jag simpla bondkatter för jag inbillar mig att dina snyggingar ÄR svårare att fostra! Jag har lyckats få mina att inte ens fundera på att hoppa upp på bord, spis och bänk och idag kan jag lätt ha mat obevakat var som helst i köket. Jag har kört med ett kort och koncist ”Shy”, jättekort, som ett piskrapp, det är samma ljud som jag använder på hunden och faktiskt också försökt med på korna, men de lyssnar bäst om jag visslar om de står i skiten jag vill ha bort…

    Lycka till, dina katter ser ut att vara av det envisare slaget, så du kan behöva det!

    Gilla

  7. skatanstankar Says:

    😛 Ha ha Haaa… jättekul.. Som hundmänniska känner jag inte Kattens natuuur lika bra som Hundens… men jag… älskar katter och har förstått att det är självständiga varelser som inte går att ”hunsa med” hur som helst… En charm med sina för- och nackdelar förstår jag.

    Kram!

    Gilla

  8. pruddelutt Says:

    Skrattar igenkännande och önskar dig lycka till 🙂
    Fast de är ju för bedårande, dina små vandaler!

    Gilla

  9. Deercat Says:

    Cicki! Det där stämmer till fullo…Och det börjar ta sig med blomsprutan ;); jag blir alltmer träffsäker..

    Annela! Tusen tack!

    Märtagreta! Det där SHY! ska jag lägga till i vapenlådan….tackar… 😉

    Skatan! För det mesta är det mest harmoni som råder…För det mesta…!

    Pruddelutten…! JoHoodu….! Bedårande vandaler….alldeles underbara faktiskt… 😉

    Gilla

  10. Bettan Says:

    Skön historia sköna katter. Jag har bara mina till låns. Dottern kör med vattenspruta, kanska jag ska ta fram den. 🙂
    / Kattvakten

    Gilla

  11. Deercat Says:

    Bettan! Ja du…de båda herrarna är mina änglar….Och det vette sjutton om de ens kan bli till låns…Inte ofta i alla fall…Möjligen dagar när inga medel hjälper. I går var en sådan dag….Då låg Glens hela lekamen och sträckte ut sig på köksbordet när jag av en händelse skulle ut i köket…
    Och det var först när jag ÄNTLIGEN hittade blomsprutan och utbrast Shy, SHY! som han mödosamt sträckte på sig, gäspade och hoppade ned…
    *suck*

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s