Meningslöst våld skapar en ilsken varghona

God söndag kväll kära bloggläsare….!

Dagens blogginlägg skulle från början handlat om lugnet i livet som nu sakta hade börjat göra sitt intrång i Deercatens liv….Och självklart lite om förra veckans vardag som nu börjat anta lite mer normalitet. Nu när vi kunnat släppa lägenhet nummer två efter att våra älskade Kubaresenärer återigen var tillbaka. En vecka som också gick lite gick i återhämtningens tecken för Deercaten som var ovanligt trött….

Men framåt slutet av veckan så pass återhämtad att det fanns brunnar med ämnen att resonera om här på bloggen….

Så händer det som bara inte skulle vara möjligt…..

Yngsta sonen misshandlas igen…….!

Skräck

Jaaaaaa!….Du läser helt rätt….! Det här är bara inget jag skulle kunna komma på att dikta ihop….Det borde helt enkelt inte vara möjligt…

Det är för bövelen BARA 10 månader sedan den allvarliga misshandeln av sonen inträffade under studentnatten. Och vi är INTE ens klara med den rättsliga processen eftersom domen är överklagad till Hovrätten….

I fredags kväll skulle han och hans bästa vän, samt dennes flickvän på en fest. Eftersom de drukit lite så tog de en taxi. På vägen dit bad de chauffören om att han skulle stanna till vid en av stans populära korvkiosker – ungdomarna behövde handla cigarretter.

Utanför kiosken hängde ett gäng stöddiga bilkillar….och det var liksom en aning stökigt och stimmigt kring gänget av storvuxna typer. Men min lilla, stora Gandi, aningslös trots det han redan varit med om, går ut ur taxin och väntar på kompisens flickvän som ställt sig i kön för att handla. Sonen frågar någon av bufflarna om en ciggarrett, en sorts gest om brödraskap…Pyttsan, jojo…….Det uppfattades som om han muckade och snart var en ordväxling igång där sonen backade tillbaka mot taxin.

Men borta vid kiosken stod vännerna och nu skulle de bemötas av all den uppdämda ilska som tydligen behövde komma ut ur de stöddiga….

Flickvännen i kön råkade väl säga något om att ta det lugnt, då fick hon ett par stadiga örfilar….Något som fick sonens bästa kompis att härskna till såklart, och så skulle han rädda henne…Med resultat att nu åkte han på stryk….av de där storväxta kaxiga typerna….Det var en match dömd att förloras, men vad gör inte en pojkvän som bara inte kan se flickvännen åka på stryk….?

När min son inser att nu får hans båda bästa vänner storstryk så vill han hindra förloppet, få bort dem därifrån och komma vidare till festen…..Han rusar fram för att slita ut kompisen ur tumultet….Han hinner inte fram, precis när han ska suga tag i sin väns ryggtavla är det en, ännu större och stöddigare, varelse som dyker upp på arenan, och kastar sig över sonen, slänger honom i backen och slår och slår….och slår och slår….mot hjärnan, mot ansiktet…

Ärligt….! Helt ärligt….jag lovar och svär…hade jag sett detta hade nog även morsan här antingen mördat någon eller åkt på storstryk…..Eller i alla fall tagit en och annan stor-feg-skit i örat….I synnerhet fegskiten, den stora stöddiga, som sparkade sonen i huvudet, rakt över ena kindbenet, när han låg på asfalten, och med det utsatte honom för större fara än tuffatypen ens i sin vildaste fantasi kunde drömma om….

Det var mycket folk på platsen får jag mig också veta……INGEN ingriper….Kvinnan i gatuköket fortsätter servera sina hamburgare och korvar….som om INGENTING har hänt!!!!….Inte en ansats till att ringa polisen….Och taxichauffören så….tjaaa!!!!….Han satt lugnt kvar i sin bil och väntade in våra sårade ungdomar som till slut flydde till hans bil för vidare transport…. Inte heller han har reagerat eller påkallar polisen….och det sägs inga vuxentankar i bilen efteråt..Vad fan är det för värld vi lever i?????

kopia-av-galenpanna

 

Det inträffade var ju det som bara inte fick ske. Sonen fick visserligen inte lika allvarliga skador denna gång….Men han åker in på akuten, genomgår skallröntgen och hela processen igen med polisanmälan….Hans två vänner slipper också undan med lindriga skrapsår, ont här och var i kroppen, liksom chocken över att ”stöddiga” bilungdomar i snart trettioårsåldern roar sig med att slå ned folk….

Jag tystnar….jag blir förstummad…sonen är nätt och jämnt läkt sedan förra omgången….Jag är definitivt inte det, ärret blöder med jämna mellanrum när jag påminns om vår studentnatt……Men vi har gjort vårt val om att gå vidare…Det är så sagt – ONDSKA ska baske mig inte få ta över våra liv….

Men det kanske numera är statistiskt uträknat, att man bör räkna med minst en till två misshandelstillfällen per år i våra ungdomars liv…Och det kanske bara är vi blödiga mammor som får skaffa oss hårdare hud…Vad vet jag? Jag är ju trots allt bara en ko….öhh..mamma….

Jag vet inte om jag har lust med att skaffa hårdare hud….Jag vet ärligt inte riktigt vad jag har lust med just nu…Kanske slå någon jag också? Njaaa…det är inte ens möjligt i praktiken……Men kanske emigrera till en öde ö där jag med stenhårda kontroller bevakar öns gränser, bestämmer vem eller vilka som ska få bo där. Och jag kan lova….minsta våldsbenägenhet vid ansökan om inträde i Deercatens land, skulle båten med den ovälkomna passageraren skickas låååångt ut på öppet hav igen….Och jag skulle inte lyfta ett finger om densamma förgicks i stekande solsken…

Jag är såååå trött på våldet….Jag är så arg och uppriven just nu att jag knappt vet vad jag ska säga….

Annat än att jag spontant skulle vilja slå följe med vargar och jaga upp alla som så mycket som lyfter en hand mot en annan människa…Och jag skulle i synnerhet vilja bita öronen av fegisarna som sparkar på dom som redan ligger ned…!!!

*sjuder av rovdjursinstinkter gör*

©Deercat

Annonser

Etiketter: , , ,

8 svar to “Meningslöst våld skapar en ilsken varghona”

  1. Sven Says:

    Din ilska är äkta, berättigad och självklar. Du brukar visa prov på logiskt tänkande, iderikedom och självbevarelsedrift. Nu får du användning för dessa dina egenskaper. Du vet att det mörka förr eller senare tonar bort
    och att det ljusa återvänder. Det finns bara en väg. Framåt. Sök tröst och hjälp där du kan få den. Lycligtvis har du det starka stödet nära.
    Tänd den rosa himlen i väntan på att det löser sig. Du har min lyckönskan och en varm kram. Sven

    Gilla

  2. h-lady Says:

    Stum… förstår ilskan, oron, frågor och funderingar….
    Jag gör som Sven, skickar en mental, kram

    Gilla

  3. Anders Says:

    Sorry, Suss, nu hatar jag ett tag. Jävla kötthuvven som våldar så där.
    Morr och åter morr! Men annars kan jag bara hoppas HOPPAS att detta går bra för pöjken din och att han är en lyckligt lottad pöjk som har DIG som mamma. Kram!

    Gilla

  4. Znogge Says:

    Jag förstår mer än väl att du är arg, upprörd, ledsen… Ja, alla känslor som bara finns kommer i en situation som denna. Vad tar det åt folk? Var finns omdömet, medmänskligheten och det sunda förnuftet? Men blir stum. Stum och mållös över allt meningslöst som händer.

    Skickar en kram till dig!

    Gilla

  5. Neuropedagogen Says:

    Hej Suss!
    Äntligen förstod jag hur jag kunde skriva kommentarer på Din fina sida!
    Du har sökt mig och vill komma i kontakt med mig! Du och en annan kvinna, dansk har jag förstått, söker kontakt och jag vill gäran att ni hör av er! Nu har Du, och den danska kvinnan, min mailadress!
    Hör av Dig igen OM det inte lyckas!
    Trevligt att Du kikar in på min sida ibland!

    Gilla

  6. livsglimtar Says:

    Sitter här och mår illa av att läsa om vad sonen och indirekt du går igenom. Jag vet hur det känns, jag är så klok för det mesta, men går någon hårt åt mina barn då kan nog vad som helst hända för jag blir rosenrasande och säger och gör saker som inte normalt hör till mig.

    Det är väl inget konstigt med det, vi föder dem och vårdar dem öm och försöker lära dem vad som är rätt och fel, sen ska de drabbas av andras jävla misslyckanden till människor.

    Det här gatuvåldet ses det för mycket genom fingrarna med, jag vet inte varför inte samhället gemensamt drar igång upplysning, föredrag i skolor, ta med ungarna till akuten och låt dem se hur misshandlade ser ut efter en ”liten” klackspark. Jag är för en hårdare linje för att få ungarna att inse redan som små vad som händer när man slår och slår och sparkar på någon som redan ligger. Det har ju klart blivit en förskjutning på vad som anses ok att göra mot någon annan sedan du och jag växte upp på 50-talet.
    Stor kram till dig och en extra till mamman i dig!

    Gilla

  7. Deercat Says:

    Tusen tack alla för allt stöd och goda vibbar jag känner…vi kommer utan tvekan inte alls ta lika illa vid oss som förra gången…Men det blev ju inte heller så allvarliga skador som då, som min äldsta son sa…
    Jag vet ärligt inte alls vad i helsike man ska göra…Men en sak är väl att vi vuxna kanske borde finnas mer där det händer saker och ting och NÄR vi är det inte banga för att att våga markera att det här inte ok, att bara visa oss en aning mer principfasta i verkligheten kan i alla fall visa var vi står…Men det är ju klart…då kommer den andra delen av verkligheten in….man kan åka på en del smällar själv…
    Fast just nu är jag så arg att jag är nästan på att beredd att dö för min rätt att försvara mig själv, de mina, min frihet och allt vad jag står för…..
    Tack än en gång för era kommentarer…

    🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s