Amalgam + Förgiftning = SANT…

I dag ska alla ni som söker finna!!!

Tro nu inte kära läsare att jag plötsligt drabbats av hybris, och utger mig för att vara en kvinnlig Jesus! Näänää!….Dagens inlägg ska inte alls handla om sökandet efter evigt liv, kärlek eller någon sorts gudomlig och oändlig frid….

Och att Deercat, som bara är en liten skit i universum, skulle kunna gå på vatten eller trolla med knäna för i och för sig behjärtansvärda ting, är att se som HELT uteslutet…såååå…! Glöm det!

Prova att gå på vatten om ni kan!

Nej, i stället vill jag återkomma till alla de som dagligen söker efter kunskap om amalgam, kvicksilver, sanering, tungmetaller med mera…Därför att varje gång när jag kollar bakom kulisserna till min blogg kan jag se vilka sökord som fört folk hit….

Sökorden ”amalgam”, tungmetaller, ”amalgamsanering”, ”symtom på amalgamförgiftning” leder sökordsracet, om man nu kan uttrycka sig så?….Det är bara formuleringarna som varierar…Därför känns det helt rätt att ge alla er som just söker förklaringar till ert mående lite mer feedback….Och kanske bekräftelse på att ni INTE är skvatt galna!

På något underligt sätt har jag alltid vetat att det inte alls är sunt med amalgam. Båda mina pojkars tandläkarbesök har genom åren kantats av en morsa som med hökblick övervakade så inga amalgamplomber sattes in i deras munnar. Ibland till en något irriterad tandläkares miner om att jag måste vara en fullständigt skruvad mamma. I dag vet jag, att jag trots det, gick på en av värdshistoriens största bluffar…Miljökatastrofernas miljökatastrof…

Bluffen och katastroftankarna om att det skulle vara vettigt att ha kvicksilver några få centimeter från hjärnan -vårt mest sårbara organ…!

En artikeln som varmt rekommenderas är Sveriges största miljöskandal. Den är lång, mycket lång…Men den säger ALLT! Så passa på att ta en kopp kaffe till läsningen om du också vill läsa klart inlägget här…!

Har man varit fiskare nästan hela sitt liv så finns misstankarna i bakhuvudet….Fritidsfiskare, om de har en enda gnutta sunt förnuft, äter inte fisk från kvicksilverdrabbade sjöar. Fast det behöver man säkert inte vara fritidsfiskare för att köpa rådet om att låta bli….

Det räcker att använda bara lite sunt tänkande när det gäller kvicksilver….OM våra djur drabbas så drabbas även vi människor…Och i den långa näringskedjan ingår vi alla…bara i fall ni glömt biologilektionerna i skolan?

För att reda ut några begrepp på området innan vi går vidare…..Kvicksilver är en tungmetall…En av de farligaste vi har i världen….Amalgam är en dental produkt som våra tandläkare, mot bättre vetande, i decenier stoppat i våra munnar och lagat tänder med….Allt med socialstyrelsens goda minne….Amalgam i tänderna innehåller mellan 50 – 70% kvicksilver….Av kvicksilver blir kroppen ordentligt sjuk…Oavsett om man är fågel, fisk eller mitt emellan…!

Från myndighetshåll har man hårdnackat vägrat diskutera att människor blir sjuka av amalgam….KVICKSILVER alltså!…Eller för all del, även guld och andra metaller ska INTE placeras i kroppen….De som redan blivit sjuka har hamnat i marginalen som växer sig allt större…Men de finns knappt, enligt Socialstyrelsen…

Däremot går det bra att diskutera batteriers icke vara i naturen, eller annat som är fyllt av kvicksilver. Att var och en av oss som gått runt med käften fullt av kvicksilver är vandrande miljökatastrofer är svårare….Skumt som bara den eller huuuur?

Jag är femtiotallist….Alltså tillhör jag en av generationerna som är hårt drabbad av tandläkarnas okritiska iver att fylla mig med världens farligaste gift…

I begynnelsen av mina första tandläkarebesök var man så ivrig att laga tänderna med amalgam att man till och med borrade ”sönder” tänder som egentligen inte var trasiga….BARA som en ”säkerhetsåtgärd”, och för att man dels tyckte att det var lika bra att förebygga så att det inte blev några hål. Och dels för att det fanns en tid när våra tandläkare fick betalt för varje lagning man gjorde….Kan ju vem som helst räkna vad som då händer – girigheten är en av de dödssynder som mänskligheten ständigt får brottas med, så också våra tandläkare…

Som femtiotallist tillhör jag då också den generationen som redan vid mitt första tandläkarbesök fick insatt åtta amalgamplomber….Då var jag kring åtta år ung…Och inte bara det….med nickande och menande blickar rynkade tandläkaren på pannan och hävdade att jag hade grymt dåliga tänder…och var tvungen att sluta äta godis…och slarva med tänderna…Öhhh….

Jag skämdes som en hund…och den där läbbiga känslan av att vara en slarvmaja förföljde mig långt upp i åren….Jag borstade tänderna som en galning för att få bort den ”smutsiga” stämpeln man satt på mig i tidiga år…

I dag vet jag bättre….Det var ”girigheten” som satte in de där åtta feta amalgamfyllningar…..Det var också girigheten som senare fortsatte fylla munnen med ännu mera amalgam genom åren….För girigheten har som bekant många ansikten….

Genom åren började det komma rapporter till Socialstyrelsen om människor som började uppvisa symtom på tungmetallförgiftning…Vem minns inte Gunnar Wiklund, som fick vemodiga hjärtat att nynna med i låten, Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad…….Bakom kulisserna  led han alla helvetes kval med svår huvudvärk, dubbelseende och minnesförluster….Typiska symtom på att amalgamförgiftning spökar i kroppen……Första tecknen kan vara metallsmak i munnen, hjärtklappning, frossa, svettningar, huvudvärk och en omtöcknande känsla. Symtom som inte alls är ovanligt att  de uppstår i samband med arbete vid datorn.

Oral Galvanism blev alltså ett begrepp med Gunnar Wiklund och han var en av initiativtagarna till Tandvårdsskadeförbundet…

Nåja, tillbaka till mina symtom och misstankar om att något var fel, fel och återigen FEL!!!!!

Första signalerna kom efter min andra sons födelse. Då drabbades jag av en helt obeskrivlig trötthet. Jag sov mer än min lilla bebis. Jag orkade knappt hålla huvudet uppe och att gå ut med barnvagnen var en storsvettig promenad med frossbrytningar. Det kändes som om jag hade influensa jämnt, fast utan feber.

Allteftersom åren gick tillkom allt fler symtom. Migrän hade jag en period, den var så svår att jag fick ligga i ett mörkt rum tills jag hade kräkts klart och anfallet ebbat ut. Sedan kom det där underliga handexemet. Det med små röda pluttar i händerna som kliade så jag höll på att bli skvatt galen. På toppen av varje plutt fanns en liten mörkare prick. Exemet blev då och då till kraterliknande blödande sår. Om det har jag redan skrivit och visat bilder. Exemet kom och gick genom åren. Men vare sig det, migränen eller annat som skulle komma, kunde min dåvarande husläkare förklara.

För så blev det…Allteftersom åren gick tillkom alltfler symtom. Håravfallet var svårt att stå ut med eftersom jag alltid haft ett fint tjockt hår. Nu fick jag i stället allt mindre och tunnare hår och borsten kunde rensas på mer än vad som var rimligt. En tid uppkom det också på flera ställen i hårbotten femkronorsstora kala hudfläckar. Min frissa hade fullt sjå med att klippa frisyrer som kunde täcka över bedrövelsen.

Menstrationsstörningarna vande jag mig vid med tiden. Ena året kunde hormonerna funka som de skulle, kommande år kunde besöken på gynmottagningen avlösa varandra…Och så denna ständiga stelhet i kroppen…som jag då tolkade som att jag var otränad.

Vad hände då tror ni? Jo Deercaten är väldresserad till att aldrig ge sig, om så döden lurar runt knuten så gör hon bara inte det……Så i dom värsta perioderna av ömmande kropp och stelhet, och innan jag visste bättre, så störtade jag självklart iväg till gymet och tränade för brinnande livet….

Med resultat att jag efter en omgång pump (gympass där man lyfter skivstänger och hantlar till musik) så däckades varje muskel. De brann som eldar, de gjorde till bristningsgränsen ont..och musklerna fungerade bara inte alls…De darrade och skakade….

Bästa väninnan som var med blev helt förskräckt och trodde jag tränat med feber i kroppen….så kändes det visserligen…men så var det inte alls…

När jag under 2006 och början av året 2007 räknade ned listan över symtom jag haft genom åren började jag storgråta….

Herregud till VEM skulle jag lämna fram en symtomlista som denna. Jag hade haft dem alla…många av dem ett och ett, men med tiden hade de liksom hopat sig…Jag ville självklart stoppa huvudet i sanden. VEM skulle tro mig inom sjukvården. VEM skulle inte tycka jag måste vara skruvad? Och vem skulle inte vilja säga att jag troligen var så skruvad, att jag inte förstod HUR skruvad jag var. OM jag sa något? Så jag teg inledningsvis och kämpade på med diverse krämpor och såg dem till slut som ett naturligt inslag i vardagen.

Tills den dagen kroppen inte ville alls längre och bara la sig i sängen för att dö…. Och en del goda krafter började andas om VAD som kunde vara orsak och verkan…..Då ÄNTLIGEN förstod jag fullt ut…..TÄNDERNA!!!! DET ÄR TÄNDERNA MED AMALGAM SOM SPÖKADE!!!!

 Jag hade tur, jag hittade alltfler människor som också varit i samma erbarmligt hjälplösa situation. Jag fick hjälp och guidning att finna ”rätt” läkare och ”rätt-rätt” tandläkare som är insatta i problemet…..Jag vågade ringa runt till andra som redan vandrat samma tunga stig jag nu påbörjat. Jag fick kontakt med professorer, forskare, andra journalister, läkare och tandläkare…med flera och jag bleknade desto mer information jag kom i kontakt med….. 

Och det var inte lätt alls….Jag var sjukare än sjuk….och jag vill nu med en gång påpeka att den som är amalgamförgiftad är så till bristningsgränsen trött att man orkar bara inte kämpa mer än korta stunder….Men man vet någonstans att man måste…. Det blir liksom med ens yttersta krafter man ska resa fram och tillbaka till det där hemska Amalgamlandet.

Och det var enbart med hjälp av alla de goda krafterna som VISSTE och FÖRSTOD hur kvicksilver drabbade kroppen som jag hittade en väg tillbaka…

Jag hade också både tur och jävlar anamma nog för att inte ge mig…. 

Men jag lovar….Det VAR/ÄR värt alla uppoffringar trots allt…

Därför att efter saneringen märker man snabbt små, små goda förändringar i kroppen. Den gör mindre ont-ont. Håret växte ut igen och blev som vanligt. Det susade mindre i ”kupan”, man har mindre och mindre synproblem…över huvud taget minskar sjukdomstillstånden och förgiftningen allt mer….

Man kan alltså utan vidare stryka ett och annat på den där hemska symtomlistan….och kan man inte det så kan man i alla fall konstatera att jobbiga symtom minskar i styrka…

Med ovanstående önskar nu Deercat alla modiga hjältar och hjältinnor i Amalgamlandet, på väg dit eller hem därifrån, ja även alla ni andra, som säkerligen står bredvid någon drabbad, en riktigt fin helg….!

Själv ska jag fundera vidare på texter för sökord som hamnade aningen längre ner på listan i sökordsracet….Då ska det handla om flodhästar, energitjuvar och kärlek…

Men först av allt tänker Deercat, under den kommande helgen, njuta av livet, kärleken och allt det som faktiskt finns att gotta sig med… 

*tejpar upp ett gott råd på datorskärmen gör*

©Deercat

 

 

 

Etiketter: Amalgam, exem, girighet, håravfall, migrän, miljöförstöring, sanering, Sjukt, symtom på amalgamförgiftning, tungmetallförgiftning