Varför blir de äckliga kvar till sist?

Jajaaa…jag säger bara det….Jag hann knappt pussa det nya året välkommen, förrän en viss Herr Äckel-päckel dök upp på arenan….Ungefär som en läbbig fluga i soppan…

Å den berömda andra sidan (glöm inte bort att jag är våg!)…..så skulle en fluga i soppan vara som en creme fraicheklick i densamma, jämfört med de senaste dagarnas äckel-päckel-läge…

Jajaaa!!!…säger det med en gång…Bara så de mest känsliga läsarna kan hålla för öronen och ögon…eller vad de nu behöver….Det här inlägget kommer vara sladdrigt snorrigt….

Kommer ni ihåg att jag lite sådär  halvt om halvt tog upp min ”däpta” näsa i förra inlägget?

Hmm….Här kommer en rapport från en äckligt sjuk vecka….

Måndag: Däsan bmer däpt!!!! Snyter och avverkar fyra paket näsdukar, samt en kvarts flaska nässpray..(ja jag överdoserade – jag var desperat). Feberkänsla i kroppen….ögonen svider, ont i nacken, axlar, huvudet..

Tisdag: Vaknar med 38.5 i feber. Avverkar ett paket näsdukar innan jag överhudtaget kommer ur sängen. Kaffet smakar inget – trots mera farin och starkbryggt. Febern stiger, sover och fryser, svettas och fryser, snyter upp tre packet näsdukar. Orkar inte med teve, böcker, skriva, mat. Eller att vara vaken…Misstänker influensa…..(svär och ber om nåd inför att Herr Äckel-Päckel ska sticka tills fredag?)

Äckligt sjukt sjukläger

Äckligt sjukt sjukläger

Onsdag: Värsta dagen. Mera feber. Kroppen gör riktigt ont. Huttrar av köldfrossa och skruvar upp elementen. Äldsta sonen gör en insats, provianterar ny flaska nässpray, en storpack med 200 nya fräscha näsdukar.

NEJ toapapper går bara inte….näsan är redan skinnflådd så det räcker och snart sagt obotligt ful…Överdoserar ännu mera nässpray, Ibumetin, näsdukar…

….och svär en ramsa över att det bara är de absolut äckligaste chokladbitarna kvar i askarna från i julas…Nu när jag kunde behöva få tröstäta mellan allt tungt snytande arbete….

Spottar ut (med russinskrynklat ansikte) en halvt tuggad chokladbit, vars innehåll -ett körsbär -ger ståpäls av de negativa slaget…Allt tas upp i en av de 200 hundra näsdukarna. Slänger resten av chokladlådornas innehåll i den redan av näsdukar överfulla papperskorgen, och tycker livet är lite äckligt på alla fronter…

Torsdag: Snyter mig…..Och snyter mig…..Och snyter mig…

Och snorret tar aldrig slut….Stundtals undrar jag om det är hjärnan som följer med ut lite i taget…? Mera nässpray….! Ännu flera näsdukar….Ögonen svider…nacken gör aningen mindre ont….Det är tråkigt på teven….Jag tänker lite över viktiga livsfrågor i stället….Som exempelvis varför det alltid är de äckligaste chokladbitarna som blir kvar till sist i de där chokladaskarna?

Jag våndas också en stund inför beslutet – ska jag gå  dit i morgon eller ska jag stanna i sängen….? Orkar jag? Näsan är i stort behov av renovering. Skinnflådd, svidande…Slänger på fett med Idomin och ser säkert allmänt skum ut i nattens mörker.

Fredag: Samlar ihop ett gigantiskt näsduksberg från soffbordet och sprayar näsan för hundrafemtioelfte gången denna veckan innan uppstigning. Dags att fixa kaffe. Har sovit ovanligt länge. Aningen piggare – en stund i alla fall…I anfallet av pigghet beslutas…DET ska bli av…Det blir års -och jubileumsmöte med fiskeklubben denna kväll. Mötet jag sett fram emot i veckor, ända sedan jag fick veta att min gamla fiskeklubb önskade mig välkommen att förnya mitt medlemskap som legat nere i många år. Mötet är klockan sju.

En liten stund senare sackar kroppen ihop…mera snytningsövningar, sova en stund…Febern känns under kontroll. Tar en fet 1 gr Alvedon som säkerhetsmarginal inför kvällen. Den ska man stå sig på i åtta timmar.

Klarar av en dusch en timme före avfärd. Det blir en riktigt bra kväll med en god laxmiddag samt rutinmässiga besök till den bakre delen av lokalen (toaletterna) för att som en missbrukare ge kroppen möjlighet till nya snytningar, samt nya överdoser nässpray. Allt för att det man säger till folk inte hela tiden ska ha förled med ”däpptljudet”. Tvättar händerna lika ofta för att inte vara för stor smittspridare…Det sägs ju att det är via händerna vi smittas värst, OM vi är i stadiet smittsamma…

Stupar i säng klockan 23.00. En seger är vunnen. Jag gjorde det. Jag gjorde det och mår allt lite bättre. Det var himla kul och med massor av återseenden med gamla fiskeklubbsmedlemmar som blev ruskigt glada över att jag återvänder. Jag till och med ser fram emot ALLA arbetsmöten som ska göras för att hålla ordning vid klubbens fiskevatten, liksom kursen för att bli fisketillsyningsman…öh kvinna måste det ju bli 😉

Kvällens glada bravader överväger också med råge att jag missade favoritprogrammet och premiären av Let´s dance…

Lördag: Sover halva dagen. På bättringsvägen. Mycket host, harkel och nya snytande stunder….Mindre nässpray dock….Börjar sakteliga städa ut bacceluskerna….River sjuklägret – svettiga lakan till tvättstugan. Nya fräscha på plats. Samtliga papperskorgar, sopkassar och andra uppsamlingsenheter töms och slängs. Nu ska det saneras efter Herr Äckel-Päckel. Orken tar slut fort. Vilar, och jobbar effektivt med sanering däremellan….

Söndag: Definitivt på andra sidan….Tvättmaskinerna fortsätter gå varma för att koka bort bacceluskernas armé….Snyter mig!….Och snyter mig!….Och snyt….!! Var och varannan timme….Host och harkel….men orken har ökat med minst femtio procent….Humöret då?

Tjaaaa…efter att ha få se reprisen av Let´s dance idag så svävas det fram….Lite i alla fall…. 😉

Kanske inte så vackert och graciöst som stjärnorna där…..men drömma kan man väl få göra…Och ärligt….att rocka fett med höfterna har jag ju gjort för….Det sitter i….Det är som med cyklandet…har man väl lärt så….

Ok! Jag har klarat årets influensa….Och där har ni förklaringen till att det inte blev skrivit så värst många ord här under veckan som gick….Hann inte för allt äckel-päckeljobb som fanns att sköta…Och någon måste ju göra skitgörat också….

😉

*hissar varningsflaggor för host, harkel och nysande omgivning gör*

©Deercat

Annonser

Etiketter: , , ,

6 svar to “Varför blir de äckliga kvar till sist?”

  1. znogge Says:

    Skönt att ha det som kanske väntar oss andra redan överstökat! Nu kan du ta dig an det nya året med lika nya och friska tag! Men inte är det roligt när man är mitt uppe i eländet…
    Ha en bra måndag!

    Gilla

  2. agapanthus Says:

    Näe fy för influensan! Skönt att du är på bättringsvägen i a f 😀 Nu springer jag raskt härifrån. Kramar!

    Gilla

  3. Anders Says:

    Brraaa kämpat, Suss!
    Skönt att du fick ”napp” på mötet, mentalt asså ;P
    Moooot 2009 marsch!

    Anders, som har en fiiin verkstad nu!

    Gilla

  4. pruddelutt Says:

    Precis i det läget var jag före jul. Det är skönt när det går över…

    Gilla

  5. Lena Petersson Says:

    Stackare. Krya på dig.

    Gilla

  6. Deercat Says:

    Znogge! Snart så…inte än men snart… 🙂
    Agapanthus! Ja men jag lovar…..smittar inte med virus här heller! 😉
    Anders! Ja det finns liksom inget annat att göra…kämpa och snyta sig mellan varven… 😉
    Pruddelutten! å det låter förhoppningsfullt… 😉
    Lena! Tusen tack!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s