Fängelsestraff – Hårt? Mjukt? Eller mitt emellan?

I går vid 14-tiden kom domslutet från Jönköpings tingsrätt. 21-åringen som för två veckor sedan stod inför rätta för misshandeln av vår yngsta son, under den där hemska studentnatten i juni, i år, befanns skyldig. Och han dömdes till åtta månaders fängelse samt till att betala skadestånd för sitt tilltag.

Deercat

Det var med kluvna känslor vi mottog domen digitalt. För så välfungerande är våra tingsrätter att man inte behöver stå på rättens trappa när tiden är inne för offentliggörandet….Nänä..man ringer bara till tingsrätten, uppger ärrendenummer, och vips har man handlingarna i sin inkorg.

Det gick en rysning genom kroppen när jag läste förstasidan på datorskärmen med domslutet, det under tiden som skrivaren skrev ut de övriga elva sidorna.

8 månaders fängelse!!! Skadeståndsskyldig med 27 594 kr, plus ränta…..samt möjlighet till att framställa ytterligare skadeståndskrav avseende lyte och men.

Det hade jag ärligt inte väntat mig…..Jag hade i och för sig varit livrädd att tingsrätten skulle friat den åtalade ynglingen, och därmed inte gett vår son bekräftelsen av att det har begåtts en allvarlig kränkning mot hans person. Eller för all del, en kränkning mot hela hans familj som sattes ur spel en längre tid.

Jag var liksom luttrad i att det oftast hörs röster om att i misshandelsmål blir det låga straff, och med det har alltför tydliga signaler angett – det är rätt ok och ”billigt” att sabotera andra människors liv.

Bra dom! Men ganska hård, sa sonens advokat.

Domaren har i och för sig ett rykte om sig att ha ganska hårda ”nypor”, fick vi oss veta under rättegången….

Om det kan jag bara säga….Det borde fler domare anamma, just utifrån de erfarenheter andra föräldrar gjort. Bistra erfarenheter av att  söner eller döttrar utsatts för oprovocerat våld och därefter inte fått samma upprättelse som vi nu fick. 

Men visst! På senare tid har jag också hört alltfler liknande domslut där straffet blivit riktigt kännbart….Och inte bara det!….Vi har även tagit del av aktuella fall där den åtalade överklagat sin dom och fått påbackning med det dubbla.

Kan det vara så att våra domstolar börja tröttna på de där små, självutnämnda ”kungarna”, de som tar sig rätten att härska på gator och torg med hemsnickrade lagar och spelregler? Spelregler och lagar som oftast utsätter omgivningen för våld och övergrepp? Och kan man därför ha börjat markera allt tydligare med hårdare straff för att få stopp på en orimlig situation?

Nåja, oavsett vilket….Nu är vår våldsverkare dömd, om det blir ett överklagande eller inte, kan han i alla fall inte frikännas från sitt brott.

Det var för lite, utropade min mamma, när jag ringde under sena eftermiddagen igår och berättade resultatet. Minst 18 månader skulle han haft, fortsatte hon med harm i rösten….Minst arton månader…Särskilt med tanke om hur T haft det och hur du nu mår….

Jo, kanske det, svarade jag utifrån att jag numera faktiskt är ganska slutkörd, och inte riktigt orkar engagera mig. Eller om vi ska vara sanningsenliga…..Deercaten har under de senaste veckorna tillåtit egna reaktioner komma i dagen…Allt sånt man bara inte kan ge uttryck för när det brinner många eldar i ens liv…Men mer om det en annan dag…

Och jag hävdar än en gång…Det finns bara förlorare i den här saken, oavsett straffsats eller annat……

Men min kunskap omkring misshandelsdomar säger mig ändå att, tjaa…i sammanhanget var det nog ett ganska kännbart straff. En stentydlig markering.

Äldsta sonen var betydligt mera rättvisekrävande….

Det är ett alltför lågt straff med tanke på allt skit han ställde till med för vår familj….Åt helvete för lågt straff!!!…..Men det han fick, kan han ha, den… ð!+&¤#(censur)….

Jo, jag kan förstå hans harm, han frustration som vi andra delar med honom, och att just den här saken under en tid fick negativa konsekvenser för vår familj. Och att det blev en tid långt värre än mycket annat vi tagit oss genom….Jag kan också utan vidare känna in hur det var när vi, med skräckslagna hjärtan, förstod att yngstingen låg utslagen med allvarliga hjärnskador och vi då inte visste vilka konsekvenser misshandeln skulle få…Jag kan utan vidare minnas dagarna av vånda och sorg…Stora sonens och övriga familjens skräckdygn……Jag kan utan tvekan se och känna in att hans känslominnen är lika tydliga som mina egna…..

Jag kan verkligen också förstå hans frustration över att han brorsas liv var hotfullt nära att avslutas den där junihelgen och att det har stått och stampat sedan dess. Eller att det har varit en jobbig tid att följa hans fysiska återhämtande. Liksom att många saker har fått läggas åt sidan i väntan på tillfrisknandet. Än har hans liv inte riktigt återställts. Men det finns hopp…..och vi har också fått klart för oss en hel del andra positiva saker under den här tiden….Det att vi håller ihop när livet bara är för jävligt…

Men jag förstår så klart vad han menar. Psykologiskt sett har händelsen satt spår i oss alla….Jag som mamma har ställt de inre reaktionerna på undantag för att just vara mamma fullt ut….Så är nu en mammas lott….Allt annat blir liksom sekundärt i livet om man har ett barn (en familj) som lider…. Enkla ting har gällt, såsom värme, trygghet och vila….Enkla ting som att fixa vår vardag med mat, städning, lära yngsta sonen att komma ihåg saker igen, eller andra åtaganden, stötta i läkningsprocessen och finnas till för alla frågor, ångestattacker, fixa kontakter med advokat, terapeuter osv..Allt sådant var bara nog i sig…

Alla dessa ting har lett fram till att den mesta energi har gått åt till rehabiltering på alla fronter. Och att livet därute, med jobb och annat, har stått på ”standbyeknappen” i snart ett halvt år. Deercaten tvingades bli en Duracellkanin ett tag….tills batterierna tog slut för några veckor sedan…

Så utifrån allt det, kan man ju undra hur rimligt vi ska bestraffa dem som tar sig rätten att ställa till med kaos i andra människors liv?

julstjarna

Frågan blir, och lite osökt så här i juletid, om samhället ska utdela hårt, mjukt, eller mitt emellan paket till de som skyldiga, till dem som berövar stora delar av andra människors vanliga liv….?

Jag vet faktiskt inte alls…? Jag gör faktiskt inte det….!

*rådvild och svarslös är*

©Deercat

STORT PS!!!!!! Läs även sonens mysiga baldam och klasskamrats blogg om lättnaden nu när det äntligen är klart…

http://suspendedfromclass.blogg.se/

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , ,

9 svar to “Fängelsestraff – Hårt? Mjukt? Eller mitt emellan?”

  1. znogge Says:

    Jag tycker att ett straff ska kännas och stå i rimlig proportion till brottet som det så vackert heter. Men vad det innebär är inte lika lätt att formulera. Vissa förespråkar ju metoden ”öga för öga, tand för tand” medan andra tycker vård är viktigare. Skulle jag generalisera lite så tycker jag nog att brott mot person ger ganska låga straff medan ekonomisk brottslighet bestraffas högt. Det gör mig lite konfunderad…

    Önskar dig och din familj en trevlig Luciahelg och tredje advent!

    Gilla

  2. Anders Says:

    Skönt att detta kan lämnas bakom er, fast inte allt på en gång tror jag.
    Det tar ett tag att ”avgifta” sig och komma ur adrenalinet, stresen osv…

    Tja, hårt/långt eller mjukt/kort straff…? Frågan är väl snarare; kommer denne skyldige att
    ALDRIG begå ett brott igen? Hur hjälper vi honom att förstå vidden av handlingen
    och att aldrig aldrig någonsin göra nåt liknande igen? Och ÄNNU viktigare; hur gör vi
    så att ingen misshandlar någon annan till denna grad?

    Straffet vi alla får ta är att vi misslyckats och misslyckas med detta mål.
    Hur vänder vi detta? Hur lång tid ska det i så fall ta? Vad behövs? Vad är det värt?

    Anders

    Gilla

  3. harriet Says:

    TACK o LOV att förövaren fick sitt straff! Jag har följt erat elände på avstånd. Har känt många olika känslor under resans gång mest sorg, för Totte/Er. Har för ca 4 år sedan själv upplevt känslan/skräcken när man tror att man ska mista en älskad (som man inte ens kan tänka sig att leva utan). Man tror man går sönder. Jag önskar er DEN BÄSTA julhelgen -2008! … och resten av livet med förresten.

    Kram Harriet

    Gilla

  4. tvillea Says:

    Brott och straff… handling och konsekvens… rättvisa. Det är ju verkligen inte helt enkelt att sätta ett pris på det T och ni andra fått genomgå.
    Straffet i sig är säkert ganska hårt, om man ser till hur sådant brukar betraktas och dömas av rätten/samhället. Å andra sidan dömer samhälle och omgivning ofta hårdare, med all rätt. Det är ju själva f-n att vi inte ska kunna gå säkra för oprovocerat våld!

    Hoppas ändå att grabben (förövaren) får anledning att tänka efter, blir en godare medmänniska.

    Hoppas och tror att det onda har något gott med sig för er…

    Kram/A

    Gilla

  5. Deercat Says:

    Znogge! Det finns mycket man kan bli konfunderad över…Tusen tack!Önskar även er en trevlig Lucia och tredje advent! 😉

    Anders! Snacka om det! Alltså att det där med adrenalinet, stress och full stridsberedskap….! Var det krigsbakfylla vi kallade det? 😉

    Åh…underbara Harriet! Du vet ju hur det känns…hur fysiskt ont det gör i kroppen när man riskerar mista det viktigaste vi har…Våra närmaste och kära…Ja fan så ont det gör…Gott att det finns vänner som du, som sett, varit med under hela resans gång, förstått och haft en läkande effekt med din blotta närvaro…TACK VÄNNEN!

    Tvillea!
    Ja, man kan ju alltid hoppas att förövaren får tänka efter…Det skulle ju vara det allra bästa…Men jag önskar honom inte fängelse egentligen….Är inte säker på den vägen som bot och bättring…Men vet ingen annan väg heller…
    Men för oss kommer det att bli allt bättre med tiden…Är säker på det… 🙂

    Gilla

  6. Josef Boberg Says:

    Apropå hur wårt samhälle fungerer – eller snarare sagt icke fungerar i dags dato i mitt kära fosterland Sverige, tyvärr tyvärr… 😥

    Gilla

  7. Kin@ Says:

    Hej och tack för titten.
    Det är nog många sjukdommar som överensstämmer med varandra, liksom går in i varandra…
    Det där med tänderna har jag dock funderat på från och till…
    Men det kostar ju…

    Jag känner så igen mej, när ens barn mår dåligt, så går en mamma upp i det totalt – så jag kan verkligen förstå om luften gått ur dej nu…
    Men samtidigt, så måste man ju låta sig FÅ känna också, det är ju en bearbetning…

    Min 15 år bev nära vittne till en ganska brutal oprovocerad misshandel och ”bara” det har satt djupa spår i henne, så pass att hon började skada sig själv – det är upphävt nu, tack ch lov…
    Men bra mår hon inte…

    Ett straff, ska ”kännas” få förövaren att tänka efter, tycker jag…

    Kramiz Kin@

    Gilla

  8. Inger Says:

    Vad skönt att allt är över,även om det kommer att ta tid att läka allt som varit och som man burit inom sig.Tycker visseligen att strafftiden är alldeles på tok för kort, men det viktigaste är ju att sonen mår bättre och att ni alla får andas ut..
    Jag önskar er alla en fin tredje advent.
    Kran
    Inger

    Gilla

  9. Anders Says:

    Precis, Suss!
    Japp, nån slags bakfylla får man nog räkna med efter ett trauma, speciellt av denna
    magnituden. Men, som med di flesta bakfyllor, så hjälper oftast bara vatten, vila
    och vänlighet. Mot en själv särskilt och naturligtvis mot andra som vanligt 😀

    Anders

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s