Ett livsviktigt råd

Ett livsviktigt råd

Du ska ge en person du inte känner ett enda råd som hon eller han skall klara sig på i alla situationer genom hela livet. Så lyder uppgiften som följde stafettpinnen från Ensambarn i Blogstafetten.

Ett livsviktigt råd…som man ska klara sig på i alla situationer genom hela livet!!!!

Jag smakar på innebörden av orden.

En mycket intressant utmaning. I synnerhet för mig med en väl förankrad ståndpunkt om att vägra ge goda råd….

Att då komma med livsviktiga råd *ryser*, alltså ett råd som har dignitet nog att ligga långt över goda råd.

Jag får nästan en lite allsmäktig känsla inför uppdraget. Och samtidigt ett inre motstånd om att jag inte kan lösa uppgiften.

Det är många år sedan jag valde bort tankar om att råda någon annan människa till någonting. Och det vare sig rådet kunde tyckas gott, livsviktigt, eller för all del räknas som gjort i all välmening.

För VEM är jag, om jag inbillar mig kunna råda andra om hur de ska lösa olika situationer? Mitt eget liv är ju liksom tillräckligt att leva och råda i. Andras liv får helt enkelt bli deras uppgift att ta itu med. DET är min fasta övertygelse.

Jaaameeeen, något litet råd kan du väl ändå klämma ur dig? frågar kanske vän av ordning! Eller måste du ta uppgiften så himla allvarligt?

Njaaa…..Visst kan jag ta lite lättsamt på uppgiften och lätta aningen på principen om att inte råda alls. Och det är väl klart att jag, som nu levt halva mitt liv, har erfarenheter att dela med mig av. Lärdomar som gör att jag lättare kan se livets bumpar, och kanske kan råda andra att inte gå på samma minor.

Jag skulle ju kunna, med en stillsam ton, ge så livsviktiga råd, som att man ska se upp med flodhästarna på vägen genom livets snårskog. Ni vet de där storklumpiga varelserna som kräver allt utrymme i en relation. En sorts fullblodsnarcissister och egocentriker som sällan bryr sig om andras väl och ve…

Jag skulle kunna råda någon som är på väg att falla i någon av alla gropar som en flodhäst använder sig av, i form av jidder, manipulation och lögner, bara för att få henne eller honom att torska dit på att infria flodhästens önskemål som alltid måste tillfredställas före allt annat…

Jag skulle ju också kunna råda en annan person till att INTE lyssna på flodhästars sötsliskiga snack, som inte har ett dugg att göra med att de verkligen älskar personen eller vill henne väl. De vill ju bara uppnå sina egna syften.

Jag skulle kunna råda ytterligare någon annan medmänniska till att lyssna noga på det som sägs, och på djupet inse att bara tomma ord kommer från en flodhästs välsmorda trut….

Och jag skulle i samma andetag kunna ge rådet om att kolla noga bakom fasaden, undersöka om det verkligen finns en enda äkta kärleksfull handling, förenlig med flodhästens honungslena och insmickrande löften om ditt och datt….Och råda om att med samma fingranskande blick se om inte allt bara är en fasad för att dölja svek, slughet, lögner, omogenhet, och en likgiltighet inför andras känslor och behov.

Jag skulle för all del också kunna ge ett annat livsviktigt råd, det om att se upp för den värsta sortens flodhästar – psykopaterna!

De som invaderar en människas liv tills det enbart återstår en skugga av hennes eller hans forna jag….Ett råd som innefattar att vara speciellt vaksam mot de som kräver total kontroll över en persons tyckande och kännande. De som ständigt ändrar spelregler och kräver att man ska bara fatta deras allsmäktighet, för annars kommer man att sättas i ett kylskåp, ett straff utfärdat för att man motsagt tokerierna eller gett en tillrättavisning om att man inte delar den andras förvrängda tankegångar.

Jag skulle som sagt kunna ge insiktsfulla råd i allt det där, liksom jag skulle kunna göra kring andra svårigheter jag råkat skrubba knä och själen på genom åren.

Men frågan är om något av ovanstående hade kunnat undvikas med ett livsviktigt råd? För att inte glömma den andra sidan av myntet – om ett råd just då verkligen hade lyssnats på?

Det som sker det sker, och det kanske finns en djupare mening med det också. Vad vet jag? Men jag bär i alla fall med mig en sorts tröst från min gamla, och numera avlidna, yogalärares visdomsord, när vi en gång berörde ämnet om empatistörda och psykopater, och jag sedan en tid avslutat en flodhästrelation.

Vi ska alla möta en psykopat i våra liv, sa han stillsamt…

Jag nickade och förstod på djupet innebörden i hans ord. Jag insåg allt det växande och den visdom som funnits i att möta en flodhäst.  En visdom jag inte velat någon skulle ta ifrån mig med så kallade livsviktiga råd.

Ändå kan jag inte låta bli att fundera på om det finns ett enkelt svar på frågan som stafettpinnen innehöll.

JOooo! Faktiskt! Det gör faktiskt det!

 Eftersom undertecknad är särkilt intresserad av stress och stresshantering, och föreläser lite då och då i ämnet, så fanns svaret i en fråga jag fått ofta. Den om mitt absolut bästa stresshanteringstips?

ANDAS!!!

DET är ju livsviktigt för att klara sig i alla situationer genom livet.

Att andas, lugna djupa andetag, är inte en självklarhet för alla. I synnerhet inte för alla de vars dagar innehåller snabba rusningar. Många människors andetag kan faktiskt räknas in i kategorin – hyperventilation….Då grumlas hjärnan allvarligt med dessa syrefattiga andningar…

Det är också allmänt känt att man blir dum i huvudet av långvarig stress…Och när vi är stressade andas vi i små korta andetag, ofta enbart med bröstkorgen.

Och det är då man kan fatta ovanligt korkade beslut. Livsavgörande beslut som kan få förödande konsekvenser. Det är också då vi kan missa viktig information från vårt inre. Meddelanden som har till syfte att få oss att tänka, känna och reagera adekvat inför situationen.

*Andas lugnt och lämnar över stafettpinnen till KDes Inspirationsblogg gör*

© Deercat

 

Uppgiften till KDes Inspirationsblogg blir följande: Om vi antar att reinkarnation är möjlig, du får alltså garanterat ett nästa liv. Du får också möjlighet att välja i det livet. Hur väljer du exempelvis föräldrar, syskon, sysselsättning? Och hur kommer du att leva ditt nästa liv? Vad kommer du att prioritera/förkasta?

Annonser

Etiketter: , , , , , ,

14 svar to “Ett livsviktigt råd”

  1. znogge Says:

    Ett livsviktigt råd är verkligen inget som man klämmer fram på två röda! Visst finns det många standardfraser som vi förväntas komma med i vissa situationer men ibland känns de både ytliga och opersonliga!

    Mitt råd skulle nog, nu när andningen är tagen, vara att lita alltid på ditt eget omdöme och fatta dina egna beslut. I ärlighetens namn är det kanske inte livsviktigt men det kan vara viktigt för ditt liv!

    Gilla

  2. Deercat Says:

    😉 klok du Znogge, mycket klok!!!! Ha en fin söndag med fortsatta djupa och lugna andetag! 😉

    Gilla

  3. Ensambarn Says:

    Mycket bra skrivet Deercat, att andas är ju livsviktigt om något.

    Jag tycker också att både dina och znogges råd om att egentligen inte ge några råd är bra. Var och en känner sig själv bäst.

    Gilla

  4. Deercat Says:

    Varm kram Ensambarn! Tack! Och tusen tack för att jag återigen fick fundera kring råd/inte råd
    /;)

    Gilla

  5. Anders Says:

    Svårt och intressant ämne. Som vanligt välfunnet och klokt skrivet, kära Suss!

    Jaha, två bra råd tagna. Mitt lilla bidrag blir ordet N.E.J. , skrivet just
    så. Det är, för mig, ett ord som egentligen är initialer för en liten fiffig
    bruksanvisning, en själens lilla multiverktyg om ni så vill 🙂 :
    Neka
    EJ
    Jaget

    Lär dig att säga nej till det som inte du vill ha eller behöver i livet.
    Sätt dig själv främst, för vad nytta eller föredöme är du för andra annars?

    VROM (min moppe håller med)
    Anders

    Gilla

  6. Lena Petersson Says:

    Andas är viktigt, men svårt ibland

    Gilla

  7. Deercat Says:

    Anders! Tack kära vän! Du är så klok…Men du,ibland måste man kanske andas djupt innan man kan säga N.E.J. till flodhästar, energitjuvar och andra okänsliga inför andras behov… 😉

    Lena! Det går att träna och bli medveten om andningen så man andas klokt… 🙂

    Gilla

  8. Anders Says:

    Jo, men jag sa ju åxå att två bra råd redan var tagna 😉

    Gilla

  9. Deercat Says:

    Åhh..Anders! F´låt, missade visst det…. 😉

    Gilla

  10. Usidom Says:

    … lyssna – –

    Gilla

  11. agapanthus Says:

    Andas känns faktiskt helt rätt och livsviktigt 😉 Och det där med flodhästar oxå, för flodhästar gör ofta att man slutar andas har jag märkt. Tack för råden å kram!

    Gilla

  12. Människa A Says:

    Andas ja 🙂 med en kontrollerad andning når inga negativa känslor en så att de påverkar ens omdöme. Magkänslan blir lättare att känna också och dem besluten man tar med magkänslan mynnar ut i bra saker.
    Vad klokt att du tänkte så!

    Gilla

  13. Blogstafetten :: Slutlig lista omg 7 :: November :: 2008 Says:

    […] sida (2008-10-17) 21) KDes inspirationsblogg – Reinkarnation (2008-10-12) 20) Deercats Bravader – Ett livsviktigt råd (2008-10-12) 19) Ensambarn – Om att vara ensambarn (2008-10-08) 18) SANDRA – Råd till ledsen […]

    Gilla

  14. Märtagreta Says:

    Att andas innebär ju också att stanna upp, reflektera…både över det bra och det mindre bra som sker i ens liv.
    Ett viktigt råd för min del, som jag ofta ger mig själv, är att respektera. Vi vill så gärna ha andras respekt och gillande, men viktigast är ju ändå att ge dig själv det. Vad är andras respekt värd om jag inte kan respektera mig själv?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s