Sommarkatten – hur kan man bara överge den?

Under lördagsmorgonen lät jag världsliga ting dröja till förmån för bonustid i dunet. Men runt halv niotiden tillverkades ändå det sedvanliga kanelkaffet. Glen Moray svansade dock inte runt benen som vanligt….Nejdå, han har liksom med tiden hos oss fått nya vanor och sover allt längre…

När det kokta vattnet rann genom Zoegaskornen hördes ett hjärtskärande ljud. Jag trodde först, och osannolikt nog, att det var Glen Moray som kanske drömde något, och tittade därför in på soffan…

Nej då, där var det lugnt. Men han blickade upp, såg på mig med bärnstensögon, liksom undrande om det var jag som förde det hjärtskärande oväsendet…

Därför gick jag till fönstret i vår takvåning, tittade ut över den ständigt övertrafikerade gatan nedanför. Men såg inget….ryckte på axlarna och tänkte…Asch jag är nog inte vaken än….

En stund senare, med kaffet i handen, gick jag tillbaka till fönstret eftersom ljudet återkommit….Nu hade Glen Moray också anslutit sig….

Glen Moray spanar in hittebarnet

Glen Moray spanar in hittebarnet

 

Men herregud ser du inte matte??? Ser du inte den där lilla ynkliga varelsen därnere som jamar så…..Ser du inte….? jamade han och pekade med hela tassen..

Då såg jag vad han såg, en liten pälsklädd varelse, på andra sidan gatan…

Jamandet därifrån gick nu rakt in i hjärtat på både katt och matte….Ett hest jamande som troligen kallat på hjälp länge.

Vi funderade fram och tillbaka på varför någon från Glens värld var där ute alldeles ensam? Och på en av våra mest trafikerade gator. Utslängd? Vilsekommen? Bortkommen? eller vadå?

Jamen, den måste ju bo där någonstans, sa jag till slut till Glen….eftersom jag i min värld inte ville det skulle vara annorlunda..

Näääädu…..något är fel, ynkade sig Glen, och blev alltmer ihärdig för att få mig att förstå…

Till saken hör också att vi under en tid diskuterat om det inte var dags för en kompis till Glen. I synnerhet eftersom matte nu börjat jobba, och då och då försvinner några timmar…Men tankarna har lagts på is ett tag, eftersom vi nu inväntar yngsta sonens fulla tillfrisknande och därefter packa-flytta-hemifrån-tiden. Vilket i och för sig är relativt nära…Samtidigt har förnuftet sagt…två katter i en lägenhet i staden…Njaaa…vi ska till landet först…Glen har då nickat, suckat och förstått..men inte accepterat fullt ut….Därför har en kompromiss fått gälla…

OM det dyker upp någon som matchar dig Glen, KAN jag tänka mig tidigarelägga vår plan….OK?

Och bärnstensögonen som alltid förstår kloka beslut har instämt…och levt vidare med sin längtan.

Nu stampade han oroligt omkring, och sedan tillbaka till fönstret….som om något gällde livet…

Snälla matte hjälp en vän i nöd..

Snälla matte hjälp en vän i nöd..

En timme senare, när nödställda katten fortfarande satt kvar utmed den soldränkta husväggen, började hjärtat att snörpa ihop sig förfärligt mycket. Och Glen Morays nos som hängt ut genom springan i fönstret hade blivit som Rudolfs, han med röda mulen, ni vet…Det blåste ju trots solskenet kalla nordanvindar….

Just då, denna tidigare förmiddag, kom en av stans missbrukare förbi….med en ölburk i ena nävan, och en cigg i den andra.

Kattungen lyfte ännu en gång på tassen, jamade hest mot den förbipasserande…….

En spottloska i asfalten intill katten avgjorde saken….

WHAT ARE YOU DOING????

WHAT ARE YOU DOING????

Glen Moray härsknade till ordentligt…..

Nu jädrans matte….NU gör DU något!!!!! NUUUU!

Jag höll med, samtidigt som jag suckade tungt över hur vi människor ibland agerar, eller inte alls, när vi ser en nödställd….

Jag slet av mig pyjamasen, Glen Moray hjälpte till genom att inte stå ivägen…. och så på med mjukiskläderna. I all hast la jag lite kattgodis i ena fickan och sprang ut….

Efter att ha tagit mig över den stora gatan med livet i behåll, ynkade sig katten ännu mera. Kanske lite extra nu när en levande själ tordes stanna, prata vänligt, och ställa frågan…Men lilla vän..Vad har hänt dig?…

Lika mjukt uttryckte han sitt hallå, då genom att stryka sin utmärglade kropp mot mina ben, händer och fötter.

När jag tog upp kattgodiset kastade han sig över det….Första beviset på att han varit övergiven länge…Spontant tänkte jag också på att det är september, tiden när våra sommarkatter dyker upp här och var. Jag har sett och hört det för….Det är alltför sorgligt…..och det finns inga ord för vad jag känner inför dem som tar till sig en sommarkatt och sedan överger den när man tröttnat…

Det är svårt att med bestämdhet säga att just den här lilla hankatten skulle vara en sommarkatt – men tyvärr, allt för mycket tyder på det.

I fönstret satt Glen Moray och slog ihop sina lejontassar….när han såg att jag tog upp kattynglingen i famnen. Definitivt alltför mager för sin ålder, som jag gissade till ca ett halvt år. Beslutsamt visste jag, för att upprätta en sorts mänsklig heder inför kattvärlden, skulle vi nu agera akuthem åt den lilla stackarn.

Väl tillbaka i lägenheten var Glen Moray lika vänligt inställd som alltid…Den lilla fräste vid åsynen av hans storlek…Inget konstigt alls, i kattvärlden är det ”biggest who rules”…

Mat serverades, fyra tomma skålar senare däckade lillkatten i en stol….lugnt och stilla…

Glen spanade så allt gick rätt till….Vilket det gjorde, om man får tyda hans svans, som en stund senare slingrade sig runt mina ben, när vi tillsammans stod och såg på den tidigare nödställda som nu sov djupt.

Välbehövlig vila i trygghet

Välbehövlig vila i trygghet

Under eftermiddagen gjorde min förkylda mamma en snabbutryckning för att hjälpa oss konstatera kattens ålder och skick…

Jodå…det låter rimligt med runt sex månader, sa hon som den erfarna expert hon är på området…

Det är en fin katt, fortsatte hon, när hon blivit väl mottagen av nykomlingen, som både spann och visade sig ovanligt social när det kom nytt folk…….

Men jisses så misskött…konstaterade vi båda, när vi därefter drog bort den ena fästingen efter den andra…några stora som blåbär…Vi klippte bort tovor och underliga bajskakor från pälsen…Vi lyfte på hans öron, båda fullmatade med öronskabb….Vi kollade tassar som borde varit rosa…men i stället sa dynorna oss att han varit ute i skiten länge….Vi kollade pälsen som borde varit vit och i stället var brun och riktigt, riktigt skitig…Och så klappade vi ännu en gång en katt som av tacksamt la sina tassar på våra händer, gav upp ytterligare ett trött och hest jam…Det var som om han ville förmedla något viktigt…

Scchhh…sa vi…säg inget mer, vila du….VI vet…att du haft det svårt… Vi pratar mer en annan dag…

Därefter la vi honom återigen på den stol som han redan valt ut. Nu med gosefiltar omkring sig…Dags för återhämtning…Och dags för intensiv övervakning av hans största räddare i nöden…Hjälten GLEN MORAY!

Akutvård av kattunge - Glen Moray vakar

Akutvård av kattunge - Glen Moray vakar

 

*Stolt matte åt Glen Moray och hans nyräddade kompis är*

©Deercat

Annonser

Etiketter: , , , , ,

7 svar to “Sommarkatten – hur kan man bara överge den?”

  1. pruddelutt Says:

    Det borde finnas en särskilt plats på ett väldigt varmt ställe för människor som behandlar katter (och för all del andra djur också) illa. Klok kisse du har! Lycka till nu med nytillskottet!

    Gilla

  2. Cicki Says:

    Vad skönt att den lilla blev räddad av dig och Glen. Jag fattar inte heller hur man kan överge ett djur så där. Kan dessutom säga att det går alldeles utmärkt att ha två katter i en lägenhet. När vi hade som flest djur i lägenheten hade vi två hundar och tre katter. Fast det kändes som i mesta laget. Nu har vi bara gammelfarbrorn Totte och pojkspolingen Elvis. Även han räddad ifrån ett sämre öde. Även om han bara är räddad ifrån ett av våra barns ointresse. Kärleksfullare katt får man leta efter. Han verkligen öser sin kärlek över oss och tar förs sig ordentligt……:-)

    Gilla

  3. Suzanne Says:

    Instämmer totalt med föregående..det finns inga ord för den som behandlar djur så illa!!

    Jag har också haft tre katter och två hundar, samtidigt med två tonåringar..det kändes som ett zoo..*L*
    Min ena hund var omplacerad till oss, en jättetuff border collie som mycket passande hette Tuffer. Han blev 13½ år gammal…
    Nu har jag tyvärr inga djur alls pga svärsons och dottersons svåra allergier..dom blir jättesjuka vid kontakt med pälsdjur.

    Gratulerar lillkissen som har kommit till helt rätt familj!!!!

    Kram Suzie

    Gilla

  4. Deercat Says:

    Tusen tack för ert stöd i frågan. Ja det är klart det finns plats för den lilla…Nu återstår veterinärbesök, kastrering, rensning av öron och allmän genomgång….Sedan ska han nog snart få se vilken fin fosterpappa han hittat sig i sin räddare i nöden, Glen Moray med familj…
    🙂

    Gilla

  5. kvinnotankar Says:

    Vilken mysig historia. Hoppas han kryar på sig efter mat och ans.
    Kram

    Gilla

  6. Lena Petersson Says:

    Vad gott den lilla kissen ska sova

    Gilla

  7. znogge Says:

    Tio poäng till räddaren i nöden! En insats helt i min smak och våra hundar morrar instämmande och uppskattande!
    Lycka till!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s