Jag – en kossa som behöver skydd…

kossa foto Deercat

Jag måste vara en ko som reagerar som jag gör vid alltför mycket strålning…Öhh…Rättare sagt, då är vi troligen rätt många som är kossor här i landet….Och borde kräva elfria ladugårdar…öööh….bostäder, menar jag.

Det mest befängda i allt det här är att man förringar människors upplevelser av sitt mående. Man pekar finger åt dem som uppvisat ”brända” ansikten, liksom blivit knallröda efter en stund framför bildskärmen. Man har förklenat och näst intill idiotförklarat människor som blivit utslagna från samhället, när de blivit kroniskt sjuka och ingen längre velat lyssna på allt det deras kroppar så tydligt berättar om…….

Hur många varelser har bara gett upp, kanske tagit livet av sig i värsta fall. Och i bästa fall har man trots allt hittat lösningar.

Jag har träffat en del av dem som gjort det….Jag vet nu vad det innebär att vara på flykt i sitt eget land…Bort från el, ut till husvagnen, stugan, tältet…bort från allt som varit normalt, tryggt och gott tidigare…Bara för att kunna må väl, om så bara för några timmar…

Under det gångna året när jag sanerat mina tänder febrilt och i en kanske alltför hastig takt. Men det var med en ren och skär överlevnadsinstinkt som drivkraft, kanske också en sorts desperation, när jag förstod vad min kropp signalerade – Kvicksilverförgiftning. Jag har också stundtals haft samma upplevelser som elöverkänsliga vittnat om. Det är allmänt vedertaget att amalgamförgiftade ofta också utvecklar känslighet mot el. Ett tillstånd som dock inte behöver bli permanent när amalgamet är borta.

Under denna tid började jag reagera på all el i lägenheten. Det spelade ingen roll om jag satt vid bildskärmen, dammsög eller gick förbi husets elcentral i källaren. Samma sak varje gång…Ansiktet blev blossande rött, kroppen värkte, hela jag började gunga, svettas, och förloppet för elöverkänslighet var klockrent.

Det blev en hel del turer ut i naturen och långt bort från kraftledningar och annan strålning för att låta kroppen vila.

Idag är amalgamet i min mun borta. Kroppen har återhämtat sig riktigt bra och det går utmärkt att jobba långa stunder vid datorn igen. Jag har också kopplat om sladdar för minsta möjliga strålning vid arbetsplatsen. Jag fungerar alltså relativt normalt igen, men självklart begränsar jag datorarbetet till måttliga doser. Och så gör jag fortfarande dagliga utflykter – bort från de värsta strålningsfälten…

Fast det här med att berätta om allt jag varit med om, omkring saneringen, omkring det att bli sjuk av tändernas innehåll, kring att bli känslig för el och strålning är/var desto svårare….

Jag, liksom tusentals andra, blir liksom betraktade som alians eller ufon. Men jag lovar….DET ÄR VI INTE!!!

Möjligen finns det en hel del av oss som är oregerligt arga och upprörda över att inte ha fått den hjälp man är/var berättigad till….Eller så kanske man är bitter för att livet blev ett helvete eller alltför svårt att hantera. Men kom ihåg – bitterhet är oförlösta tårar…

Möjligen finns det också en och annan som kanske inte kan uttrycka vad de känner på ett så värst diplomatiskt sätt….

Men en sak är säker…Var och en av de drabbade är människor som haft det mycket svårt…och som kanske i sina dystraste stunder önskat sig en vanlig cancer, hjärtinfakt, stroke eller någon annan mer vedertagen åkomma….

Då hade de i alla fall haft tillgång till vårdens hjälpande händer…

Är det verkligen det här hälsoklimatet vi vill ha? Är det verkligen nödvändigt att peka finger och förringa skador som det moderna samhällets suspekta och ibland fartblinda utveckling ger?

Det finns så många människor som vittnar om att de reagerat på strålning och elfält? Liksom det finns massor av bevis för att människor blivit så mycket bättre av både tand och elsanering.

Tack och lov – och prisad vare någon där uppe!!!….när kändisarna går ut och vågar säga ifrån. Nu fattas bara att några högt uppsatta politiker eller andra i ledande befattning däckar på grund av strålning eller amalgamförgiftning… Och därefter törs berätta vad de varit med om…Förhoppningsvis då också blivit så ödmjuka när de fått livet åter att de kräver en förändring eller skydd. Samma skydd som våra kossor är berättigade till, och det utan knot.

Och jag ber till samma himmelska makter att dessa makhavare INTE gör det många människor gjort under en lång tid…Traskat runt i ett sorts ”ingenmansland”, och behövt gömma sig i sin ”grotta”, plågade inte bara av alla svåra reaktioner, utan också av skam och skuld över att inte må så bra i en diffus sjukdom som inte finns…… Allt bara för att de inte ville riskera bli utpekade som kompletta idioter och psykiska vrak….

Jag hoppas att vi en dag ska se det orimliga i detta, att så fort det ramlar in rapporter om att människor reagerat, mot exempelvis olika strålningsfält eller tandlagningsmaterial, så kallas dessa människor för hypokondriker, psykiskt dysfunktionella eller liknande. Än mer att vi förstår det orimliga i att inte bara misskreditera offrens upplevelser och trovärdighet..utan också alla de duktiga vetenskapsmän och kvinnor som för en ojämn kamp för att hjälpa de drabbade. Och som med jämna mellanrum varnar för döva öron våra tröga myndigheter, och de tungt traditionellt och ekonomiskt tänkande, inom såväl läkarvetenskapen, som inom tandläkarkåren och dentalindustrin.

Vi borde fråga oss….VEM pekar finger och varför?? Vad är syftet med att misskreditera så många människors upplevelser och slutsatser….? VAD? Pengar? makt? VAD?

Tusen tack Liza Marklund för att du törs! Det gör mig gott att veta att du i alla fall är ekonomiskt oberoende, vilket innebär att du kan säga, tänka och tycka vad du känner och vet, utan att bli luspank. Det gör mig uppriktigt gott….Jag önskar det var fler som vågade….och hade samma ekonomiska möjligheter..

Till alla andra, ni ”tysta hjältar”, säger jag bara…STÅ PÅ ER! Gör ALLT för att resa er igen.

Jag är så säker på att Ni, och alla olyckssystrar och bröder, kommer att få rätt någon gång, då när historien ska skrivas…och vissa av dagens ”fartblinda” måste ställa till svars

Det finns ingen annan väg än att tro på att det goda ska segra…Ingen annan väg..

*säger MUuuu och idisslar denna hyperkänsliga fråga gör*

©Deercat 

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

4 svar to “Jag – en kossa som behöver skydd…”

  1. kvinnotankar Says:

    Ja du om jag sinar vet jag inte 🙂 Men en ko är jag nog enligt din beskrivning. Tack och lov så är det bättre nu efter att jag blivit amalgamsanerad. Ha dock en liten ”prick” kvar långt uppe i en rotspets som ”inte gick att få bort”
    Ekonomi, det handlar bara om det. För tänk vilka kostnader samhälle skulle få om alla ”sådana” diagnoser skulle godkännas!
    Det har inte samhället råd med, se´n att det blir betydligt dyrare med alla som är sjuka , så långt tänker eller planerar inte politiker. Nej det ska gå snabbt och fort i dagens samhälle. Men som du så riktigt skriver, det lär ändra när tillräckligt många tar upp det till debatt. Heja Liza!
    Kramar och hoppas sonen mår bra

    Gilla

  2. Lena Petersson Says:

    Elektriska fält är inget att leka med. Hoppas verkligen att makthavarna tar elöverkänslighet på allvar snart.

    Gilla

  3. znogge Says:

    Det är lätt att avfärda en människa som inte mår bra. Därför är det bra att personer som Liza Marklund skriver om det, eller som du här i bloggen!
    Trevlig helg!

    Gilla

  4. Anders Says:

    I sinom tid fattar nog alla myndigheter vilken vinst i längden det
    vore om vi alla kunde ses som kor.

    Ko-ordinera det hela om man säger…För en frisk mänska
    är ju ÅXÅ en driftsbillig människa. Så av rent ekonomiska skäl
    vore det ju bättre desto fortare det skedde.

    Avfärda problemet kan bara göras till en viss punkt, sen tar fakta till slut över. Så är det bara. Frustrerande
    dock att det ska ta så’n tid…

    A

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s