Operation av blodsugande parasit på min gump…

Denna måndag hade MASSOR-ATT-GÖRA-högen växt till sig sedan flera dagar tillbaka. I dag var det i första hand allt det som jag inte hade lust att göra i går som jag skulle ta itu med…Men som…blaaablaaa….Ja ni vet…Man planerar så mycket ibland…

Igår var jag bara så himla trött efter blueskvällen, som avrundades sent. Det var verkligen attans svårt att få fram arbetslusten….När jag sedan ringde en väninna för att kolla hur hon mådde, eftersom hon hastigt och olustigt nog insjuknat i lördags, så fick jag höra av dottern att väninnan var på benen igen, och därför gett sig ut i svampskogen….

Inspiration kallas sådana samtal för. Inspiration till att smita från högen ”jag-måste-grejor”.

Plötsligt fick jag himla bråttom att åka ut till stugan, ni vet där jag var förrförra veckan för en ”bara-vara-retreat”.

Hagel i slutet av juli by Deercat

Jag intalade mig att utflykten nu i första hand var för att lägga ett annat ankare i båten, i stället för det ankare jag tvingats kapa linan på när det satt sig mellan några feta stenar under min senaste fisketur…Och när jag väl var där skulle även jag nosa runt i skogen en stund…och på så sätt bli lite mer pigg och arbetsvillig…

Men så var det ju det att mina goda vänner och ägare till stugan var på plats. De rensade lingon för glatta livet….Hej och hå!!! Så kul!….DET hade jag inte gjort sedan mormor en gång i tiden tvingade oss barn att göra lite nytta….Och då inte bara genom att följa med henne ut i skogen för att riva av lingonen, utan också att i timmar pilla och dutta bort blad och skräp hon inte ville ha i sylten…

Nåja…efter en fikastund med vännerna och eliminerande av en plötslig ny invånare som letade gömslen på min kropp  – en fästing alltså – gav jag mig spontant ut på sjön. Nu för att än en gång se om det inte skulle gå att hitta repstumpen till det gamla ankaret. Kanske också lyckas med att få upp det igen, eller i sämsta fall markera var det ligger…Bara utifall väninnans man ville göra ett dykförsök också.

20130707 Deercats  DSC_4809 - Kopia (2)

Av min operation ”rädda ankare” blev det inget…Trots flera tappra försök för att i alla fall sätta ett fiskedrag i linan…Nänä!….När man vill sätta sig i sjöbotten kan man ge sig den på att det inte ska gå…

I stället hängav jag mig helhjärtat åt en stunds fiske…och åkte först hem i solnedgången ….Trött, nöjd men ändå en smula stressad när samvetet kom i fatt över min smitning från jobbhögen hemma…Innan nattsömnen infann sig tänkte jag….i morgon BARA MÅSTE jag….

Så det blev upp i ottan…Redan vi sjutiden stod jag i duschen…Nu jädrans skulle det bli jobba-jobba av…

Tills jag tvålar in kroppen – och känner en underlig förhöjning alldeles i ryggslutet, i springan där stjärten börjar…

VAD I HELSIKE!!!! Hmm…skumt…jag har inga leverfläckar där, tänkte jag..Inga som är sådär äckligt rörliga…

Har man tidigare varit i kontakt med fästingar så kommer ju misstankarna direkt…

Hmmm…jag dödade ju en i går men den hade väl tusensyskon också – dårååå..…

Och det är väl priset man betalar för att vistas i naturen, intalade jag mig som tröst mot känslan av invasion…Samtidigt försökte jag klura ut vilket berättigande fästingar egentligen har i vår herres hage….?

Min personliga uppfattning är – fästingar, getingar och huggormar *blänger*…de kan få resa till månen…eller något sådant…

Jaja, nog om det….Efter upptäckten av den lilla jäkeln som slagit sig till ro på övre delen av gumpen blev det till att försöka slå knut på sig själv. Dels för att försöka upptäcka exakt position på parasiten….och dels för att klura ut hur i helsike jag skulle få bort densamma….

Förstoringsspegel fram!…Belysning på bakre nedre kroppsdelen!….Och så en vridning av huvudet som jag aldrig gjort för!!!…Jojo…nog såg jag den allt….Hmmm….

kopia-av-galenpanna

Men så mycket gummimänniska eller bläckfisk är jag bara inte, att jag både skulle kunna hålla i en pincett, hålla spegeln i rätt läge och samtidigt vicka bort fästingen efter alla konstens regler…Nope!

Det gick bara inte…TROTS upprepade försök…

Jag funderade en stund på att raka bort den, liksom halshugga den lilla skiten…Även det kändes som ett uselt alternativ, när jag märkte hur ont det gjorde att vrida armar och kropp bara för att komma åt…Varför är man inte utrustad med teleskoparmar och leder som kan gå hela vägen runt….?

Varför….?

Suck…vad göra…?

 
 

Det kändes lite pinsamt att be någon av sönerna…Kanske just därför att fästingen ändå satt på ett litet känsligt och nästan intimt ställe…..

Alltså kastade jag mig i stället över den nya trådlösa telefonen….Med droppande hår ringde jag sjukhuset och beställde tid för en ”akut-light-operation” hos distriktssköterskan…

Kom du hit vid halv elva, så ska vi nog kunna hjälpa dig, sa den beredskapsvilliga rösten, när jag framlagt mitt ärende. Och självklart också berättat ingående om att jag minsann gjort många tappra försök,  och hur jag riskerat att bryta av mig på mitten och tvären, innan jag gett upp och nu begärde assistans…

Några timmar senare låg jag med gumpen i vädret hos en glad och käck sköterska…Genast konstaterade hon  att jag inte överdrivet min belägenhet….Det var minsann inte en leverfläck som sakta men säkert dränerade mig på allt mitt blod….Och att det där monstret som bitit sig in i skinnet var en varelse man inte var obekant med…Förra veckan hade flera andra personer varit där i samma ärende…och också blivit av med blodsugare som satt sig på sinnrika ställen….

På ett litet kick var fästingen borttagen…MEN se..likt förbaskat fanns det ett litet, pyttelitet  ben från fästingen kvar, just där käkarna bitit sig fast…

Efter flera smånyp i gumpen, av samma pincett som nyligen sett till att fästingen låg på en stor ljusblå sjukhusservett, var det bara att inse…Det mikroskopiskt lilla benet, som fästingen så amatörmässigt och glupskt slängt in i betthållet, fick helt enkelt bli kvar…och förmodligen skrubbas det bort vid nästa duschning….

20130901 Vemodet WordPress (2)

Så nu sitter jag här med min blodförlust och gruvelse…Det må hända att det finns en plats i vårt ekologiska system där fästingar har sitt berättigande… Det må hända, säger jag…Men den platsen är grymt svår att förstå…och den platsen är i alla fall inte på min kropp… …

Hädanefter kommer undertecknad införskaffa ALLA befintliga vapen mot blodsugande parasiter, allt för undvikande av att halva arbetsdagar försvinner när kvalsterdjur får fäste på min gump…Och tillika för att förhindra att jag tvingas ligga med samma bakdel högt upp i vädret, under en operationslampa, bara för att armarna inte räckte till…..

*kavlar upp ärmarna för att ta itu med MÅSTE-högen gör*

©Deercat

Annonser

Etiketter: , , , , ,

17 svar to “Operation av blodsugande parasit på min gump…”

  1. Usidom Says:

    … enlitenförsyntfråga? DuharvälvaccineratdigmotTBE? Ochsomextraförsiktighetsåtgärd… HållkollenefterBoreliarodnaddärbak… 🙂

    Gilla

  2. Deercat Says:

    Usidom! Har din mellanslagstangent pajat??? *flinar*
    Jo jag är nog skyddad så det räcker och blir över…Men tack för omtanken….Och klart jag ska hålla koll i ”bak-spegeln”…. 😉

    Gilla

  3. photoimagine Says:

    Kändes skönt att bli av med den där fästmannen kunde jag tro.
    Dom är inte roliga må jag säga.

    Ha det gott och tack för kommentarer!
    /Imagine

    Gilla

  4. Lena Petersson Says:

    Nog skulle det vara bra med armar som kunde vridas hur många varv runt kroppen som helst och hade extrahänder som kunde tryckas fram vid behov.

    Gilla

  5. Ingrid Says:

    Själv använder jag aldrig pincett eller vickar eller snurrar. Som gammal hundägare tar jag bara ett redigt tag och drar rätt ut 😀

    Gilla

  6. Anders Says:

    Uj, så förargligt men lite dråpligt samtidigt 😛

    Ett bett i rumpan, inget man bett om precis…
    God bettring önskar

    Anders, som installerat W XP på 4 datorer sen igår, phew…men glömt lösenordet på den sista – får väl be brollan om hjälp imånn…pinsamt…blä…

    A

    Gilla

  7. Deercat Says:

    Photoimagine! Ja den typen av fästman vill man ju inte ha heller…Det ”suger” energi ju 😉

    Lena! Jo om det ändå vore så väl… 🙂

    Ingrid! Jo hade jag bara kommit åt så hade jag nog tagit ett redigt grepp om den lilla rackaren…

    Anders! Njaaa…det var inte så värst förargligt…egentligen mest dråpligt och ett gott fniss ihop med distriktsköterskorna…Det var det värt…. 🙂

    Gilla

  8. znogge Says:

    Ursäkta om jag skrattar men det här påminner mig om när sonen fick en sju cm lång träspåga på samma ställe! Det hände på gympalektionen och han fick skickas akut till vårdcentralen! Hjälp så pinsamt tyckte han men vi fnittrade lite elakt! Hoppas du hämtat dig nu i alla fall.
    Kram!

    Gilla

  9. pruddelutt Says:

    Brorsan fick en fästing på ett väldigt känsligt ställe som bara killar är utrustade med 🙂 Skämt å sido – de är för äckliga, fästingarna 🙂

    Gilla

  10. Deercat Says:

    Znogge! Skratta du…Det har jag också gjort…och gör än..Det var ju mer dråpligt än något annat…. 😉
    Pruddelutt! Det var nog så…någon stund att jag tackade uppåt, just för att den inte satte sig på ett mera intimt ställe…Fast å den berömda andra sidan…då hade jag ju kunnat ta den själv…
    😉

    Gilla

  11. IKA Says:

    Tack för titten och du är välkommen tillbaka 😀
    Fästingar är en plåga, nu har jag tack och lov ingen erfarenhet av dem, där vi bor finns de små krypen men inga konstaterade fall av varken borelia eller annat är dokumenterat – än

    Vilken tur att den lille gynnaren fick respass, men det kanske var en gynnara? (hona)

    Ha det gott
    Kram

    Gilla

  12. Starry-eyes Says:

    Jag har nu följt din uppmaning att läsa om vad som hänt din son. Det är alldeles förskräckligt det som hände. Hur har det gått för sonen? Hoppas att han kommer att återhämta sig helt. Jag förstår att du/ni har haft en otroligt jobbig tid.
    En stor och medkännande kram/Starry-eyes

    Gilla

  13. Deercat Says:

    Starry-eyes! Ja det var bara så hemskt…Absolut och i särklass det värsta som hänt familjen och mig som mamma. Sonen kommer att återhämta sig helt och har börjat jobba halvtid…Vi satsar denna höst och vinter på att han ska kunna börja i Lund till våren.
    Tack för din medkänsla…
    🙂

    Gilla

  14. Märtagreta Says:

    Vår polska hantverkare fick tre fästingar på pungen första dagen han var här. Oj vad generad han var när han bad om en pincett, och jisses vilken tid det tog innan jag förstod vad han ville ha och varför. ”Oj, oj, jag vågar inte åka hem, vad ska min fru säga!” gick han sen och mumlade resten av veckan.

    Det är märkligt med fästingar, jag får nästan aldrig några, och ändå bor jag mitt i spenaten. Katter och hund har vi och de drar in, men mig gillar de inte. Jag är däremot supergott myggsnacks!

    Gilla

  15. Märtagreta Says:

    Jo förresten, huggorm har jag blivit biten av, och jag dog inte, men attan så ont det gjorde… länge! Inget jag vill göra igen, men jag gillar ormar 😀

    Gilla

  16. Deercat Says:

    Märtagreta! Ajdå.så jobbigt pinsamt för hantverkaren då….ditt blod kankse inte alls passar för en fästing…*flinar*
    Men det där med huggormsbett låter mer illa…Fy attan…
    Kram

    Gilla

  17. kvinnotankar Says:

    Tack för en mysig/rolig berättelse om dessa äckliga kryp. Fick plocka en del som skolsköterska. Ett stadigt tag precis under kroppen med naglarna och sedan dra rakt ut! Tryck bara inte ihop kroppen för då spys allt maginnehåll och eventuella bakterier rakt ini blodet!
    SKönt att du fick experthjälp, nöden har ingen lag 🙂
    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s