Baravara….Retreat som gav harmoni och ont i gumpen

Jag fick ett erbjudande av riktigt goda vänner om att få låna deras stuga under förra veckan. Ett erbjudande jag inte var sen att tacka ja till nu när en sorts normalitet inträtt i våra liv igen….

Det kändes liksom också nödvändigt och välbehövligt att bara få ge sig själv lite tid för reflektioner och eftertanke. I synnerhet efter de senaste månadernas överdos av svårigheter…

Jag packade med mig min kamera, fiskespö, draglådan och lite kläder för åka iväg från allt det svåra som varit och som gjort att jag känt mig lite mindre färgstark en tid………

Mindre färgstark fjäril

Ibland kan det vara nödvändigt att sätta ned fötterna någonstans där man trivs, och sedan hitta tystnad nog för att återfinna vissa delar av sig själv….och kanske också…

Stänga dörren om det gamla

Stänga dörren om det gamla

 

Att BARA VARA….Inget planerat, ingenting inbokat….inga måsten…ingen teve, inget internet, inga åtanden……Utan just bara vara…

Det märkliga är….. när man låter bara-vara-känslan ta över…då händer det liksom riktigt stora saker ….Saker som man kanske inte skulle lägga märke till annars….

Och så gör man möten med allt det man egentligen uppskattar….Man skakar tass med harar, rådjur, stora och små fåglar, synliga och osynliga väsen…och kanske framför allt med sig själv..

Allting där och just då i dessa dagar kändes så självklart och enkelt……..Liksom att varje svar vi söker finns ju där hela tiden….De bara väntar på att vi ska stilla oss så mycket att vi kan höra vår inre röst som viskar till oss om allt det enkla och självklara…Jag lyssnade noga där i stillheten….

Jag hörde rösten – VAR SANN!…..Och se till att….

Leva livet levande

Leva livet levande

 

Jag tog båten ut på sjön för att fiska när lusten föll på….Där upptäckte jag nya underverk. Så fulländade….Så perfekta…….

Näckrosor - naturens underverk

Näckrosor - naturens underverk

 

I nio timmar var jag kvar i båten den dagen…..Gumpen skvallrade om att det var lite för länge
*ändrar ställning igen*
Men själen sjöng något om att jag längtat länge efter allt jag nu gjorde…..Och gäddan jag lät slippa undan håven och ugnen applåderade i takt…
Andra stunder satt jag på husets veranda…Lyssnade på ett stilla regn….Lyssnade på hur det tilltog och avtog i styrka…Hur det ebbade ut och kom igen, för att sedan återigen klinga av…likt ett klassiskt musikstycke, tolkat av naturen själv…..
När regnet till slut helt dragit sig bort, och en solstege kastades ner mellan några moln, hördes skogsduvan någonstans bortanför i snåren…
Och på bordet stod en…..
Buketten som förmedlade livets färg---

Bukett som fick ögon att le

 

När jag senare klaffsade ner till sjön i alltför stora gummistövlar, alá skoghuggartyp, fann jag ett hav av fjärilar vid sjökanten…Fjärilar som vaknat till i eftermiddagssolen. De hade så väldigt bråttom att pussa blommorna…

Just där och då kände jag mig som en av dom – och deras livsgnista suddade bort en tid där livet varit lite…

Upp och ner

Upp och ner

 

När jag nu ändå var där passade jag på att gå en bit utmed sjön…..och tänk! Där hittade jag guld…..Massor av guld, fast folk hade sagt mig att det inte skulle finnas något guld att hämta…

Skogen guld...

Skogen guld...

Med alla dessa rikedomar som jag nu hade fått, och med ännu större tacksamt tagit emot, kände jag att det var dags att återvända till vardagen igen.

Och….BARAVARA skulle bli lätt att packa ned och ta med sig hem….

När jag var på väg till bilen, bärande på mitt fiskespö, draglådan, och den väldigt lätta packningen, fick jag syn på ännu en kompis som satt högst upp i det stora trädet invid bilen…

En kompis till rådjurskatten

Ekorren - en vän

 

Han sa att jag var välkommen åter…Ja han uppmanade mig att komma tillbaka – mycket oftare. För som han sa…Här finns allt du behöver….Här kan du BARA VARA….Så enkelt är det…

I bilen hem visste jag…En dag, en dag snart, ska denna kvinna skaffa sig en egen liten stuga, lika saligt inbäddad i naturen som denna hon nyss besökte och fick ro i….

Var så säker…!!!

*längtar tillbaka till BARA-VARA-huset gör*

©Deercat

 

OBS!!!! Bilderna är mina och får ej användas utan tillstånd

 

 

Annonser

Etiketter: , , , ,

6 svar to “Baravara….Retreat som gav harmoni och ont i gumpen”

  1. znogge Says:

    Vilka trevliga vänner, fint erbjudande och underbart vacker miljö! Förstår att du nappade på direkten!
    Kram!

    Gilla

  2. Usidom Says:

    … Med vilken härlig ”bara-vara” – poesi Du återgav din stillsamma njutning… Men Du! ”Mindre färgstark”!?!?… måste väl ha var’t nå’n annan :o)

    Gilla

  3. Deercat Says:

    Znogge! Ja de vänner jag har omkring mig är ovärderliga i det att de fattar vad man behöver, NÄR man behöver det som bäst… 😉

    Usidom! Hahaha…Ja alltså…Jag HADE känt mig så ett tag….DET är över nu… 😉

    Gilla

  4. kvinnotankar Says:

    Vad ljuvligt avslappnade det låter. Jag hoppas du kommer in och hälsar på ibland trots att jag nu ser annorlunda ut 🙂
    Det gäller att få sina gamla vänner att få upp ögonen för en!
    Kram och välkommen in till dikterskan 🙂

    Gilla

  5. Lena Petersson Says:

    Vad skönt

    Gilla

  6. Märtagreta Says:

    Låter som något som jag skulle behöva precis nu, bara vara, ENSAM. Trots att jag älskar mina barn så känns det mer än lovligt stökigt att ha alla fyra hemma då de tre största är så stora! 😀

    Underbara bilder också. Härligt!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s