Ett fasansfullt öde…för en mjölkvisp

Till er som följer mina IKEA-mjölkvispars öden med spänning, får jag härmed smärtsamt meddela den sorgliga nyheten att ”Tvåan” igår vid lunchtid gick ett fasanfullt öde till mötes.

Det var när sonen, nyfrälst kaffe-latté-drickare med kaneldutt på toppen, skulle tillverka sitt kaffe, som den tragiska händelsen inträffade.

Det är i nuläget inte klarlagt om vispen tog livet av sig, eller om det hela kan betecknas som en ren olyckshändelse…

Klart är dock att sonen tog tag i mjölkgrytan för att värma upp en ansenlig mängd mjölk av den mer fetthaltiga typen. Och som vanligt halvlåg vispen ”Tvåan” i en alltid-redo-ställning utmed grytans kant. På något sätt blev det en sorts överslag av vispens bakkropp och den lättare vispdelen. Innan sonen visste hur det gick till, låg ”Tvåan” utspridd på köksgolvet.

En snabb insats gjordes för att samla ihop de olika och spridda delarna av den tappra IKEA-vispen. En visp som hastigt fick axla manteln som huset viktigaste teamarbetare, i den rituella kaffetillverkningen, bara några minuter efter ”Ettans” frånfälle.

Medan kirurgen (sonen) jobbade febrilt för att rädda livet på ”Tvåan” höll både pälsklädda älsklingen Glen Moray och undertecknad andan.

Hur ska det gå? Huuuur ska det gååååå? Ylade också vår alltid lika hispiga inre fröken Höna-Pöna….Hon som ständigt kacklar om jordens undergång…

Varje upplivningsförsök, när diverse plastdelar monterades på plats igen, följdes med spända käkar och viftande morrhår….

glen86.jpg

Glen Moray stampade otåligt runt, och med ett nervpåfrestande jamande förkunnade han sina teser…

”Så länge det finns liv finns det hopp!”

Däremellan kunde han inte slita sig från lusten att spela innebandy med påsättarknappen som han hittade en bit ifrån övriga delar av ”Tvåans kropp”……

GLENN MORAY!!!! Hojtade både sonen och jag, i ett försök att lära katten något om frid inför de som just håller på att mista livet…

Tvåans liv gick, trots tappra försök, inte att rädda. Med stor förstämning och sorg räknade vi in mjölkvispens verksamhet till exakt åtta dagar….Dock åtta dagars klanderfritt vispande.

p1010015.JPG

Han lades till sin sista vila bland återvinningsmaterialet, tillsammans med sin fortfarande oöverträffade vispkamrat ”Ettan” – som därmed också behåller sitt visprekord på cirka fem månader.

Misstankarna om att ”Tvåan” skulle kastat sig ut över spiskanten blev omöjliga att få bekräftade. Tvåan vaknade aldrig upp efter det olyckliga fallet, och kunde därmed inte höras av familjen. Alltså avskrivs alla misstankar om att Tvåan inte mäktat med sitt vispliv längre, och händelsen betecknas som ett rent olycksfall.

Med bävan och nervositet sattes nu IKEA-vispen ”Trean” i arbete…

Trenden som Ettan inledde, med en extremt lång och trogen livstid, har därmed sjunkit katastrofalt….Och den högst ovetenskapliga undersökningen som undertecknad hade gjort och redovisade i inlägget, ”Jag har inga vinstintressen i IKEA…men”, har drabbats av tidernas bakslag.

Blåtira

Vi sörjer Ettan, Tvåan och håller tummarna för att ”Treans” arbetsinsats i alla fall ska överträffas av mer än åtta arbetsdagar.

*samlar sig efter förlusterna av IKEA-vispar gör*

© Deercat

Annonser

7 svar to “Ett fasansfullt öde…för en mjölkvisp”

  1. znogge Says:

    Tvåan måste ha varit ett måndagsexemplar! Tredje gången gillt brukar det väl heta så lycka till får jag väl lov att säga!
    Trevlig fredag!

    Gilla

  2. Witchbitch Says:

    Jag kan rekommendera er att förnya rekryteringsförfarandet av en ”trea”. Själv har jag alltid och i flera år haft i min tjänst en mjölkskummerska av ovärderliga mått. Med aldrig sinande iver och ett ovanligt friskt sinnelag tar hon sig skummningen an på det mest förtjänstfulla sätt.

    Hon har inte berättat för mig vad hon heter, men hon är helt i glas och själva vispningsförfarandet tas om hand av en slags nätduk kantad av en plastring. Skummandet blir smidigt och snabbt avklarat i en liten handvändning. Ingen elektricitet behöver tas i bruk heller. Några invanda handrörelser och vips så är mjölken vispad!

    Jag tror att hon kom tillsammans med en annan kanna gjord i glas, en s k Bodum.

    Gilla

  3. catharina Says:

    Stackars tvåan..
    Tur för mig att jag fortfarande dricker kaffet på det gamla hederliga kaffe-med-mjölkurpaketet-sättet.. Verkar vara en hel vetenskap med vispar och grejs! 🙂
    Håller tummarna för att trean klarar det hårda liv visparna verkar ha i ert hem!

    Gilla

  4. Deercat Says:

    Znogge! Njaaa…jag vet itne om vi kan påstå att ”Tvåan” var ett måndagsexemplar….Det är nog inte många småvispar som klarar snabba fall från höga höjder…och hålla sig hela…Tvåan krossades mot golvet…och samtliga delar låg utspridda…*snyft*
    Witchbitch!När hela gängen av våra IKEA-vispar är förbrukade kanske vi trots allt ska gå över till en annan form av vispande… 🙂
    Catharina! Ja, det är så sant…Våra vispar utsätts för hårda prövningar…! 😉

    Gilla

  5. Ingrid Says:

    Haha…och vem kan skriva ett lååångt inlägg om en liten elvisps liv 😀 Deercat förståss 😉
    Fantastiskt vacker katt din Glen Moray
    Trevlig lördag!

    Gilla

  6. pruddelutt Says:

    Men ojojoj…här går det vilt till! Hoppas nu att trean håller måttet. Vår visp från IKEA har hållt sedan i somras, trots att 18-i-morgon gärna jagar sin lillasyster och sin pappa med vispen i högsta hugg 🙂

    Gilla

  7. evelin Says:

    Stackars lilla tvåan, det är tur att det finns en trea annars hade nog ikirurgen inte klarat sig, tror jag. Förhoppningsvis så slipper han att operera på trean då.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s