Flodhästen i vardagsrummet

För några dagar sedan berättade jag sju av mina sanningar. Bland annat att jag är uppväxt med en flodhäst i vardagsrummet. Uttrycket har vållat en del läsare huvudbry. Därför känns det rimligt att förklara vad som menas med en flodhäst i vardagsrummet.

Det är INTE mitt utryck från början. Det är taget från Tommy Hellstens böcker, Flodhästen i vardagsrummet, och Flodhästen på arbetsplatsen. Jag har efter att ha läst båda böckerna bara kunnat nicka instämmande och säga….Jag VET EXAKT vad han menar.

Andra kallar fenomenet ”energitjuvar” eller ”energivampyrer”. En god vän till mig säger kort och gott, folk med dålig karma.

Ingalill Roos har beskrivit fenomenet alldeles lysande med boken, Energitjuvar – I familjen, i relationer och på jobbet.

Det är väl kanske strunt samma vad vi kallar människor i vår omgivning som gör oss trötta, energifattiga eller allmänt ledsna och sorgsna. BARA vi törs bli medvetna om fenomenet..och därefter vågar förändra våra egna beteenden i relation till flodhästar, ett beteende som ofta går ut på att man måste bli behagssjuk och sudda ut sig själv, sina önskningar och åsikter…

Problemet handlar i alla fall om människor som suger ut den kraft man har och därmed gör att man känner sig stressad, otillfredställd i relationen, urlakad, energifattig, skuldbelagd, osedd, icke lyssnad på, inte bekräftad, osv……

Flodhästen i vardagrummet beskriver vad som händer med barn som växer upp i skuggan av alkoholism, arbetsnarkomani, trångsynthet religiösitet, incest, våld eller andra former av utsatthet.

Till andra fomer av utsatthet hör också om man har en förälder, syskon, en vän, partner, kollega, chef eller andra i sin sfär som är krävande, styrande, kontrollerande, jiddrande och manipulerande. Och som använder maktbeteende, hämndlystenhet, respektlöshet, negligering av ens känslor och upplevelser, eller som förvränger verkligheten genom att dissa det man säger, kanske kör med dubbla budskap – exempelvis orden personen säger går sällan ihop med hur personen beter sig.

OBS! I kommunikation mellan människor är enbart nio % ord, resten är miner, kroppspråk och handlingar…

Flodhästar har någon kloking påstått är världens farligaste djur…Om det vet jag inget men en sak vet jag, de är stora, tar ofantligt mycket plats…och OM jag får in en flodhäst i mitt vardagsrum kan jag bli krossad som människa…I alla fall tills jag blir medveten om att relationen suger…..Det är oerhört stressande att hålla sig undan vredesutbrott och annat underligt som förekommer när en flodhäst har makten i ens liv. Därför gäller det att ta styret i sitt eget liv….

Det är sällan att en ”flodhäst” är medveten om hur klumpigt deras beteende är i relation till andra. De har ofta svårt att ta kritik eller tillrättavisningar. Inte klarar de heller att andra människor drar gränser . De lever oftast med en omedvetenhet om sina egna brister i samspelet med andra. Och än värre, andra får ofta skulden för deras tillkortakommanden.

OCH….Den som ger sig in i någon av de underliga maktkamper som förekommer med en flodhäst förlorar ALLTID, eftersom flodhästen (energitjuven) vill ha sista ordet.

Man drabbas ofta av inre stress i sällskap med flodhästar…Det går ju åt en del kraft att exempelvis förneka tillståndet i en familj där flodhästen med sin alkoholism eller med sitt sätt att bete sig maktfullkomligt är styrande…ALLA måste tiga eller tassa på tå!!! Det går också åt en hel del kraft till att förstå vad som pågår, till att hålla sig undan obehagliga kommentarer, krav på att vara si eller så, kritik för att man INTE är si eller så, osv

I dessa sammanhang förekommer ju ofta giftiga kommentarer, krav och jiddrande, eller för all del att man sällan eller aldrig bli lyssnad på och sedd som den man är….Alltså man blir INTE sedd som en VERKLIG och EGEN person….med egna krav, åsikter och önskningar. Det kan till och med vara så att minsta lilla önskan man har upplevs som ett krav för flodhästen och får honom/henne att göra vilt motstånd….ofta med obehagliga följder.

För en flodhäst finns inte verkligheten….Bara föreställningar om den – föreställningar som kan förvridas och förvrängas till något som är svårt att känna igen sig i….

Även det som psykologin kallar för projektion förekommer i relation till energitjuvar eller flodhästar. Man beskylls för ditt och datt, beskylningar som ofta har till syfte att utöva makt och försvaga det motstånd man spontant känner när verkligheten förvrängs eller bilden på en själv nedvärderas…Man vet oftast inte vad som är sant eller falskt…

Om vi lever för länge med en flodhäst i vardagsrummet blir vi till slut sjuka, kuvade, sönderstressade, ledsna, förvirrade…och bara en skugga av vårt forna eller autentiska jag….

Vem som helst som levt i närheten av alkoholism vet mycket väl hur mycket kraft det tar från vardagslivet. Det är samma sak med människor (energitjuvar) som har ett omoget beteende, och ett stort självhävdelse -och bekräftelsebehov. Man finner ofta att den omogna personligheten kräver fokus på hans/hennes behov. OM man erbjuds något som vid första anblicken verkar generöst och omtänksamt…kan man vara helt säker på att erbjudandet på ett eller annat sätt gagnar flodhästen….

Energitjuven är oftast helt likgiltig inför omgivningens behov och åsikter. Man ska ha rätt till varje pris och även om det kräver att man sätter sig på sin omgivning, kränker eller nedvärderar andra, så gäller det att ”slå” först så man kan dominera sina medmänniskor…

Vredesutbrott, överdriven vänlighet med underliga hotfulla tongångar, eller pikar samt känslomässig utpressning, är bara några vapen som används för att förminska dem som finns runt flodhästen….och för att behålla makten över andra. Det är mycket obehagligt att utsättas för allt sånt…och om man inte jamsar med hamnar man oftast i fryshuset….

Usch och isch, det är kallt att bli utfrusen från sin grupp..

Utmärkande för dessa människor är också att de snabbt försvarar sitt beteende och gör sig skuldfria. De har sällan eller aldrig någon skuld alls i att relationen inte funkar….Det är ofta ”kärringen” som inte fattar ditt eller datt….Eller odrägliga ungar….eller en helt oförstående omgivning, arbetsgivare, arbetskamrater, taskiga vänner…osv

Var och en av er läsare har alldeles säkert stött ihop med någon som ni tyckt varit krävande eller tagit mycket plats i ert liv…Kanske har ni fått förminska er personlighet, era egna önskningar och åsikter till noll och intet i närheten av er flodhäst…..Och ni kanske har känt er utsatta och vilsna…Det finns säkert också dem av er som växt upp i skuggan av något av de andra fenomenen som Hellsten tar upp..alkoholism, trångsynt religiösitet osv….

Vad ska man göra då om man vet man har en flodhäst i sällskapet….Usch ja!!!….

BEGRÄNSA SKADORNA NU!!!!! (så fort du kan!!!!) Är mitt spontana svar….!!!!

*avslutar lektion ett om flodhästar – återkommer med lektion nr 2 gör*

©Deercat

Annonser

20 svar to “Flodhästen i vardagsrummet”

  1. catharina Says:

    Känner igen mig alltför väl tyvärr.
    Undviker numera personen som är min flodhäst fullständigt.. Går ändå inte att göra något åt det hela – allt man säger och gör vänds emot en.
    Trist känns det ändå – har ju bara en syster..

    Gilla

  2. znogge Says:

    Aha, nu förstår jag också vad du menade! Någon flodhäst är jag inte uppväxt med men har på senare tid stött på ett par tre stycken som jag nu lärt mig att hantera på rätt sätt! Tack och lov!

    Gilla

  3. agapanthus Says:

    Energitjuvar – I familjen, i relationer och på jobbet. Den har jag läst och nickar instämmande, jag har dessvärre oxå haft med flodhästenergitjuvar att göra. Så nu hoppas jag att jag lärt mig något och kan känna igen en flodhäst i fortsättningen. Kram på dig och tack för inlägget!

    Gilla

  4. wendla Says:

    Jag blev rekommenderad att läsa boken, Flodhästen i vardagsrummet. Den förklarade en hel del beteenden som jag hade stött på hos den flodhästen som fanns i mitt liv. Fast jag visste inte innan att det var en flodhäst som förpestade min tillvaro utan den insikten gav boken mig. Mycket bra bok och även den om energitjuvar är bra.
    Ha det gott/ Wendla

    Gilla

  5. Deercat Says:

    Tack alla för era kommentarer! Ibland är en ”flodhäst” hur tydlig som helst, ibland attans dold bakom en snygg fasad och då blir det lite svårare att urskilja…
    I morgon kommer fortsättningen på dagens inlägg om strategier så man håller sig vaken i sammanhanget…och framför allt kan hålla stressen ifrån sig…
    Ha det gott alla och bjud er själva på goda relationer…..För att ni är VÄRDA DET!!!!!!! 😉

    Gilla

  6. Märtagreta Says:

    Håller med Catharina, men kan inte säga mera om det här.
    Jag ska ta och leta upp dessa böcker, även om jag är så väl medveten om begreppet och ser flodhästar i mitt jobb, eller de som lever i skuggan av dessa.
    Kram och tack för din lektion!

    Gilla

  7. Berner Says:

    Jag tänker mycket på den relation jag lever i när jag läser det du skrivit. Dels känner jag igen mig själv som en flodhäst, dels känns det som jag lever med en flodhäst. Jag tassar på tå, lägger locket på och törs inte visa mina känslor, försöker bara göra det som är rätt, utan att riktigt veta vad det är. Min sambo tycker inte att jag gör rätt, tycker rätt, diskar rätt, är tillräckligt tyst på morgonen, etc. Samtidigt är jag en människa som tar plats, eller tar mig plats, bl.a. genom oregelbundna vredesutbrott.

    Vad händer om två flodhästar lever tillsammmans?

    Gilla

  8. Deercat Says:

    Tackar allra ödmjukast för din fråga…..Hmmm…tjaaaa….vad händer med två flodhästar som lever ihop….? Jag leker lite med bilden av en flodhäst….Föreställ dig bilden av en flodhäst….och se vilken plats den tar i ett vardagsrum….Det brukar sällan finnas utrymme för några andra i det sammanhanget…eller så måste ju de som finns med nästan krypa utmed väggarna och göra sig små och osynliga….och bara försöka överleva i det där trånga sammanhanget…Man måste förminska allt det som är en själv …känslor, behov, tankar…..osv

    OM det då råkar finnas två flodhästar….tjaaa….Jag kan ana känslan av att det blir mycket, mycket trångt att andas och leva i det rummet…Och jag kan även föreställa mig att det i slutändan blir en kamp på liv och död om vem som ska ha den största platsen….Och att man inte har så mycket annat för sig än ständiga maktkamper…..Och dessa maktkamper gäller väl troligen i allt…från praktiska sysslor till vem som ska ha tolkningsföreträde i hur vars och ens upplevelser är….

    Sandy Hothkiss har skrivit boken ”Men jag då?”, som handlar om vardagens narcissisister…..I den finns ett kapitel om hur det kan bli med två personer med samma dilemma…Rekommenderar den varmt…

    Och hoppas på att ni finner en lösning för det låter ärligt inte som ett speciellt kul förhållande…

    Gilla

  9. MY Says:

    så skönt att jag inte är ensam i detta. jag växte upp med en flodhäst som energitjuv genom sina alkoholproblem. Efter detta har flera av mina seriösa partners varit energithuvar och kontrollfreak, som nervärderar och förtrycker. En av mina vänner, från uppväxten visade sig vara på samma våglängd…jag bröt med henne och lämnade min dåvarande sambo…för att sedan hamna i precis samma h-vete igen med en annan….Hur? kan man undra, eftersom jag är så medveten. Jag fattar det inte själv trodde jag brytit det destruktiva mönstret. Efter min mamma dog, som var min bästa vän, var det plätsligt svårt att vara arg på min pappa för allt jag o mamma utsattes för under min uppväxt. Vad gör man? Tips om hur man kommer vidare och inte drar till sig dessa förtryckare? Kram och hej från MY

    Gilla

  10. MY Says:

    My igen….

    kanske borde förklarat vad jag menade med att det är svårt att vara arg på pappa nu. Det är så mycket smärta i mitt liv ändå genom att ha förlorat min mamma och alla upplevelser från min uppväxt att jag inte klarar mer negativitet. Jag har haft mina ”utbrott” på min pappa innan och sagt hur hans beteende fått mig att må, men det är som vi aldrig kommer förbi att han INTE ser det från min synvinkel. Han har sagt att han är ledsen om det blev tokigt, men det är också allt. Jag var också arg på mamma som inte var stark nog att lömna honom nör jag var liten och stå upp för oss. Ironiskt nog hamnade jag sedan som vuxen i samma typ av parförhållanden med män. Precis som jag bar en sosynlig skylt ”hej, jag är skör, varsågod och kontrollera och förtryck mig. Jag vet knappt vad som är normalt i alla fall”! Nån som könner igen sig i detta?

    Men jag pallar inte mer att bära på ilskan och bitterheten, vill ”förlåta” så gott det går och försöker nu bygga upp en ny och annorlunda relation med honom. Han är den enda familj jag har kvar i livet.

    Inte lätt…………..

    Gilla

  11. Deercat Says:

    My!!!! tusen tack för dina inlägg…Kan än en gång bara säga att det är bara att jobba på…och jag vet EXAKT vad du snackar om….
    En stor hjälp för mig har faktiskt böckerna av tommy Hellsten varit…Alltså ”Flodhästen i vardagsrummet” och ”Flodhästen på arbetsplatsen”….Men det är klart…Det hjälper ju inte bara att läsa sig till allt…man måste ju leva och våga tro att man en dag kommer ur den där onda cirkeln av ”medberoende”. för det är precis så det funkar…Man blir medberoende i en familj med flodhäst/ar.
    De tär ok att maila mig kring dessa frågor…. deercats@hotmail.com
    Varm kram…
    Deercat

    Gilla

  12. MY Says:

    Hej igen, tror också att dessa upplevelser fått mig att flytta runt hela mitt liv, har bott i otaliga städer o länder, så även nu…….ändå får jag ingen ro, år snart 37 och längtar efter en egen normal familj, men möter oftast mönniskor som stämmer in på mitt gamla barndomsmönster. ändå har jag läst mkt, pratat mkt, mediterat och trott att jag kommit fram till en lösning…men tydligen icke. har också löst Flodhösten o Energitjuvar för några år sedan. jag är en intelligent och ödmjuk kvinna med optimism -trots allt- är så trött på att ”hamn fel” trots mina insikter. Vad gör jag för fel? Min nuvarande kille är också en energitjuv, kontrollfreak, kalla det vad som helst. Vill o måste ur detta, men svårt eftersom jag befinner mig i ett frömmande land och vi bor ihop….Varför? Jo, för att från början var det rosor o passion………….inget psyko då inte. Sen dog mamma o då blev jag helt förlamad. Visste att jag måste ”börja om” som så många gånger förr men HUR? Hela mitt liv har jag sökt harmoni o balans, men bara hittat kaos.

    Men jag ger inte upp! KRAM

    Gilla

  13. Deercat Says:

    My!! Än en gång….jag har lärt mig att för att läkas måste man börja med sig själv…Det är en lååång och svår väg att gå…men det handlar om att komma fram till (och vara stentuff med beslutet) att INGEN har rätten att göra en illa, jiddra, kontrollera eller på annat sätt behandla en respektlöst…
    Alltså tänker undertecknad så här när jag märker ovanstående från who ever…Nänä…det här går ju inte….Så mycket uppskattar och gillar jag mig själv att INGEN…INGEN får lov att trampa på mig….då är det kört…
    Det är svårt…jag vet men det är svårare att leva bredvid människor som tar för mycket plats och som stjäl ens välbefinnande…
    Varm och innerlig styrkekram
    Deercat

    Gilla

  14. m c h Says:

    vad händer om flodhästen i ens liv ser på en själv som en flodhäst som han måste sätta gränser mot? Allt är förvrängt.

    Gilla

    • Deercat Says:

      Tjaa, du, det gör de oftast därför de anser man ska uppfylla alla krav de har på tillvaron, oavsett om dessa krav överensstämmer med vad man själv vill. I värsta fall är man två flodhästar som dansar tango…Det kan ju vara riktigt besvärligt…
      🙂

      Gilla

  15. Charlotta Says:

    Boktips Orkidébarnet kloster förlag

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s