Gudomliga möten

Varje möte har en mening. Varje möte med en annan människa tror jag görs för att det finns en mening med det.

Som om någon kosmisk lag styr våra möten…. Som om en osynlig hand skickar fram en människa i mitt liv just när det behövs en förändring…Då när jag behöver lära mig något viktigt, något stort…..

Den andra människan behövs för att jag ska upptäcka det där nya….

När jag tänker tillbaka på möten jag gjort med människor som jag just då kanske inte förstod meningen med, så har de haft ett syfte…

Det var kanske bara var i avskedets stund som jag i sorg och förstämning trodde det var meningslöst ….

Speciellt om det gällde en kärleksrelation som jag inledningsvis trott på, och som jag då stod i spillrorna av…Då var det svårt att förstå VARFÖR?….Vi som älskade….Vi som trodde…Vi som ville så mycket….

Men jag ser och förstår efteråt…mötet var nödvändigt….

Inte bara för mig, utan också för den andra…..

Vi delade med oss av någonting inuti oss som den andra behövde för att växa som människa….för att få insikter….

Jag är inte speciellt nostalgisk eller sentimental…Nej!…Jag låter den där kosmiska lagen styra – med vem eller vilka möten som ska göras.

Idag VET jag…..Varje möte för med sig något…

Inledningsvis kan man bara inte överblicka VAD?

Det enda jag kan göra är att ödmjukt böja mig inför ”främlingen”. Tacka för det som han eller hon haft med sig….

Det kan verka som om dessa ”främlingar” är sända från himlen….Det kanske de är.

De kanske är där för att jag bett om hjälp med en svår uppgift, bett om vägledning och stöd…De är där för att hjälpa mig fysiskt, känslomässigt och andligt.

De kommer för att jag nu behöver dem för att kunna komma vidare i min utveckling…

Det har hänt att jag tvingats till avsked från någon som jag hoppats få följa med en bit till på vägen…Det har känts svårt att det man hade plötsligt ändras. Vilket kanske sker utan att jag gjort något fel.

Kanske har, och vid en opassande tidpunkt denna ”främling” sagt eller gjort något som gör att förhållandet tar slut.

Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig. Ibland provocerar de dig och tvingar dig fatta ett beslut.

Det är då det är viktigt att förstå….oavsett hur smärtsamt avskedet än blir….Behovet är mättat, mitt öde är fullbordat…deras arbete är utfört…

Och min bön till universum har blivit bönhörd….Det är dags att gå vidare…

Min starka tro på meningsfullhet har tröstat…..Det VAR menat så!

Allt ÄR i sin ordning!

Och sedan sagt till mig själv: Nu är det något annat som ska in i ditt liv…Lugn vännen!!!

Och så har jag vågat tassa vidare…Utan bitterhet…I tacksamhet…

Gång på gång har jag också upptäckt…När jag stängt dörren om ett av dessa möten, så öppnades en annan dörr till något helt annat…

Kaj Pollak har skrivit boken, Att växa genom möten…

Bara titeln ger mig svar nog… …Möten är till för att vi ska växa….

Inledningsvis tar han upp en spännande tanke…….

Tänk om det är så att inga möten mellan människor är tillfälliga?

Tänk om det är så att varje människa jag möter är utsänd!

Han, liksom jag, reagerar först med tvivel…..

Omöjligt! säger han…Vem i all världen kan hålla reda på alla dessa möten??

Men jag har provat tanken långt innan jag läste han bok….Smakat på orden….

Tänk om varje människa jag möter är menat så…..?

Tanken har satt varje möte och avsked i helt andra perspektiv….

Och med det har både möten och avsked fått en ny innebörd, jag har kunnat mötas och skiljas i fred …

Därmed inte sagt att jag inte känt stor sorg över att lämna…

Men jag har insett nödvändigheten i att gå – i att släppa taget…

I samma kapitel som Kaj Pollak tar upp tanken om att inga möten är tillfälligheter, avrundar han med två meningar som blivit sanningar för mig….

Jag kan och vill lära mig av andra människor…..

De är alla utsända för mig att öva på…..

Så hissnande! Nästan svindlande att tänka så!

Allting blir stort…så perfekt på något sätt…..Och…

Med storhet i hjärtat låter jag mig föras vidare till nästa möte……och nästa….och nästa….

Varje gång sprängs barriärer för vad jag själv trodde var möjligt….

Allt ÄR I SIN ORDNING….Allt är i sin kosmiska ordning

Och om varje möte jag gjort har gett mig stora lärdomar om mig själv…. DÅ spelar det ingen roll om de lett till smärtsamma avsked eller annat….Då spelar det ingen roll om mötet varit kort eller långt…Om mötet varit ett brev, ett leende eller en kram….Whatever!….

Jag har numera klokhet nog att tystna och lyssna….och finna mötets mening …

Och VET…När hjärtat sjunger och brister på samma gång och jag knäar inför ett möte med en människa ….då står jag inför en utsänd som ska hjälpa mig att växa stort…

Livet är så vist….Allt är i sin ordning….

Det är detta som gör att jag tror på änglar….

Men kanske….INTE i bemärkelsen att en ängel är något fladdrande väsen med vitduniga vingar som flaxar omkring oss (fast det låter vackert)

Njaa! Jag ser dem nog mer i form av ett möte med en ”främling”…ett brev…en bok…ett telefonsamtal……en röst i min vardag….

Varhelst vi lyssnar finns tecknen…

Kanske är det änglarnas osynliga händer som puffar oss fram mot nödvändiga möten

Och i vart och ett av dessa möten….får vi ett unikt tillfälle att växa som människa…

I förra veckan fick Deercat en lätt klapp av en ängels vingslag.

Ett vingslag som på ett alldeles självklart sätt puffade mig framåt för att fatta vissa beslut och sedan göra ett sedan länge efterlängtat möte.

OM ängelns vingslag och det mötet får du läsa om en annan dag…

*stillat sig inför livets mäktighet och möten har*

© Deercat

 

Annonser

3 svar to “Gudomliga möten”

  1. Märtagreta Says:

    Det är oftast i ”backspegeln” man ser dessa mötens hela bild.

    Det är nattskräck hon har, och ja, jag får min sömn störd femtioelva gånger per natt, (känns det som). Det går i perioder när det är värre, men aldrig riktigt bra. Nu ska jag sova i ett annat hus någon natt så hon får slita på pappa istället. Vi har nogsamma nattrutiner, släcker ner och varvar ner redan vid fem, samma sak varje kväll och hon somnar lätt och problemfritt, det är sen det sätter igång.

    Kram på dig!

    Gilla

  2. znogge Says:

    Visst är det spännande med alla personer som man möter i olika situationer. Den kvällen jag träffade Husse hade jag först inte tänkt att på på festen men ångrade mig i absolut sista minuten. Hur hade mitt liv sett ut om jag inte hade gått? En hisnande tanke…

    Gilla

  3. Deercat Says:

    Märtagreta! Mailar dig om min upplevelser kring nattskräck…!
    Om möten så….Det händer när jag gör kortare möten…eller annat att jag dirket förstår ”vinken”… som om jag väntat på den….Och i samma stund fattar jag också varför.Vid andra tillfällen är det MYCKET trögare…och det går en tid, sedan kommer signalerna, och så inser jag…ATTANS BANANER…Nu jädrans händer det grejer….! Oftast inte utan vånda och smärta, underliget nog blandad med glädje över att få svar på mina ”böner”.
    Znogge!!! Ja du, så kan det definitivs vara….att man kan se vilken tur man hade som gjorde si eller så….ABSOLUT! Och glädjas åt turen eller om det nu var en ängels vingslag som puffade dig framåt…. 😉
    Tack för kommentarerna….Ha en skön dag!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s