Till min sons ära

I dag för exakt arton år och några timmar sedan var år av längtan och månader av väntan över…..Den stora magen hade förvandlats till ett litet knyte som sov lugnt i ”plastbaljan” tillhörande landstinget….

Vår son, som så nyss skrikit sig ut ur tryggheten i livmodern, vilade tryggt bredvid sina djupt rörda föräldrar. Liksom sin omåttligt stolta storabrorsa, som bara satt och log mot vagnen och knappt fattade att han ÄNTLIGEN fått ett syskon…….

Vår yngsta son, så efterlängtad av oss alla…Och så vansinnigt välkommen till världen….

Pappan grät och log om vart annat….Ringde runt till släkt och vänner och med rörelse i rösten förkunnade han vårt underverks ankomst….

Och senare i rummet på förlossningen tändes det ljus och bjöds på kaffe och mackor.

Där vilade en änglik frid….

Och jag njöt av lättnaden – att allting varit så enkelt, att hans födelse klarades av på bara några timmar……Och ingenting blev som jag befarat, utifrån första förlossningen tio år tidigare, som varit långt mer komplicerad för både sonen och mig…

Visserligen var storebrorsan bekymrad över att nyfödda lillbrorsans ena öra låg ihopvikt och såg aningen underligt ut….

Det vecklar ut sig med tiden….sa lugnande röster. Och inte störde det vår självsfrid så värst….Vi tyckte bara att han var så himla fin – trots sitt rynkiga och rödmosiga ansikte….

Och örat..tjaaa…efter några dagar var det som det skulle…

Totte!….Totte ska han heta…för han såg just ut som en Totte…

Fast prästen som fick vårt namnförslag per telefon skrattade rått åt det. Så då blev det ett annat som mer stämde överens med normer och regler för namn på den tiden…

Han kallar sig Totte än i dag….Trots att vi många gånger frågat om han vill kallas sitt riktiga namn…Men då avfärdar han oss med att Totte är hans namn, punkt slut…!

Alla röster och farhågor om att tio års skillnad mellan två syskon inte kan ge samma syskonkänsla kom också helt på avvägar…

Det kan nog inte rymmas mer kärlek och respekt mellan två söner än vad det gör mellan mina pojkar….

Och banden har bara förstärkts mellan dem med tiden, och när det skett stora förändringar i allas våra liv….

Nu kan jag se ytterligare en son som växt upp till en stabil, kärleksfull och omtänksam nyvuxen….Och som liksom sin brorsa klarat sig mer än helskinnad genom skilsmässor, uppbrott, sorger och tuffa svårigheter…

Kanske gick det bra för att de trots allt mottigt haft varandra och att kärleken mellan dem varit genuin…

I dag fyller vår Totte 18 år….Vuxenlivet kallar mer än någonsin…..och den snart trettioåriga roll jag haft som mamma på heltid håller på att avslutas….

Och även han ska resa vidare ut i vuxenlivet…

I dag var det troligen sista gången jag tassade upp barfota…ordnade med en födelsedagsbricka med räkmacka, ljus och present….

Det kändes mysigt och vemodigt på samma gång….!

Min stora lilla fina son….ska snart följa efter sin storabrorsa ut i världen…Och då vinka hejdå till sin mamma….Som känner att hon inte gjort allting bra…Inte heller perfekt….Men alltid så gott hon kunnat just då…!

Och han ska nu satsa på körkort…och studier….Kanske med tiden bosätta sig på andra ställen….Och definitivt anser han att barndomen avslutas idag……..

I dag firar vi dagen helt enligt sonens önskemål….Med favoritmaten, fläskfilé i gorgonzolasås, hasselbackspotatis….och till efterrätt en kladdkaka…..Så har det alltid varit…den som fyller år bestämmer menyn….och vi andra protesterar sällan när just denna rätt väljs….*L*

Och på fredag kommer ynglingen prova på en av förmånerna med att bli arton….och gå till Harrys pub med gänget….och där helt lagligt köpa sig en öl…..och njuta av den med alla sinnen…..

DET är honom väl unnat…..Lika troligt är att då har hjärtevännen och jag lämnat After Worken…Alltså när han anländer till kvällens ungdomsdisco. Men väl hemma ska jag med stolthet höja en skål till min sons ära….och att han nu har rätten att stå på egna ben…och har fyllt 18 år….

Totte

*stoltaste och blödigaste morsan i dag är*

© Deercat

 

Annonser

6 svar to “Till min sons ära”

  1. Anders Says:

    Ack ja, di barna di barna…
    Stiligt och rörande skrivet, Suss!

    Kindpusskram
    Anders

    Gilla

  2. Deercat Says:

    Ja, di barna..di barna…Tack Anders!

    Gilla

  3. Lasse Says:

    Grattis Totte

    Nu är det helt i sin ordning att ta sig en öl…

    Gilla

  4. h-lady Says:

    Min lilla har också precis fyllt 18. Nu är hon stor, ”vuxen” och kan allt…. *ler* Men mamma får nog finnas i bakgrunden några år till! ”Cyber-blommor” till dig som gjorde jobbet för 18 år sedan….

    Gilla

  5. Märtagreta Says:

    Har ju själv tre söner, 20, 21 och 23, och det är underbart att luta sig tillbaka och se dessa människor. Jag har inte heller alltid gjort rätt, men precis som du känner jag att jag alltid gjort mitt bästa, för den stunden.
    Mina grabbar har kommit mig ännu närmare sedan lilla syster kom till världen, och har förändrat dem, till det bättre. De har blivit mjukare, och mera ödmjuka, inför livet.
    Apropå min hälsa, det är lika illa på tandläkarfronten på ön som på läkarfronten, jag känner helt enkelt inte att jag vet var jag ska börja! Med vår tandläkare har jag diskuterat problemet, och han log, så där överlägset, mot mig och sa att sju lagningar, (som jag minns att jag har) var ingen fara alls… Nä, liite gift i kroppen ska väl en bonnkälling klara, ungefär. Sen oroar jag mig för den ekonomiska biten, det måste bli jättedyrt att sanera munnen? Hade jag pengarna och bara behövde omprioritera, så gjorde jag naturligtvis det, men i grunden finns inga pengar, efter många års sjukdom och få års upphämtning. Tips mottages, för jag tror också att mycket av min värk ligger i ”giftet”.
    Kram M

    Gilla

  6. Deercat Says:

    Märtagreta! Apropå tandläkare som är motsträviga….Ja..det är synd om dom!…Deras kår inklusive tandsköterskorna är överrepresenterade när det gäller diagnoser som ms, fibro, utbrändhetssymtom osv…osv….Vad kan det bero på? *ler ironiskt*
    Men det finns också många i deras kår som VET hur läget är…men som inte får outa därför socialstyrelsen jagar dem i så fall med blåslampa….
    Att sanera svenska folket.(74 % har amalgam i truten) skulle kosta mer än hela JAS-projektet….Svenska folket skulle stämma skiten ur staten om man yppade sanningen…Kan man bli annat än konspiratoriskt inställd?
    Jag skäms över det jag vet…och kan om det här…Men kan inte annat än rädda mig själv och berätta vad jag kan…Och en dag kommer en bekräftelse på allt det här…Inte så länge jag lever…eller du eller andra andra som lider i tysthet….Men våra barn kanske får veta att det lidande deras föräldrar genomgick, och duperades till att tro var annat än den förgiftning det verkligen är, och då tänka på oss i vår himmel och säga…F*N Ni hade rätt…!
    Men jag ska då komma tillbaka och spöka för alla dem som hånflinar åt patienter och lider…DET ska jag…*fnissar*
    Kram på dig….

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s