SJUKT skamligt

Vi möttes i väntrummet på röntgenmottagningen. Han, en äldre man, satt i en rullstol med en stor bag bredvid sig.

Det var ett stort väntrum med de sedvanliga institutionsmöblerna, och en teve upphängd på väggen. Inget otrevligt rum! Inte trevligt heller!

Jag tittade på mannen, sa hej och satte mig en liten bit ifrån.

På teven sändes vanliga morgonprogram, vid tillfället var det fyrans barnprogram som skulle roa oss besökare denna tidiga morgon.

Jag letade efter något att läsa men hittade bara Femina och andra glansigt, intetsägande tidskrifter. Satte mig i stället tillrätta igen för att i tystnad vänta på min tur för magnetröntgen.

En tragisk sladd ringlade över golvet till den gamle mannens knä…Det var den enda kontakt han hade ifall han ville larma personalen…i fall något skulle ske…..!

Inte ifall han ville prata om vad han hade för tankar. Sånt har man inte tid med….

Men om han skulle trilla ner och dö, då kanske han kunde drista sig till att väcka uppmärksamhet….

Uppmärksamhet från alla dem som fanns bortanför rummet, skramlandes i sina rostfria miljöer. Eller från alla tysta skuggor av vita rockar, som då och då svichade förbi utmed väggarna…

Jag undrar när en ensamhet känns som störst? När man verkligen är helt ensam, eller när man befinner sig i ett sammanhang där ingen tar notis om en?

Jag kände att mannen sökte kontakt genom att då och då snegla på mig. Jag log mot honom och då sa han något som jag inte hörde.

Därför reste jag mig och flyttade över till stolen bredvid hans…Och så var vi igång i ett samtal om allt möjligt.

Som att han suttit mer än en timme i väntrummet ensam, för sjukhusresor måste samordnas och man får haka på om det sen är aldrig så många timmar före man ska vara på plats…..

Till livets svårigheter när man blir sjuk, inte orkar det man kunnat tidigare…Om oron för vad som sker när man inte kan så mycket längre….Men framför allt om hur det ska bli nu när han också blivit sjuk och hustrun fått flytta in på ett vårdhem.

Han hade vårdat sin rullstolsbundna fru i många år men orkade inte längre. Höften gjorde för ont och nu skulle han få en ny höftled.

Han var en gammal man som inte ville klaga…som inte ville vara till besvär, men han blev över sig glad att jag tog mig tid att prata bort en stund med honom.

Medan vi småpratade om hans oro för tiden efter operationen, som beräknades till tre månader som konvalescent, förstod jag att han inte visste hur det skulle bli med honom och frugan i framtiden….och det var nog den tuffaste biten i alltihopa…..

Precis då kom nyhetsinslaget på teven om att 89-åriga Manfred Andersson i Gislaved ÄNTLIGEN har fått rätten på sin sida, i det att han ville leva sina sista år med sin fru som bor på ett äldreboende…

Jag vet inte vad mannen jag satt bredvid tänkte om hela grejen…Men en sak visste både han och jag…Han kunde inte med säkerhet ta för givet att våra kommuntjänstemän har hjärta nog att besluta något SÅ SJÄLVKLART – att gamla par ska få dela sin sista tid ihop om de vill det….

Det kändes skamligt att sitta bredvid en man, som levt och arbetat ett helt liv med välfärd för ögonen, och nu skulle tvivla på att han fick avsluta sina dagar med en så enkel önskan.

Det kändes sjukt skamligt och frustrerande att veta att han på ålderns höst, i vårt högeffektiva Sverige, inte kan få garanterat tillgodosett enkla behov som vårdas tillsammans med sin livskamrat…SJUKT SKAMLIGT!!!! Och HÖR SEN!!!!

Jag skäms över att vårt samhälle i all jakt på pengar glömmer etiken och hederlig människokärlek….Eller glömmer att det vi ofta värdesätter eller drömmer om som unga plötsligt inte har samma värde när vi blir gamla…

Ideal och en hedersak för våra äldre generationer har varit att hålla ihop tills döden skiljer dem åt, och för dem som lyckats och fortfarande värnar om varandra, är det så skämmigt att veta att en kommuntjänsteman kan bräcka itu alltihopa. Och det utan att blinka, bara för att människor blivit gamla och inte har förmågan att slås för sig….

FY FAAAAN! och….Fyyyyyy på oss alla som bara låter omänskliga ting pågå för våra gamla….Och heders åt alla journalister som jagar politiker och styrande tjänstemän med blåslampa, när de inte infriar parboendegarantin och annat som faktiskt har bestämts så snyggt, men som ändå inte genomförs av ekonomiska skäl…

Kiss my as!!!….Och pyttsan för ekonomiska skäl!!! *grymtar*

Man tjänar fett på de äldres pengar, för de får ju faktiskt betala för sig…..På många ställen betalar man till och med skyhögt för både boende och mat, och kan inte ens välja en maträtt man gillar….utan får hålla till godo med det som köket bestämt…

Fy sjutton…och fan, fan, fan!…Att det får bli så ovärdigt att bli gammal….

Några av mina tankar går till den gamla mannen på sjukhuset, som jag hoppas av hela mitt hjärta inte behöver oroa sig för en skilsmässa från sin livskamrat, när han vaknar upp ur narkosen i dag….

Och övriga tankar till Manfred Andersson i Gislaved som fick rätt mot sin hemkommun, Gislaved för att de med ett stenhjärta i somras beslutat att skilja honom och hans hustru åt de sista åren av deras liv…

TACK OCH LOV för att den gamle mannen fick rätt i länsrätten…Och hans gråt är min, när han storgråtande fick veta att han visst ska få leva sina sista dagar tillsammans med hustrun på Mariagården….

Så heders åt alla gamla ”gubbar” och ”kärringar” som törs stå på sig och hålla på sin rätt, sina ideal och rättigheter…STÅ PÅ ER! ANNARS GÖR ANDRA DET!

Och en fet blåtira och fy på alla kommuner som idag sitter och beslutar i liknande ärenden….

FY SKÄMS PÅ ER OM NI SKILJER GAMMALT HEDERLIGT FOLK ÅT!!!

Ilsket bi

*ilsken som ett bi men håller hårt på god etik och människokärlek gör*

© Deercat

Annonser

Etiketter: , , , ,

5 svar to “SJUKT skamligt”

  1. elvelin Says:

    Fan du slår huvudet på spiken igen, hur i (sensur) lyckas du få mig att rysa enda in i benmärgen när du skriver? tänk om man kunde skriva så bra, en annan drar ju ner lite på papper och är glad om man själv tycker att det är någorlunda och hoppas på att någon vänlig själ ska läsa det och nicka vänligt när de läser.
    tala om för mig hur du lyckas!!! hehehe berätta din hemlighet hur du gör!
    nej nu till sak. håller med dig helt och hållet fan det är ju ta mig (sensur) sjukt att människor inte får leva tillsammans till döden skiljer dem åt.

    Gilla

  2. X-son Says:

    Ja…det är hur SJUKT som helst! Grrr!

    Gilla

  3. Anders Says:

    Fin och rörande stark berättelse om en
    tragedi som inte borde finnas. Skit åxå
    att rediga Moder Svea inte kan se längre
    än till snöd vinning och prestige!
    Fast…vad finns det för vinst i olyckliga människor tro…?

    Gilla

  4. diana Says:

    Jisses, vad bra du skriver och så sant.

    Gilla

  5. Hanna Says:

    Det är bara inte klokt vad pengar får motivera. Omänskligt är ett ord som inte täcker.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s