Det gick visst inge bra, det där!!!

 

 

Ljus i mörkret

 

Det där med att leta kantareller i går var inte alls någon god idé!

Inom en timme var jag sjöblöt i skorna (impregnerade), hade ett kilo barr som letat sig innanför tröjan och skavde på ryggen, plus att det rann äcklig smörja från håret…

Jaaaajaa!….Jag hade avstått morgonduschen eftersom jag visste från tidigare års erfarenheter – att leta svamp kan bli en svettig omgång. Därför var alltså gårdagens frisyrgelé kvar i stråna…

Jag hade visserligen räknat med regn och därför satt på mig superpraktiska regnstället….med tesen – det finns inget dåligt väder….bara dåliga kläder!

Och inte vill man väl lyssna på dom som med katastrofögon kollar på en, när man ger sig i väg i ur och skur,…och säger…VA, ska du ut IDAG????….Det regnar ju!

Det gick visst inget bra för mig i skogen i går… 😦

Kanske finns förklaringen till den tomma svampkorgen i att jag inte hittade mitt vanliga svampställe? Ett säkert ställe där jag har skördat massor av svamp tidigare…

NU är svampstället borta…Puts väck!!! Raderat från jordens yta???

Och …..Alla tappra försök att hitta ”rätta” skogsvägen har varit resultatlösa!

Då ska ni veta att jag letat TVÅ GÅNGER inom en veckas tid….

Samma antal gånger har jag kört på lååååååånga landsvägen fram….Svängt in på den ena mer lockande skogsstigen efter den andra…Svettats och våndats när jag bumpat fram på knöliga vägar…Inbillat mig att HÄR KÄNNER JAG IGEN skogen, ändrat mig, och vänt bilen på mikroskopiskt små grusplättar…..

Och därmed blivit än mer säker på att förståndet och minnet har gått i ide….

Men igår såg det i alla fall lite rätt-rätt ut på ett ställe….. Adrenalinkicken kom direkt….Ni vet – blodet rusar, näsborrarna vibbrerar och skärper luktsinnet, liksom att den inre kompassen ställer sig på autopilot, för att guida till havet av gula kantareller!

Men något stämde ändå INTE riktigt?

Vad gjorde jag då?….JO!!! Jag retuscherade omgivningen lite och vips så BLEV det MITT gamla ställe!

Jag övertygade mig själv så mycket, att jag exempelvis förbisåg att det inte fanns någon sjö i närheten, vilket det förstås gjorde förra året!

Men skam den som ger sig sååå lätt! Och med näsan tätt tryckt i backen nosade jag vidare i mossan….

Då kom duschen från ovan! Med hårda massagestrålen på!

När jag var genomvåt i håret, och klibbiga droppar rann in ögonen och utmed kinderna, började jag få dimmsyn!

Min super-duper-out-of-bed-hårfixare, som vanligtvis ser till att håret får looken: kammad-med-en-handgranat, löstes upp. Kvar blev i stället ett översvämningsområde och en klistergoja som rann ner i ansiktet……

Det var med dimmiga ögonen jag gav upp, tog mig ut från skogen och HEMÅT.

MEN!!! Hamnade i fel riktning och landade i ett vattenfyllt dike!

Med BÅDA FÖTTERNA!

Jag hade INTE räknat med att duscha i skogen! Och långt mindre hade jag tänkt mig ett fotbad med tallbarrsdoft….och det med SKORNA PÅ!….

Möjligen hade jag kunnat tänka mig kompensera eländet om en viss Herr Kantarell hade uppenbarat sig! Och helst som en stor klonad armé!

Sipprande och skvimpande ljud kom från impregnerade skor, när jag vadade tillbaka till bilen… Och med ett fett HÅHÅJAJA….kom insikten…..OM jag vill slippa fotsvamp, förkylningar och andra mer eller mindre otrevliga bravader så…..

Ska jag nog lyssna på dom som låter sig hindras av dåligt väder…Och i alla fall stanna kvar inomhus när naturen ska massageduscha……

Kanske kan jag också vänta in en solig dag och på turen att jag hittar tillbaka till MITT SVAMPSTÄLLE!

*skrubbar ryggen med tallbarrstvål i stället gör*

© Deercat

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s