Det är inte klokt så mycket det hinner hända på en enda vecka…..Förra måndagen vid den här tiden(detta skrivs runt 11-tiden) satt hjärtemannen och jag på en flight hem från Larnaca på Cypern. Då hade vi varit uppe sedan klockan tre på morgonen och hade cirka tolv timmar framför oss innan vi skulle kunna slänga oss i sängen för natten…….
Några dagar efter hemkomsten blev det möte med konsulten som skulle granska företagsplaner och utöver det fanns det ett visst återställande av vardagslivet som jag hastigt smitit ifrån en vecka…. Och så slutligen den kraftiga förkylningen som satte P för att berätta sista delen av de utlovade semesterminnerna….
Men gott folk…som en måndagsgåva och firande av att jag kom hem välbehållen, och att förkylningen sakta släpper sitt grepp alltmer så kommer dagens inlägg handla om veckan på Cypern…
Den blev precis så underbar och paradisisk som man kunde önska sig av en kärlekssemester med någon man gillar skarpt..Och ovanstående bild, som är från en utflykt upp till Troodosbergen, där träd av alla de slag stod i full blomning, kanske ger en vitaminkick och en föraning att även vi snart kommer att få en vår……Fast just idag kan man bara sucka lite tröstlöst när blicken faller bortanför datorn och jag ser att snön vräker ner utanför mitt fönster..
Nåja…vi får fortsätta att gotta oss i reseminnen som kan värma en stund….
Vi blev glatt överraskade över det varma vädret som slog emot oss redan på flygplatsen, trots att klockan var åtta på kvällen….Ingen av oss hade väl trott på några riktiga soldagar eller att vi skulle kunna klä av våra vintertrötta och bleka kroppar för att slänga ut dem på solsängar….
Men så blev det flera av dagarna…och jag skänkte en tacksamhetens tanke till att jag för säkerhets skull inhandlat en bikini strax före avresan….och att jag tål solen…
Vårt lägenhetshotell var ganska exakt som utlovats…Ett fyrstjärnigt ställe med tre pooler och lugnt läge….fast ändå centralt och intill havet…Och där vi varje morgon kunde dricka morgonkaffet på balkongen och lyssna på fågelkvitter….Fast inget dopp i poolen blev det…
Irsch och fy så kallt det var….Är man självutnämnd badkruka så är man 
Det var inte så enkelt att hitta genuina grekiska restauranger i Ayia Napa…..Men bästa käket och rätta miljön fann vi i alla fall på Tony´s. Och om jag inte minns fel så åt vi där flest gånger….
Värsta turistsäsongen var inte igång ännu och rätt många av stans butiker, klubbar och annat som annars sprudlar av liv under sommarrusningen till ön var stängt….Men vi hittade det vi behövde…och lugn och ro att vara med varandra….Det var ju målsättningen…
Och precis som vårt syfte var med resan så hittade vi tiden för roliga stunder, förtroliga stunder…innerliga stunder och stunder när kärleken återigen fick en självklar plats i våra liv….
Vi båda är stormförtjusta i Grekland..Alltså hade vi valt den bästa miljön för vår “relation och rekreationsskonferens”
Vad jag kände till om Ayia Napa innan var att det var röj och festmålet nummer ett för våra ungdomar…Vilket också inkluderar min yngsta som festade runt i Ayia förra sommaren och ska iväg i år igen….Han såg något misstänksam ut när vi meddelade vårt resmål….och blev än mer snopen när jag per telefon lugnade honom…Här är mest pensionärer, jag tror vi är yngst på plats… 
Här infann sig lusten att bara betrakta livet, det liv som surrande bin i blommande körsbärsträd åstadkom….Här lät vi lusten till det enkla mättas….En kopp kaffe…en öl….ett bi som kommit ifrån sin uppgift och undersökte om det fanns godsaker på vårt bord…..
Några barn kom förbi, hälsade och log lite blygt mot “främlingarna”…..Liksom de förbipasserande krokiga gubbarna och tanterna gjorde, när de var på väg till byns affär, och nickade med tannalösa flin….
En broschyr som vi fick av caféägaren informerade oss om att här i byn kunde vi stanna till mycket låg kostnad, och om man hade tur kunde man höra näktergalen sjunga….
Någon sådan tur hade vi inte…..Men vi hade ju lyckan i att bara få sitta där och njuta det enkla livet…Och….Upptäcka en annan fågelart som ingen av oss kände igen eller sett maken till….
Det var ett alldeles sanslöst vackert fågelpar som med skyndsamma knallblåa vingslag byggde årets bo….Och på sitt märkliga bråttomsätt hälsade de oss välkomna att betrakta sina förehavanden…
Man blir vördnadsfull inför det lilla när man tar det lugnt….Man blir generös och bjuder andra små kärleksbyggare på goda tankar och leenden.
Saliga var vi över att få vara där…Över det enkla…och få dela det med vem som kom i vår väg…Fåglar, barn, gubbar….och gummor. Saliga var vi över att enkelheten var så nära i det ögonblicket…Ett ögonblick som blev vårt mest framstående resminne…En salig stund, en stilla stund av lycka….
*avslutar resminnen från Cypern gör*
©Deercat
Senaste kommentarer