Nu är det väl ändå dags att kavla upp ärmarna och se till att det blir lite ordning på torpet. Eller rättare sagt, ordning på bloggen.
För jag vågar bara inte räkna efter hur länge den stått tom och öde. Länge är det.
Och det vet ju alla att det hinner hända mycket på bara en dag, ännu mera på en månad och hur jag ska komma ifatt med alla livshändelser som varit senaste åren, tja det vet jag inte. Nåja….
Har börjat med att förnya både bild och webbläsare. Den sistnämnda var föråldrad, enligt WordPress.
Ska nu bara ta några små brottstycken ur mitt liv som jag hade velat berätta om…
Jag började jobba igen som skribent i början av 2010…Full tid och full fart….Det som webbredaktör. Ett jobb som tog dygnet alla timmar. Många intervjuer och bilder har gjorts.
Jag har också slutat samma jobb efter mycket gnissel från kroppen och inre röster som bara skrek, STOP – STOP – STOP för bövelen…
Men det var lärorikt. Fullständigt förkastligt för hälsan, men som sagt lärorikt.
Jag har också varit i Grekland igen. 14 dagar på Samos, ön som är min favorit.
Men störst av allt är att jag blev farmor i april i år. En händelse som förenat en familj till att bli en riktigt stoooor familj. Så blir det när två blir tre och två sidor av släkterna nu förs ihop…..
För alla vill vi ju så gärna enas om att vår familj nu har den finaste och vackraste nästa generation. Och han är vacker den lilla prinsen som i dagarna blir 8 månader.
Och faktum är att vi vuxna som finns runt omkring vår lilla pärla också blir vackrare i vårt sätt att förhålla oss till varandra. Det märktes bara på barndopet i augusti, där alla som är viktiga i vår familj kom. Och det vackraste av allt var att prästen döpte den lilla prinsen vid stranden till det hus som äldsta sonen med sambo själva byggt med mycket slit, svett och jävlar anamma.
Fast så är det också ett mycket vackert hus som lilla familjen troligen flyttar in i nu innan jul. Och har vi tur kommer hela tjocka släkten att fira jul där…
Skriv mer om sanering! Det är en uppmaning jag fått många gånger via mail och nu också i en kommentar jag nyss godkänt.
Jag ska fundera ut ett inlägg för det är ju alldeles uppenbart att många, många söker fortfarande en väg för att få ut tungmetallerna ur sin mun. Det inlägget ska då innehålla en del spännande saker som jag fick höra när jag var på Samos och där träffade en av världens bästa sanerare. Vi träffades flera gånger under mina semesterveckor, och hon har i år varit aktiv för att ta väck tungmetaller ur munnen i 30 år.
30 år är lång tid. Det har gett henne massor av erfarenheter. Många sorgliga minnen från fall där man varit så sjuk att man knappt tagit sig till tandläkarstolen. Meeen lika många, kanske fler har lämnat hennes praktik och kunnat bygga sig ett nytt liv…Ett betydligt friskare liv.
Tja, vad har mer hänt? Jo min yngsta åkte jorden runt i ett halvt år. Han kom hem och flyttade hemifrån.
Ja ni hör ju själva…Det kommer inte att finnas brist på underlag för nya inlägg….
Så nu finns inga ursäkter, bloggen måste igång..och ärligt…det är jätteroligt att komma tillbaka…
*funderar redan på nästa inlägg gör*
Deercat
