Outhärdlig längtan tillbaka till paradiset…

God middag käraste bloggläsare!

Deercaten har än en gång återvänt till staden efter ytterligare några veckors vistelse i sitt lilla paradis på jorden…Det som finns därute vid Rymmen… 

Yngsta sonen skulle på festival under den gångna helgen, och därmed stod våra fyrbenta vänner utan skötsel och sällskap. Så det var liksom lika bra att i förtid avbryta den lugna rytmen och en i-ett-med-naturen-känsla. Men det var med tröstetanken om att få återvända så snart flera veckors tvätt och annat fixande var avklarat här hemma…

 Varför får inte katterna följa med till paradiset då, kanske vän av kattordning undrar? Därför att….vännerna som äger stugan varit tvungna att förbjuda pälsdjur på platsen…Mannen där är helt enkelt hyperallergisk mot kattpäls.

En gång för flera år sedan levde vi i samma bonnahus på landet. De båda vännerna hyrde lägenheten uppepå och mina söner och jag levde nerepå. Den gemensamma tvättstugan låg i anslutning till vår lägenhet. Då och då hände det att C var nere och skulle fixa tvätten. Vi som kanske nyss haft den lämnade alltid spår efter oss i form av envisa katthår som aldrig riktigt gick att städa bort. Varje gång C varit i tvättstugan hörde vi honom nysa sig genom trapphuset och hela vägen tillbaka till deras bo.

Så det handlar alltså om hänsyn och omtanke. Jag borstar och rensar alla mina kläder INNAN jag packar inför vistelserna i deras hus. Och tills jag hittar ett eget krypin kring Rymmen, Lången eller däromkring, så får katterna helt enkelt stanna kvar i stan. Och så klart blänga lite surt när matte återvänder och försöker av hänsyn dölja glädjen kring allt hon gjort och varit med om….

Det är en härlig känsla att leva i ett med naturen….Det är på det hela taget ganska befriande att slippa internet, teve och alla andra moderna ting. Det känns som om tiden räcker till allt och lite till….

Vad har jag då gjort under veckorna därute….?

ALLT….jag har gjort precis allt man kan önska sig av en tid i paradiset…

 

Skrivit, redigerat texter, funderat massor och kommit fram till många goda ting kring mitt liv, målat fönster och husväggar….slipat möbler…..bakat min speciella fillimpa…..fiskat…plockat bär…både krusbär, svarta och röda vinbär…och hallon…

Och så förståss…fotograferat…..Bland annat röda näckrosor och fjärilar som det finns gott om när det är mycket ängsmark att njuta av…

 

Jag har filosoferat….sett rovfåglar flyga tätt över taket….Sett räven…..Stekt gös och abborre…..Hämtat ved och eldat i spisarna en kväll när det var svinkallt och det faktiskt fallit hagel under eftermiddagen och temperaturen sjönk dramatiskt ned mot ynka sex plusgrader under senkvällen….

Jag har ändå hunnit att bli brun som en pepparkaka efter att ha stått i solen och exempelvis kittat fönster…….Och ännu oftare har jag suttit på verandan, smuttat på min kaffelatte, kanske löst ett korsord eller bara varit stilla med mig själv.

Och ärligt…jag har gillat ensamheten…och uppskattat stillheten. Men framför allt så har jag älskat tystnaden…och att vara så där i ett med alltet…

Visste ni förresten att när man liksom återvänder till naturen med kropp och själ kan man också finna att ens urinstinkter återkommer?

Som att veta att något kommer att hända eller förändras när all fågelsång tystnar….

 

Jodå….Det slog inte fel en enda gång…..När alla fågelaktiviteter tystnade så kom antingen regnet eller åskan….

Rutiner hittade jag också mitt i allt…..Den mest påtagliga inträffade nästan varje dag klockan 13.00. Då bänkade jag mig framför en gammal radio och lyssnade på dagens sommarpratare.

Och OM jag av någon anledning missade programmet vid den tiden så blev det till att gäspande hålla sig vaken i kvällningen för att lyssna på reprisen kring 22-tiden

När jag anlände tillbaka till staden i fredags var det med naturens gåvor i famnen….

 

 

Men det var också till två fyrbenta varelser som tog emot med glädje och svansar som slingrade sig kring benen. Det blev våldsgos, ännu mera våldsgos och med heliga löften om att en dag….en dag ska ni båda med på bravaderna till gräset, naturen och allt det goda man finner där…

Och med en blick på min pelargonbänk blev jag ännu mera övertygad om att det i min lägenhet finns alltför många som längtar efter den dagen….

 

*suktar och längtar sig tillbaka gör*

©Deercat

Etiketter fågelliv, landet, naturen, röda näckrosor, Sommar