I dag ska alla ni som söker finna!!!
Tro nu inte kära läsare att jag plötsligt drabbats av hybris, och utger mig för att vara en kvinnlig Jesus! Näänää!….Dagens inlägg ska inte alls handla om sökandet efter evigt liv, kärlek eller någon sorts gudomlig och oändlig frid….
Och att Deercat, som bara är en liten skit i universum, skulle kunna gå på vatten eller trolla med knäna för i och för sig behjärtansvärda ting, är att se som HELT uteslutet…såååå…! Glöm det!
- Prova att gå på vatten om ni kan!
Nej, i stället vill jag återkomma till alla de som dagligen söker efter kunskap om amalgam, kvicksilver, sanering, tungmetaller med mera…Därför att varje gång när jag kollar bakom kulisserna till min blogg kan jag se vilka sökord som fört folk hit….
Sökorden ”amalgam”, tungmetaller, ”amalgamsanering”, ”symtom på amalgamförgiftning” leder sökordsracet, om man nu kan uttrycka sig så?….Det är bara formuleringarna som varierar…Därför känns det helt rätt att ge alla er som just söker förklaringar till ert mående lite mer feedback….Och kanske bekräftelse på att ni INTE är skvatt galna!
På något underligt sätt har jag alltid vetat att det inte alls är sunt med amalgam. Båda mina pojkars tandläkarbesök har genom åren kantats av en morsa som med hökblick övervakade så inga amalgamplomber sattes in i deras munnar. Ibland till en något irriterad tandläkares miner om att jag måste vara en fullständigt skruvad mamma. I dag vet jag, att jag trots det, gick på en av värdshistoriens största bluffar…Miljökatastrofernas miljökatastrof…
Bluffen och katastroftankarna om att det skulle vara vettigt att ha kvicksilver några få centimeter från hjärnan -vårt mest sårbara organ…!
En artikeln som varmt rekommenderas är Sveriges största miljöskandal. Den är lång, mycket lång…Men den säger ALLT! Så passa på att ta en kopp kaffe till läsningen om du också vill läsa klart inlägget här…!
Har man varit fiskare nästan hela sitt liv så finns misstankarna i bakhuvudet….Fritidsfiskare, om de har en enda gnutta sunt förnuft, äter inte fisk från kvicksilverdrabbade sjöar. Fast det behöver man säkert inte vara fritidsfiskare för att köpa rådet om att låta bli….
Det räcker att använda bara lite sunt tänkande när det gäller kvicksilver….OM våra djur drabbas så drabbas även vi människor…Och i den långa näringskedjan ingår vi alla…bara i fall ni glömt biologilektionerna i skolan?
För att reda ut några begrepp på området innan vi går vidare…..Kvicksilver är en tungmetall…En av de farligaste vi har i världen….Amalgam är en dental produkt som våra tandläkare, mot bättre vetande, i decenier stoppat i våra munnar och lagat tänder med….Allt med socialstyrelsens goda minne….Amalgam i tänderna innehåller mellan 50 – 70% kvicksilver….Av kvicksilver blir kroppen ordentligt sjuk…Oavsett om man är fågel, fisk eller mitt emellan…!
Från myndighetshåll har man hårdnackat vägrat diskutera att människor blir sjuka av amalgam….KVICKSILVER alltså!…Eller för all del, även guld och andra metaller ska INTE placeras i kroppen….De som redan blivit sjuka har hamnat i marginalen som växer sig allt större…Men de finns knappt, enligt Socialstyrelsen…
Däremot går det bra att diskutera batteriers icke vara i naturen, eller annat som är fyllt av kvicksilver. Att var och en av oss som gått runt med käften fullt av kvicksilver är vandrande miljökatastrofer är svårare….Skumt som bara den eller huuuur?
Jag är femtiotallist….Alltså tillhör jag en av generationerna som är hårt drabbad av tandläkarnas okritiska iver att fylla mig med världens farligaste gift…
I begynnelsen av mina första tandläkarebesök var man så ivrig att laga tänderna med amalgam att man till och med borrade ”sönder” tänder som egentligen inte var trasiga….BARA som en ”säkerhetsåtgärd”, och för att man dels tyckte att det var lika bra att förebygga så att det inte blev några hål. Och dels för att det fanns en tid när våra tandläkare fick betalt för varje lagning man gjorde….Kan ju vem som helst räkna vad som då händer – girigheten är en av de dödssynder som mänskligheten ständigt får brottas med, så också våra tandläkare…
Som femtiotallist tillhör jag då också den generationen som redan vid mitt första tandläkarbesök fick insatt åtta amalgamplomber….Då var jag kring åtta år ung…Och inte bara det….med nickande och menande blickar rynkade tandläkaren på pannan och hävdade att jag hade grymt dåliga tänder…och var tvungen att sluta äta godis…och slarva med tänderna…Öhhh….
Jag skämdes som en hund…och den där läbbiga känslan av att vara en slarvmaja förföljde mig långt upp i åren….Jag borstade tänderna som en galning för att få bort den ”smutsiga” stämpeln man satt på mig i tidiga år…
I dag vet jag bättre….Det var ”girigheten” som satte in de där åtta feta amalgamfyllningar…..Det var också girigheten som senare fortsatte fylla munnen med ännu mera amalgam genom åren….För girigheten har som bekant många ansikten….
Genom åren började det komma rapporter till Socialstyrelsen om människor som började uppvisa symtom på tungmetallförgiftning…Vem minns inte Gunnar Wiklund, som fick vemodiga hjärtat att nynna med i låten, Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad…….Bakom kulisserna led han alla helvetes kval med svår huvudvärk, dubbelseende och minnesförluster….Typiska symtom på att amalgamförgiftning spökar i kroppen……Första tecknen kan vara metallsmak i munnen, hjärtklappning, frossa, svettningar, huvudvärk och en omtöcknande känsla. Symtom som inte alls är ovanligt att de uppstår i samband med arbete vid datorn.
Oral Galvanism blev alltså ett begrepp med Gunnar Wiklund och han var en av initiativtagarna till Tandvårdsskadeförbundet…
Nåja, tillbaka till mina symtom och misstankar om att något var fel, fel och återigen FEL!!!!!
Första signalerna kom efter min andra sons födelse. Då drabbades jag av en helt obeskrivlig trötthet. Jag sov mer än min lilla bebis. Jag orkade knappt hålla huvudet uppe och att gå ut med barnvagnen var en storsvettig promenad med frossbrytningar. Det kändes som om jag hade influensa jämnt, fast utan feber.
Allteftersom åren gick tillkom allt fler symtom. Migrän hade jag en period, den var så svår att jag fick ligga i ett mörkt rum tills jag hade kräkts klart och anfallet ebbat ut. Sedan kom det där underliga handexemet. Det med små röda pluttar i händerna som kliade så jag höll på att bli skvatt galen. På toppen av varje plutt fanns en liten mörkare prick. Exemet blev då och då till kraterliknande blödande sår. Om det har jag redan skrivit och visat bilder. Exemet kom och gick genom åren. Men vare sig det, migränen eller annat som skulle komma, kunde min dåvarande husläkare förklara.
För så blev det…Allteftersom åren gick tillkom alltfler symtom. Håravfallet var svårt att stå ut med eftersom jag alltid haft ett fint tjockt hår. Nu fick jag i stället allt mindre och tunnare hår och borsten kunde rensas på mer än vad som var rimligt. En tid uppkom det också på flera ställen i hårbotten femkronorsstora kala hudfläckar. Min frissa hade fullt sjå med att klippa frisyrer som kunde täcka över bedrövelsen.
Menstrationsstörningarna vande jag mig vid med tiden. Ena året kunde hormonerna funka som de skulle, kommande år kunde besöken på gynmottagningen avlösa varandra…Och så denna ständiga stelhet i kroppen…som jag då tolkade som att jag var otränad.
Vad hände då tror ni? Jo Deercaten är väldresserad till att aldrig ge sig, om så döden lurar runt knuten så gör hon bara inte det……Så i dom värsta perioderna av ömmande kropp och stelhet, och innan jag visste bättre, så störtade jag självklart iväg till gymet och tränade för brinnande livet….
Med resultat att jag efter en omgång pump (gympass där man lyfter skivstänger och hantlar till musik) så däckades varje muskel. De brann som eldar, de gjorde till bristningsgränsen ont..och musklerna fungerade bara inte alls…De darrade och skakade….
Bästa väninnan som var med blev helt förskräckt och trodde jag tränat med feber i kroppen….så kändes det visserligen…men så var det inte alls…
När jag under 2006 och början av året 2007 räknade ned listan över symtom jag haft genom åren började jag storgråta….
Herregud till VEM skulle jag lämna fram en symtomlista som denna. Jag hade haft dem alla…många av dem ett och ett, men med tiden hade de liksom hopat sig…Jag ville självklart stoppa huvudet i sanden. VEM skulle tro mig inom sjukvården. VEM skulle inte tycka jag måste vara skruvad? Och vem skulle inte vilja säga att jag troligen var så skruvad, att jag inte förstod HUR skruvad jag var. OM jag sa något? Så jag teg inledningsvis och kämpade på med diverse krämpor och såg dem till slut som ett naturligt inslag i vardagen.
Tills den dagen kroppen inte ville alls längre och bara la sig i sängen för att dö…. Och en del goda krafter började andas om VAD som kunde vara orsak och verkan…..Då ÄNTLIGEN förstod jag fullt ut…..TÄNDERNA!!!! DET ÄR TÄNDERNA MED AMALGAM SOM SPÖKADE!!!!
Jag hade tur, jag hittade alltfler människor som också varit i samma erbarmligt hjälplösa situation. Jag fick hjälp och guidning att finna ”rätt” läkare och ”rätt-rätt” tandläkare som är insatta i problemet…..Jag vågade ringa runt till andra som redan vandrat samma tunga stig jag nu påbörjat. Jag fick kontakt med professorer, forskare, andra journalister, läkare och tandläkare…med flera och jag bleknade desto mer information jag kom i kontakt med…..
Och det var inte lätt alls….Jag var sjukare än sjuk….och jag vill nu med en gång påpeka att den som är amalgamförgiftad är så till bristningsgränsen trött att man orkar bara inte kämpa mer än korta stunder….Men man vet någonstans att man måste…. Det blir liksom med ens yttersta krafter man ska resa fram och tillbaka till det där hemska Amalgamlandet.
Och det var enbart med hjälp av alla de goda krafterna som VISSTE och FÖRSTOD hur kvicksilver drabbade kroppen som jag hittade en väg tillbaka…
Jag hade också både tur och jävlar anamma nog för att inte ge mig….
Men jag lovar….Det VAR/ÄR värt alla uppoffringar trots allt…
Därför att efter saneringen märker man snabbt små, små goda förändringar i kroppen. Den gör mindre ont-ont. Håret växte ut igen och blev som vanligt. Det susade mindre i ”kupan”, man har mindre och mindre synproblem…över huvud taget minskar sjukdomstillstånden och förgiftningen allt mer….
Man kan alltså utan vidare stryka ett och annat på den där hemska symtomlistan….och kan man inte det så kan man i alla fall konstatera att jobbiga symtom minskar i styrka…
Med ovanstående önskar nu Deercat alla modiga hjältar och hjältinnor i Amalgamlandet, på väg dit eller hem därifrån, ja även alla ni andra, som säkerligen står bredvid någon drabbad, en riktigt fin helg….!
Själv ska jag fundera vidare på texter för sökord som hamnade aningen längre ner på listan i sökordsracet….Då ska det handla om flodhästar, energitjuvar och kärlek…
Men först av allt tänker Deercat, under den kommande helgen, njuta av livet, kärleken och allt det som faktiskt finns att gotta sig med…
Etiketter Amalgam, exem, girighet, håravfall, migrän, miljöförstöring, sanering, Sjukt, symtom på amalgamförgiftning, tungmetallförgiftning
20 februari 2009 kl 15:13 |
Du beskriver så vi förstår. Många känner igen sig. Många kanske anar
faran. Andra har inte blivit väckta för faran. Dina ord öppnar förhoppningsvis många omedvetnas ögon. Du säger att man kletade amalgam i friska tänder. Jag hade en farbror,bortgången för några år sedan, som hade helprotes i överkäken sedan omkring 19-årsäldern.
För att tänderna skulle framstå som äkta hade de amalgaminlägg.
/Sven
20 februari 2009 kl 16:11 |
Jag minns precis hur det var! Min tandläkare fick mig också att skämmas och borsta tänderna bättre trots att jag inte alls var någon slarvmaja eller åt onyttigt! Men allt skulle lagas! Även små miniprickar som man idag bara hade haft under bevakning borrades upp rejält…
I dag är flera av mina gamla fyllningar borta och bara någon kvar. Minns speciellt en rackare som gav mig en så konstigt metallisk smak i munnen att den till slut fick tas bort.
Tyvärr flaggas det ju upp för att plastfyllningar inte heller är så nyttiga men av två onda ting så…
Önskar dig en trevlig helg!
20 februari 2009 kl 23:06 |
Ja Du Deercat!
Du är en riktig kämpe Du… och visst är det Sköööönt med segrar – speciellt när det gjort riktigt ont
/Usi
21 februari 2009 kl 11:50 |
Älskade vän,
du har så rätt och är så modig och stark.
Jag tror på dig, du har min respekt och mitt stöd.
Bamsehjärtestyrkekram
/Anders
21 februari 2009 kl 11:52 |
Tips:
Sky plast/kompositfyllningar med
ALUMINIUM som pesten!!! Nästan lika illa som amalgam!!!
Det finns t ex manganbaserade fyllningsmaterial, välj dem eller tjôta
hål i huvet på er tandläkare att inköpa/använda dem.
/A
24 februari 2009 kl 14:02 |
Oj vilken helvetes resa …
Här är jag ännu en 50-talist med plomber och gräsliga tandläkarminnen. Vi hade en tandläkare Spade som var känd för att borra utanför tanden och alla var rädda och hatade henne för all smärta hon gav oss barn.
Min pappa tyckte att jag var sjåpig när jag klagade hemma, men många år senare var det en pappa som fick samma kärring Spade som tandläkare och då du kom han hem och klagade sin nöd. Jag passade då på att upplysa honom om att det var den Spade jag hade i så många år. Om jag inte minns fel så bytte han tandläkare.
Men amalgamet i min käft det får allt sitta där tills jag har fått en ny njure, sen får vi se om jag kan ta bort en sån där fyllning i taget.
Kram
28 juni 2009 kl 20:21 |
Du skriver bra!
Jag är i Amalgamlandet och jag vill snabbt bort härifrån:(
Jag har alla symtom som man får vid kvicksilverförgiftning och det blir bara värre hela tiden.
Knänner mig gammal och sjuk, trots att jag knappt fyllt 30…
Livskvaliteten finns inte och stundtals vill jag bara dö.
Har fått kontakt med en tandläkare som är kunnig inom amalgamsanering, fast det kommer att ta tid, är så dålig att vissa dagar kommer jag inte ur sängen, allergisk mot nästan allt som innehåller kemikalier…
Hur jag ska klara mig tillbaka till livet det vet ingen, men jag vill, kan och måste.
Griper efter ett sista halmstrå medan hjärtat rusar i 200.. Jag vill inte dö:(
Men jag går mot en långsam och plågsam död om inget görs NU
Tack för att det finns människor som förstår och bryr sig:)
29 juni 2009 kl 7:07 |
Tusen, tusen tack alla ni som kommenterat här…
Till Livsglimtar….Ja gud vet vad det där amalgamet ställt till med i din kropp…*Jisses*
Förgiftad!!!Du har fått ett svar via mailen….och för din del gäller mod och styrka och mycket jävlaranamma…Men stå på dig….Det är det värt i slutändan….!
29 juni 2009 kl 10:35 |
Tack Deercat!!!
Du lyste upp min dag!!!
Har själv jobbat inom tandvården..
När en patient frågar av tandläkaren om amalgam kan göra honom sjuk, så säger han nej….
VARFÖR????
Jag har studerat kemi och fysik på djupet.
Jag vet att kvicksilver inte passar i munnen..
Jag var också tveksam om amalgamets skadliga verkningar på kropp och själ.
Och det är ju så att långt ifrån alla får symtom och det är tur.
Började av en slump studera om amalgamförgiftning, eftersom alla läkare som jag har träffat skriver ut 7 olika mediciner på en och samma gång.
MEN jag blir sjukare av mediciner….
Kroppen klarar inte av mera gift…
De säger att det är ”nerverna”, du ser ju frisk ut…
Idag äter jag ingen medicin, förutom allergimedicin och astmamedicin..det är ett måste, så att jag inte dör i något anfall.
Man börjar ju själv tro att man inbillar sig, eftersom ”alla” andra verkar tro det.
Utom de som själv är sjuka eller har varit sjuka.
Idag försöker jag äta hälsosamt och så giftfritt som möjligt.
Idag står jag på ruta ett redo för strid mot ett giftfriare liv.
Stå på er alla ni som är sjuka och ska börja denna kamp mot amalgammonstret som försöker trampa på allt och alla.
Vi kommer att vinna striden, det är jag övertygad om:)
08 juli 2009 kl 18:11 |
Hej alla glada !
Jag var själv helvetes dålig av amalgamet och fick bort det efter mycket käftande med tandläkare, och fick goda rådet att använda skydd och antioxidanter samt minst två månder mellan plomberna.
Fyra år efter är jag väldigt pigg även om jag blir risig ibland om jag rör på mig för mycket.
Mycket har rätat sig efter saneringen och kroppen hämtar sig sakta
Tänker på ”Förgiftad” som skrev en kommentar här !
Tandläkare och läkare säljer en produkt och vill du inte ha den kan ingen tvinga dej att köpa den enligt svensk grundlag.
Ja dom kör med psykopat metoder för att sälja produkter lite vitaminer kanske får ordning på .
Det är din kunskap som gäller och inte läkarens/tandläkarens !
Ge inte upp är min åsikt !
Joakim. tel 0392 203 48
05 augusti 2009 kl 10:02 |
Tack till Joakim!!
Har nu varit hos tandläkaren för en utredning. Nu vet jag att jag är sjuk på riktigt. Jag är sjuk pga amalgamet. Fick en lång lista med olika antioxidanter som ska ätas innan man börjar sanera.
Där sa man också att väldigt många har blivit hjälpta genom att sanera bort giftet.
Men jag är så trött nu att jag knappt orkar tänka, hjärnan är inbäddad i något grötigt…
Nu tänds hoppet, hoppet att få ett värdigt liv, efter alla dessa år av lidande.
Jag vet att detta är något som kommer att ta väldigt mycket tid och jag måste ha tålamod.
Det finns också en rädsla, en rädsla att jag blir förlamad och hamnar i rullstol..det finns ju trots allt några få individer som har gjort sanering och deras liv har blivit helt förstört efteråt…
Men egentligen har jag inget val, jag måste göra en sanering, annars blir jag stegvis sämre och kanske hamnar i rullstol i alla fall.
Som det ser ut nu kan jag inte ha det. Snart skickar de mig till ett mentalsjukhus.
Fast hos tandläkaren sa man att man borde ta ut allt amalgam på en och samma gång…
Men jag sa att ur min mun ska det tas ut lite åt gången..
Vad som är rätt kan jag inte svara på, utan jag lever enligt min magkänsla.
Det är ju trots allt jag som bestämmer, för det är ju också jag som betalar….
05 augusti 2009 kl 11:18 |
Hej igen Förgiftad!
Jag är otroligt glad att ännu en själ tar steget mot en bättre hälsa. Jag vet ungefär vad du upplever just nu. Det fanns dagar när det var som värst för mig som jag trodde jag skulle dö. Det kändes så i alla fall….Det fanns dagar under saneringstiden när jag trodde benen skulle sluta bära mig…Det stack i dom…det var allmänt svagt och surrigt…Det var på det hela taget ganska segt både här och var…Men jag valde att ha is i magen…Att lita på kroppens egen förmåga till läkning.
Jag gjorde rätt i det…I dagarna är det ungefär ett och ett halvt år sedan sista tanden med amalgam togs ut…Jag har små symtom kvar här och var…Men om du följer bloggen här så ser du också att de senaste veckorna har jag bott på landet och gjort massor av energikrävande ting. Jag är bättre än på flera år.
Och att välja att förhålla sig passivt eller låta en sjukvård som inget begriper i frågan ta rodret är ett uselt val….Då hade jag dött….
Nu lever jag mer än jag kunnat ana var möjligt.
Du vet var jag finns om du vill ha mera stöd.
Allt gott till dig just nu som behöver kraft, mod och styrka som ibland nästan inte finns…men överlevnadskraft har du…det hör jag…
05 augusti 2009 kl 17:31 |
Tack Deercat!!
Jag känner att det behövs stöd nu. Jag känner också att jag är inne på rätt väg, ingenting kan stoppa mig. Amalgamet ska ut, även om jag då ska leva ett år på vatten och bröd, när ekonomin blir ännu skralare.
Pengar är inte allt, man kan leva utan pengar, men inte utan hälsa.
Har idag börjat ta lite av alla antioxidanter som ska ätas, måste vänja kroppen, ett steg i taget.
Många är de som inte tror på detta med amalgamsanering, men få är de som inte blir bättre.
Jag kan leva med en del av mina symtom, men inte med tröttheten och den svåra allergin.
Tandläkaren blev ganska förvånad när denne hittade ett väldigt stort hål i en av mina tänder.
Undrade om jag inte har haft en enorm tandvärk.
Jovisst har jag tandvärk, men hela kroppen värker, så jag vet inte hur det känns att vara utan värk..
Den egna hälsan ligger i var och ens händer.
Sorgligt är det att så många människor lider helt i onödan, kanske hela livet. Eftersom det är så några få inom vården som godkänner att amalgam är ett nervgift som inte passar i munnen.
Det är inte så konstigt egentligen att jag inte tål natriumglutamat som finns i nästan all mat som köps färdig, det är också ett nervgift..och med en kropp som redan är full med nervgift, så får minsta droppe bägaren att rinna över..
Nu plötsligt börjar bitarna falla på plats en efter en..känns oerhört bra, fast jag vet att jag har det jobbigaste framför mig.
Men människor i min omgivning kallar mig ”överlevare”, har förut klarat av nästan omöjliga prövningar.
Allting går, men man måste ha det i blodet, kämparglöden.
Otaliga är de gånger när jag nästan gett upp hoppet om ett värdigt liv.
Nästa hoppat ner från en bro, för att bara ge upp..
Men jag vill visa andra att jag inte inbillar mig och det går att bli friskare.
Otaliga är de stunder, då jag nästan trott att nu dör jag, hjärtat rusar och jag tappar nästan förståndet…
Men något driver mig vidare, ett litet sken längre fram i tunneln, en gnutta hopp..
Det är det hoppet som jag lever på nu.
Så alla ni som tror att ni är sjuka pga era plomber, gör något idag!
Sök upp en tandläkare som kan det här med sanering.
07 augusti 2009 kl 10:22 |
Har börjat äta antioxidanter nu, bl.a. C-vitamin, B-vitamin, selen och krom och så ett vitlökspreparat, innehållande 10 olika antioxidanter. Ska börja med ännu flera, men inte ännu.
Men jag har en så otrolig värk i benen, känns som knivar ibland. Mår också illa.
Och så är jag väldigt irriterad hela tiden, argsint.
Ska det vara så?
Undrar bara hur det går sen när jag äter alla antioxidanterna samtidigt…
Plötsligt börjar jag gråta. Känns som en hopplös väg att vandra, trots att jag vet att det är den rätta vägen…och jag vet att det kommer att bli bättre, mycket bättre.
Hur får man omgivningen att förstå att jag vet vad jag gör och att jag måste göra detta?
Man känner sig så ensam med sina problem ibland trots att det finns jättemånga andra i samma situation.
Ibland så tvivlar jag på mig själv, jag har ju försökt så många gånger förr med olika alternativa vårdmetoder och inte lyckats bli bättre, samtidigt som läkarna säger att det inte är något fel på mej, utan jag är ”bara” utbränd.
Innerst inne så tror jag på det här med amalgamsanering och det driver mej framåt.
Tack Deercat för att du har gjort den här bloggen!!!!
09 augusti 2009 kl 21:23 |
Förgiftad!
Kolla med läkaren som skriver ut dina antioxidanter om det finns biverkningar som illamående….
Jag vet att jag fick magsvid av exempelvis C-vitaminerna jag fick i början….Sen började jag tillverka min egen C-vitamin av askorbinsyra, 3 krm, och drygt ett krm bikarbonat och de besvären försvann…
Jag kan också känna en viss magsvidskänsla efter intaget av selen, magnesium och D-vitamin…men vet inte vad som är vad…man får prova sig fram helt enkelt…och köra uteslutningsmetoden…
Det är bra med att få utlopp för alla de känslor som finns i samband med kvicksilverförgiftning….Det finns en rent fysisk bit som att kvicksilver påverkar hjärnan negativt….Jag minns att jag kände mig sänkt och ledsen nästan hela tiden…Jag som annars har lätt att känna glädje…..men under den värsta tiden fanns det så mycket som spökade i kroppen att det inte var så konstigt att det ibland kändes hopplöst, ensamt….och framför allt tvivlade jag stundtals…
Men magkänslan sa mig att det var något lurt med hela amalgamproblematiken….När något tystas ned som just den problematiken har blivit…då tyder det på att något är ruttet…
Men så finns det även en psykologisk del i hela processen att fixa…Den om att känna sig lurad på sitt liv och sin hälsa….Så gråt du! Rasa när du behöver! Förbanna dem som ska ha förbannelsen!
Men res dig för guds skull efter varje ras och kämpa som en vilde…Mina strategier för att överleva den värsta tiden var att leta folk som förstår….som vet vad det innebär det man går genom….Och framför allt letade jag kunskap som en dåre….
Och så undvek jag dem som inget fattade och som såg på mig med skeptiska ögon…Jag till och med gled undan vår traditionella vård så mycket det gick…..
Jag lät dem som inte kunde stötta alls vila från min sfär ett tag och återkom till dem den dag när jag kände att jag orkade igen…Det fanns ju annat hos dem som jag gillade…Alla törs inte heller förstå…i synnerhet inte om de själva har amalgam i munnen….För huva en dag kanske de rasar…
Det sistnämnda har jag upplevt på nära håll…..Att man liksom försökte undvika min smärtsamma process med att jamen jag är inte/kommer inte att bli så sjuk som du…Och nu när jag är friskare än på flera år så däckar de människorna i samma process som jag varit i….
Det är då det gäller att våga vara ödmjuk och tänka att de var nog väldigt rädda….och att jag nu kan vara ett stöd för dem….
Och det är också allt det där sammantaget som driver mig att skriva ett och annat om amalgamsanering och kvicksilver…
Vår tids största miljöskandal är det helt klart….att förgifta en hel befolkning…en helt värld…..med världens farligaste gift och sen förneka eller använda ekonomiskt gynsamma bortförklaringar…. det är så cyniskt att jag blir spyfärdig…
Du verkar ha så gott gry i dig att du kommer kunna stå ut med allt spökeri i din kropp som du nu kommer att få uppleva i skräcklandet Amalgam…Och du vet ju också att vi är många som fått göra resan dit och krigande kunnat ta oss hem igen helskinnade….Sarjade men vid liv….Ett nytt liv….Det var det värt….
Varmt tack för dina kommentarer och allt du delar med dig…!
18 augusti 2009 kl 13:17 |
Tack Deercat!!
Du värmer mitt hjärta;)
Jag är mitt i alla spökerier nu med min kropp. Händer konstiga saker hela tiden, precis som om den går igenom ett symtom i taget av alla symtom som jag har haft under alla dessa år. Vet inte hur jag ska klara av att ta alla de antioxidanter som man har rekommenderat, men jag prioriterar, tar de allra viktigaste och försöker äta rätt mat.
Men vilken reningsprocsess min kropp har satt igång. Det är som i sången ”här kommer alla känslorna på en och samma gång..” Jag litar inte på den traditionella vården alls mera. Jag litar mest på naturmedicin. Jag vågar inte tänka på alla dessa människor som går och bär på en tickande bomb i sin mun. Den exploderar när som helst.
Jag luktar apa just nu, men det är väl gifterna som lämnar kroppen..man vågar ju knappt vara i närheten av andra människor, pga lukten..fast den mattas väl av med tiden. Jag upplever också en enorm trötthet just nu, helt slut.
Jo, det är väldigt svårt att hitta människor som förstår en just nu. Jag letar upp så mycket fakta jag kan hitta och så försöker jag tänka så, att det som jag går igenom nu, är övergående, det kommer att kännas som mitt livs största seger, när jag kommer ut från ”Amalgamlandet” som en vinnare. Att det för en gångs skull är JAG som har vunnit kampen.
Men folk rynkar näsan åt det som jag håller på att göra, men jag bryr mig inte, det är mitt liv och jag vet vad jag gör. Sambon tror på mig och det känns skönt att ha honom som ett stöd, då det stormar i knutarna. Han har sett mig lida i många år och han vill inget annat än att jag börjar må bättre.
Det är bara den som själv är drabbad eller har gått igenom samma sak som förstår.
Vad lär man sig av detta då? Jo, att var och en själva har ansvar för sin hälsa och det ligger i var och ens händer att inte tro på allt som läkarna säger. Dom får betalt för att hålla tyst om vissa saker.
Och så var det ju det här med mediciner. Om jag skulle äta alla tabletter som blivit utskrivna åt mig under åren som jag har varit sjuk, så skulle jag vara i graven nu, åtminstone sängliggande och invalidiserad…
Det är inte klokt hur man skriver ut tabletter till höger och vänster, då när jag var som sjukast åt jag 7 olika mediciner, men jag slängde mina burkar och började ta kosttilskott i stället och det ångrar jag inte en sekund och det som gjorde mig ännu gladare, var när jag började ”forska” om kvicksilver, det var då det sa BINGO, nu vet jag vad som jag har för fel, yes, äntligen, jag är inte spritt språngande galen, utan jag är förgiftad, förgiftad av ett av världens mest giftigaste ämne och det har jag i munnen…HJÄLP!
Då började jag leta reda på en tandläkare insatt i detta och beställde tid med det samma. Det var ett av mina bästa beslut hittills i livet.
Men detta är bara början på min vandring ut ur ”Amalgamlandet”, fast på god väg är jag och jag vänder inte om, här ska kämpas med näbbar och klor.
Det som är det mest positiva just nu är att jag har förlorat 5kg, sen den dag när jag var hos tandläkaren, utan ens ha tänkt en tanke om bantning:)
01 september 2009 kl 8:52 |
I morgon åker den första plomben ut. Just nu pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. Jag hoppas att jag inte börjar må superdåligt efteråt…
Har mått pyton under hela antioxidantbehandlingen. Jag har inte klarat av att ta fulla doser, eller alla sorter. Har tagit de allra viktigaste…
Min kropp är så otroligt känslig. Tål ingenting.
Det värsta är kanske att jag hamnar att köra bil 10 mil efter behandlingen…
Ingen har möjlighet att komma som reservchaufför…
Har inte råd att ta taxi, eftersom jag hamnar att betala fulla priset för resan då. Kollektivtrafiken fungerar inte så bra här..Om jag åker kollektivt så blir jag bara sjuk av alla parfymer som folk har dränkt sig i, det innebär migränanfall…
Ärligt talat, så är jag superrädd för morgondagen. Men jag har läst på en del och det sägs att de flesta blir verkligt dåliga först efter några dar..jag hoppas att jag hör till dem.
Fast det känns ändå bra att äntligen börja på med att få bort nervgiftet ur munnen.
01 september 2009 kl 10:18 |
Förgiftad!
Grattis! Dags för första verkliga steget…tänkt positivt så mycket du kan. Jag har varit med om patienter som tagit samma första steg som du och som blev väldigt euforiska bara det att de tagit steget…
Och OM man skyddar dig ordentligt så ska det gå vägen….KOM IHÅG SPRITEN!
En nubbe (6cl) före utborrningen….och en när du kommer hem…..!
Olyckligt att ingen kan ge dig skjuts….Men sov i bilen en stund OM du sackar ihop!
Allt för den goda saken skull och stort lycka till!
Och om du sakcar och blir dålig så är det ÄNDÅ ett steg i rätt riktning….Kom ihåg det också!
Deercat
02 september 2009 kl 17:49 |
Det var värt det, en ”giftspridare” mindre i munnen nu å jag klarade att köra hela vägen hem. Man får väl vänta på att decka ihop här under de närmaste dagarna…fast det är värt det. Känns jättebra att jag kommit så här långt. Det trodde jag inte för en månad sen.
Idag är jag väldigt stolt över mig själv, tänk, jag gjorde det, jag vågade göra något som jag tror på. Det känns verkligen rätt. (Fast jag hoppade över nubben..min lever är överbelastad, jag hoppas det går vägen ändå..)
02 september 2009 kl 18:39 |
Tog en liten nubbe ändå. Nu blir det råvispad äggvit…
02 september 2009 kl 20:16 |
Heja ”Förgiftad”!
Men heja dig igen för att du kommit igång…och jag håller en tumme för att ”biverkningarna” av själva saneringen blir lindriga…
Ett nytt inlägg är under bearbetning här….Ett inlägg som handlar om frågorna jag får omkring min sanering och hur gott jag mått av att göra den…..Inom kort ska det inlägget publiceras….
03 september 2009 kl 9:40 |
Första natten avklarad, men den blev både sömlös och orolig. Benen slutade bära mig, precis som om benen från knä och neråt inte fanns. Kändes väldigt läskigt, eftersom jag var uppe mitt i natten, men jag tog stöd av väggarna. Kallsvettning, pulsen rusar och muskelryckningar…
Symtomen började redan igår kväll..då tog jag en liten nubbe och råvispad äggvita, kändes lite bättre än stund.
Nu känns det som en kraftig influensa, utan feber…hostar och har snor i bihålorna, alla muskler är stela och trötta. Ögonen rinner och kliar.
FAST mina eksem på händerna är nästan HELT BORTA!
Inget kliande, känns nästan som magi:)
Men, det var i varje fall värt det. Idag ska jag bara vila och dricka massor av vatten.
04 september 2009 kl 7:18 |
Varför ska man äta antioxidanter innan man rensar bort amalgamet?
Sen undrar jag lite lätt över era kunskaper i kemi, biologi och fysiologi? Gymnasienivå, högskolenivå?
04 september 2009 kl 8:53 |
Hej Pelle!
Tack för din fråga! Det handlar om den stora påfrestning kroppen utsätts för när den oundvikligen får en ”dusch” av kvicksilver vid utborrningen. Men också om att stärka upp kroppen före eftersom man kan bli så urlakad av vitaminbrist vid kvicksilverförgiftning.
De kunskaper jag har i dessa frågor är de jag fått genom läkare, tandläkare, professorer som jobbat många, många år med dessa frågor. Vad säger ni andra som brukar kommentera här?
Mats Hansson kan vara rätt man för dig Pelle att kontakta om du vill veta mer. Just nu redigerar jag ytterligare ett långt inlägg i amalgam/saneringsfrågan och kommer att länka till en bra artikel med Mats. Det kommer att publiceras under dagen hoppas jag.
Men ring honom om du vill ha svar på ovanstående frågor. Han går att nå via Tandvårdskadeförbundet där han jobbar som deras medicinska rådgivare. Eller sök via nätet!
Lycka till!
08 september 2009 kl 11:24 |
Nu undrar jag en sak…Har fått kallelse till en operation nästa vecka, en mindre sådan. Som ska utföras under lokalbedövning. Vågar jag göra den, trots att jag har mått pyton nu efter urborrningen.
Då tänker jag speciellt hur bedövningsmedel och antioxidanter påverkar varandra och innehåller bedövningsmedel kvicksilver?
05 september 2009 kl 9:28 |
Jag har läst kemi, biologi och fysiologi på högskolenivå.
Det gäller att hitta rätt människor att fråga om saker. De som är verkligt insatta.
Själv är jag väldigt intresserad om hur kroppen fungerar och hur näringsämnen tas upp i kroppen.
Eftersom jag har varit sjuk i 17 år med olika symtom, av dessa 17 år har jag varit 2 år allvarligt sjuk.
Jag har varit till ett stort antal läkare, tagit blodprov och ätit medicin.
Mina blodprov visade toppvärden, men min kondition förbättrades inte trots träning och jag blev sämre av hård träning, musklerna ”brann” liksom.
Det var den dag som jag fick blödande magsår, som jag på allvar började fundera, att vad som egentligen händer i min kropp?
Jag minns också att jag sa åt min läkare, när man prövade olika depressions mediciner på mig, att jag känner mig helt förgiftad efter att ha tagit medicinerna, kroppen slogs ut, blev sängliggande och kunde inte röra mig, pulsen var uppe i si sådär 200 vid vila…
Någon som vet om depressionsmedicin ökar utsöndringen av Hg från plomberna?
Hur som helst så slutade jag med mediciner och började med kosttillskott istället. Om man vill vara på den säkra sidan, ska man kontakta en antioxidantläkare, så att man kan ta prov och se vad som fattas.
Själv är jag ganska välinsatt i näringslära, eftersom jag läser så mycket om sånt och hur vitaminer och mineraler fungerar i kroppen, så jag har ännu inte varit till någon antioxidantläkare, utan nu ska plomberna bytas och efter det så ska jag på allvar utreda vad som jag har brist på.
Nu äter jag alla vitaminer och mineraler, som tandläkaren rekommenderade, fast inte i fullt så stora doser.
Immunförsvaret är väldigt skadat på en som har kvicksilverförgiftning, så därför är det så viktigt att bygga upp det så bra som möjligt innan sanering.
Hg stjäl väldigt viktiga näringsämnen från kroppen och förorsakar oxidativ stress, eftersom det bildas så mycket fria radikaler, därför tar man in antioxidanter, för att minska dessa fria radikaler. Med rätt mängd antioxidanter, kan man näst intill eliminera Hg´s skadeverkningar på kroppen.
Selenet är rena motgiftet för kvicksiler. Många blir mycket bättre bara genom att ta tillskott av selen.
Ja, det blev lite kemi där då..
Därför vore det viktigt med en fullständig näringsstatus, för att få ett optimalt intag av antioxidanterna, då kunde man också näst intill eliminera ”biverkningarna” vid urborrning, förutsatt att tandvårdspersonalen använder skyddsutrustningen för patienten på rätt sätt…
08 september 2009 kl 11:33 |
Förgiftad! Kan inte svara på din fråga om den smärre operationen…Kanske finns det någon annan som läser detta som kan det….Eller så kan du ju ringa upp någon på TF och fråga om det finns svar att få hos dom. Mats Hansson eller Margareta Molius skulle kanske kunna guida dig vidare….
Annars önskar jag dig lycka till….och hoppas du mår allt mer väl efter första saneringen.
08 september 2009 kl 17:26 |
Tack Deercat!
Måste försöka reda ut saken.
Jo, tack lite bättre är det efter första saneringen..idag har jag migrän och tappar alla saker som jag håller i händerna:)
En allmän känsla av illamående.
Jag förväntar inte mig några större ljusglimtar i mitt mående, före sista saneringen är gjord.
Men hur som helst är det värt allt lidande.
För varje dag som går så hör jag av andra att de också upplever problem med sina tänder, men jag märker att de är ganska få de som tar tag i saken på allvar.
08 september 2009 kl 17:44 |
Förgiftad!
Ungefär så ser bilden ut när det gäller det sista du säger….
Man upplever problemen, man skriver under på att kvicksilver är världens farligaste gift. Man är säker på att förbudet är rätt och att ANDRA som har besvär ska göra något åt saken….MEN många, alltför många går inte till sig själv och frågar sig…Kan mina krämpor ha ett samband med mina tänder….Näää det måste ju vara fibro, ms, parkinson, exem som är genetisk, migrän hade morsan eller farsan….osv…
Och det är så tragiskt att man inte tar in att det kan vara så att man är förgiftad själv….
Och det behöver nödvändigtvis inte vara just kvicksilver heller utan kan vara kontakt med andra tungmetaller….Men nu är de tju som så att de flesta av oss varit och är extremt utsatta för just kvicksilvret.
Det där var en av mina små nöjen jag hade under saneringstiden att läsa av hur andra reagerade inför mig när jag kort berättade hur det stod till och att jag sanerade..
I synnerhet de som själva hade giftet i munnen….
En del tittade klentroget på mig och man kunde se att de verkade tro jag mist förståndet…Andra kunde mumlande säga att nja,jo,hmm…det är säkert inte bra att det där i munnen….och så fortsätta trycka i sig piller för ett stort antal krämpor de hade…eller för all del…jag har träffat dem som självmedicinerar med alltför höga doser sprit och blir alkoholister på köpet…Men då är det spritens fel att de har krämpor INTE deras kvicksilver i munnen…
Och så den tredje kategorin som har en uppsjö av ursäkter för sitt mående…och helt undviker tanken om att deras amalgam kanske spökar…
Jag delar nog inte din uppfattning om att det är få som tar saken på allvar….
Snarare tvärtom ser jag en ökning av folk som söker information här på min blogg plus flera andras bloggar….Och det är ju trots allt ett första steg…..Man måste ju få smälta det faktum att man blivit vilseledd och förgiftad av sitt eget samhälle innan man kan ta itu med saken…Dessutom är det en ekonomisk fråga för många och det är helt befängt att man för dyra pengar fixat sina tänder, blivit förgiftad och sedan inte kan reklamera ”varan”..
Nåja…Glad att du är i gång….och jag hoppas du snart kan se små, små ljusglimtar i ditt mående…Det går ju inte på en dag…men det går…
12 september 2009 kl 13:10 |
Tack Deercat!!
Så, sant som du säger, så här på bloggen, så funderar människor på allvar på sina tänder.
Jag menade att folk i min närhet, släkt och vänner, som inte riktigt tror på mig..
”Äh, det är ju så dyrt”,”inte kan det vara tänderna”, ”du försöker ju bara hitta en orsak varför du mår dåligt, något att skylla på” bla, bla..
Men då frågar jag mig, Hur har de råd med alla läkarbesök, fysioterapi och mediciner?
För mig kostar saneringen 10 000 kronor i självrisk, det är pengar som jag egentligen inte har, men vad hjälper det, när jag varken har hälsa, jobb eller ett värdigt liv just nu.
Jag kan spara på annat i stället, för jag vet att en dag kan jag börja jobba igen och då kan jag vara stolt över mig själv att jag inte lyssnade på de som inte trodde på mig.
Ibland blir jag så arg att jag nästan spricker. Arg på läkare och tandläkare, som håller in information. Människor dör av kvicksilverförgiftning om de inte får hjälp.
Ingen sa något åt mig, jag bara anade att det spökar i min mun. Inte före jag hamnade in på Deercat´s blogg av en slump, då gick ridån upp för mig.
Jag är så tacksam för din blogg att den väckte mig i min värsta mardröm och kom med ljus in i mitt mörka rum.
Nu är jag på väg och det känns jättebra:)
Nu har jag också en diagnos och har en orsak att vara så sjuk som jag är.
Kom bara att tänka på en sak som skrämmer mig. Många i min släkt har Parkinsons, flera har Alzheimer. Någon har problem med nerverna. Ett flertal har dött i dessa åkommor i väldigt unga år…
Är det då månne så att det är amalgamet som har varit orsaken till en del av dessa sjukdomar?
Får ju gåshud bara att tänka på hur många som är rejält kvicksilverförgiftade och inte vet om det.
Jag väntar också på ljusglimtar i mitt mående och de kommer, det vet jag;))
13 september 2009 kl 8:39 |
Gåshud, rysningar, aha-upplevelser, sorg och många andra tankar och känslor har jag haft under resans gång när jag mött människor som fått just Alzheimers diagnoser, ms eller what ever och så hör jag just alla dessa ”ursäkter” för att INTE våga tänka kring deras kvicksilver i munnen….
Den största sorgen jag upplever är just när människor jag verkligen bryr mig om stoppar huvudet i sanden…..NÄR de gör det förnekar de sig möjligheten att blir piggare, gladare men också en del av mig och mina upplevelser….Men jag måste acceptera att alla vågar inte tänka vidare och djupare…Det ÄR ju smärtsamt att förlora illusionerna om att läkarna och tandläkarna kanske hade fel i det de tryckt i oss genom åren….
Och läkarna kanske haft några cyniska varelser bakom sig som velat vi ska vara sjuka….
Kolla detta!
http://www.youtube.com/watch?v=Qmi3ihrUHJU&feature=PlayList&p=2EC8BBB562A6EE2F&playnext=1&playnext_from=PL&index=22
Och ha en fin dag….!
14 september 2009 kl 10:05 |
Människor är rädda för konsekvenser, för att se sanningen i vitögat, att godkänna för sig själva att de har blivit lurade. Lurade på sin hälsa, ibland för restan av sitt liv.
Jag kollade det där föredraget..Hemska saker!!! Vi måste verkligen försöka stoppa de stora läkemedelsföretagens manipulation med mänskligheten.
Men det är ju så sant som det är sagt det som sades i föredraget, precis sådär ser verkligheten ut OCH pengar, pengar allt kretsar kring pengar.
Jag minns en gång när jag nästan började svära åt en läkare, som försökte få mig att äta medicin som jag inte ville ha. Han försökte manipulera mig att ändra åsikt, men jag stod på min sida den gången.
Jag hade fått en medicin, som gav som biverkning blödande magsår, då fick jag ytterligare en medicin mot blödande magsår, som i sin tur gav biverkningar som skulle medicineras bort…det var i det ögonblicket som jag slutade lita på läkare och slutade äta medicin..
Jag kommer aldrig mer att lita på en läkare, för jag har blivit lurad så många gånger att det räcker nu.
Idag är jag arg, väldigt arg. Känner mig så besviken på samhället och de som styr och ställer. De som spelar med folks hälsa, de som godkände amalgam som ett tandlagningsmaterial.
OM jag inte skulle ha amalgam i min mun, så kanske skulle jag vara frisk i detta nu, vem vet?
Nu hamnar jag att ta astmamedicin i resten av mitt liv, för astma går inte att bota…
Eller försvinner symtomen när kvicksilvret är borta från min mun?
Jag är så arg, för den skull att jag har blivit lurad på hälsa och livsglädje att jag nästan sprängs i atomer…
Måste gå ut på gården och skrika av mig:)
Ha en bra dag!!!
03 oktober 2009 kl 11:29 |
Nu närmar sig dagen, då den andra plomben ska bytas. Det sker nästa vecka. Kan ju inte förneka att jag är lite nervös… Minns ju så bra förra gången. En och en halv vecka helt utslagen, sen en liten operation och så två veckor med influensa…
Men hur som helst, så är det värt allt lidande som det medför…
04 oktober 2009 kl 8:24 |
Förgiftad!
Ja du…ungefär så såg också min process ut….Aningen piggare mellan uttagningar av plomber, och sedan gruvade jag mig inför nästa….Jag visste ju att det var dags för några dagar i sängen med influensaliknande symtom. Framför allt denna extrema trötthet och stress i kroppen…Men drivkraften i det att jag var så säker på att kvicksilvret i mina tänder hade gjort mig sjuk gav mig kraft att stå ut….
Keep going girl!!!! Keep going….!
06 oktober 2009 kl 17:23 |
Jo, det var en stor rackare som kom ut idag. Känns redan nu bättre, eftersom den orala galvanismen har minskat betydligt nu. Jag fick en ordentlig panikattack i tandläkarstolen, trodde jag skulle dö. Något speciellt var det med den tanden, som blev urborrad idag.
Yes, only 4 to go:)
Det är just den drivkraften jag också har, kvicksilvret har gjort mig ordentligt sjuk.