Den där fortsättningen med semesterminnen från Cypern har fått anstå…..

Jisses…det kom ju efterräkningar som jag inte alls hade väntat mig…

Sedan i fredags har denna lady legat nere för räkning och snutit sig genom en storpack näsdukar, några toarullar, sprayat andningsvägarna fria från snor (ja, jag vet det låter äckligt - det är det också), sovit, och däremellan med svullna ögon kollat genom de helgens repriser och teveprogram…

Då och då har jag hostande tagit mig ut till köket och med stor möda fixat te med honung…och så lite nödföda och c-vitaminer….Man är ju inte så värst hungrig eller för all del allert nog för att fixa käk i det här tillståndet…

Men nu på söndagseftermiddagen har jag ändå fått en liten vändning i förloppet…Kunde utan att svimma ta mig till närmaste butik för att inhandla mjölk och andra förnödenheter…

Visserligen lät luftrören som en sönderstucken blåsbälj och hjärtat bankade som efter ett smärre maratonlopp…. när jag efter handlandet skulle ta mig tre trappor upp till lägenheten igen…….

Svettig och svag insåg jag…Det är inte läge ännu för några långa stunder ute, eller vid datorn..och inte heller för att göra som jag brukar efter en sådan här pärs… Storutrensning av baccelusker…..USCH, nej…Det orkar jag inte ännu…

Men finns det liv, finns det hopp…Och liv finns det…Fast i små portioner än så länge…

*nyser och kryper tillbaka till dunet igen gör*

© Deercat