Fantastiskooo! Bravisimooo! Halleluuuujaaahh! De där små bruna och halvt uttorkade, och före detta, praktfullt blommande pelargonerna lever….

Liken lever….! Och jag är förstummad inför naturens underverk.

I helgen togs ju som sagt mina övervintrande pelargoner fram igen efter vintervilan.

Jag blev ju inte så värst optimistisk vid första anblicken av de små ynkliga liven….

En bekymrad rynka for över pannan….!!!

Allt såg faktiskt mest ut som en förödelse av skräpiga växter som borde ha kastats för länge sedan….

Så idag tog jag på mig läsglasögonen och inspekterade de bruna, halvdöda grenarna väldigt noga…….

Och vad upptäckte mitt “buteljglas-seende” nu så klarsynt?

VAD skådade man, tror ni, bland de åtta övervintrande plantorna…???

Joooo! Minsann!! Små, små, (väldigt små), ljust gröna antydningar till friskhet….till liv!

Och hjärtat snörptes ihop…De lever!….DE LEVER!!!…Mina pelargoner lever! De har klarat sig….

Och på något sätt kunde jag känna solidaritet med dem….Vi är på samma våglängd….Vi har sovit en liknande törnrosasömn en tid….Vi ska alla ut i livet igen….

Jag efter amalgamsaneringen som krävt stillhet och vila…De efter välbehövliga vintersömnen, för att nu komma igen som just de lysande blomsterstjärnor de är……

Vi delar liksom samma öde och nya möjligheter…

I dag ska jag dutta några droppar vatten på var och en av dem…Bara ytterst lite, sa hon, den andra pelargonkärringen….Inte dränka dom….!

De ska “väckas” stilla och försiktigt…

Och själv väcker jag också kroppen – stilla och försiktigt…Tränar efter förmåga och det går så bra så!!!…Vikten går också neråt…sakta och stadigt!…..Det känns riktigt bra när nu också välbehövliga sömnen är stabil….

Nu görs det ting jag inte kunnat på mycket länge…Livet vaknar i kroppen….Allt tack vare sanering och utrensning av kvicksilver i kroppen….Hallelujaaah

Nu gäller det att inte bli för ivrig i all den längtan som finns efter sommarmorgnarnas leenden från blomsterlådorna….eller efter allt det som jag inte kunnat göra på länge…Nu gäller det att ta det varsamt….

Och att besinna sig en aning i den där brusande glädjen och energin som invaderar när våren är på G…..

Det är så lätt att bli övermodig…Attans lätt efter en dag som i går…En dag när våren kunde antydas i en klarblå himmel och nästan torra gator. Och när vårens doft spred sig från buketten av vita tulpaner och blåbärsris, som jag fick av middagsgästerna i lördags….

Samma bukett fick bli en ny presentationsbild för bloggen. På något sätt var det dags att markera och fira - att våren nynnar i mitt inre…

*visualiserar ny kraft, styrka och blommande pelargoner gör*

© Deercat